Hemma. Äntligen.
När vi var i luften förklarade piloten varför vi var 16 timmar försenade. Det berodde på att de flugit rakt in i en mängd fåglar och det hade gjort att nosen på flygplanet behövde lagas. Hur det gick för fåglarna är oklart.
Klockan sex på morgonen klev jag innanför dörren. Daisy sprang och hoppade upp i min famn. Tvillingarna kröp och skrattade om vartannat. Sedan var det kramfest.
Borta i LA är det mycket bra. Men hemma är det bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar