Tårar

Dagarna går, blommorna vissnar i vaserna, snön försvinner, en ny orkanvind drar förbi men mamma är fortfarande borta.

Att sitta hos prästen idag och berätta vem mamma var kändes... ja, hur beskriver man de känslorna? Jag är inte redo att prata om min mamma i dåtid. Jag behöver henne här och nu. Ännu värre är det för pappa som förlorat sin livskamrat, sitt ankare och sin livboj i vardagen. Sin bästa vän. När vi läste igenom olika psalmer till begravningen hittade min syster den här. Grät så mycket när jag läste texten. Älskade mamma. Vad du fattas oss. Din tid var inte förbi än.

Mista en vän (Sv. Psalm 799)
(Text och musik: Gullan Bornemark)

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört,
så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.