Det var ett otroligt svårt beslut men jag bestämde mig för att åka.
Dels för att Håkan och farmor är hemma med Daisy, dels för att detta kanske blir sista långresan jag gör på två år.
Så jag åkte. Nu är jag i LA.
Förmodligen fruktansvärt egoistiskt av mig och jag hoppas att detta inte kommer att traumatisera Daisy för resten av livet. Men nu är jag här och jag tänker utnyttja situationen till max.
Därför njuter jag nu av frukost i sängen.
Jag låg vid poolen en stund efter att vi kom fram igår.
Jag chockades av att jag fått en svit med öppen spis och en gigantisk säng.
Jag och Lotta som jag reser med gick till en salong för fotmassage, manikyr och pedikyr.
Och jag lyckades hålla mig vaken till efter midnatt igår (våga trotsa jetlag) för middag på Le Petit Four på Sunset med Lotta och Johan Pråmell.
Idag väntar en jobblunch på The Ivy och shopping på The Grove.
Första gången i LA och staden levererar.
Men dåliga samvetet gror i bakhuvudet...
Det finns kanske inget "rätt eller fel" i stunder som denna. Du gjorde ett val, om det var rätt val för dig kan bara du avgöra. Ditt samvete kanske vittnar om att du önskar att du gjort ett annat val, men jag måste ändå fråga för vem skull.
SvaraRaderaNu är valet gjort, så lägg inte mer tid att tänka på det. Du skrev det ju själv hon har ju både pappa OCH farmor. Hon har det bra. Hon hade inte haft det bättre om du varit där, det är kanske bara ditt samvete som hade haft det bättre nu.
Njut nu av LA och hoppas att er lilla tjej blir frisk så fort som möjligt.