Så jag tog äntligen tag i det där jag tänkt att jag ska göra varje dag i tolv veckor nu.
Jag skickade ett tack-mejl till barnmorskan som hjälpte mig genom förlossningen.
Liv Martinsson på BB Stockholm. Vilken hjältinna.
Det här är ungefär en timme innan Daisy kläms ut. Jag har genomgått sju timmars helvetessmärtor där det enda som synts av mitt ansikte är lustgasmasken. Sen fick jag epidural och satte mig upp som om ingenting hade hänt. Epidural är tha shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar