Spikrakt uppåt

Dagens besök på BVC var en fröjd för vågen och mamman. Siri väger nu 3950 gram och Lily 3910 gram. Hade Lily inte brassat på i blöjan precis före invägningen hade de säkert vägt lika mycket.
Nu förstår jag varför det känns som att jag ammar konstant. FÖR JAG GÖR JU DET!
Därför går nu kurvan spikrakt uppåt och bebbarna är nästan på medelkurvan för "vanliga" spädisar.

Två amningsmoments från dagen:
1. Jag är i Täby Centrum och mina bröst håller på att sprängas. Tvillingarna vägrar vakna. När jag precis ska bege mig hem vaknar de. Hungriga som lejon på savannen. Jag hittar ett amningsrum. Där sitter mammor i tystnad och harmoni i det dunkla rummet när jag dundrar in. Siri skriker medan jag ammar Lily. Kan inte tvillingamma utan amningskudden. Kör därför intervaller för att de ska lugna sig. Varannan klunk typ. Funkar inte. Håller Siri mot axeln medan Lily äter. Ser de andra mammorna titta medlidsamt på mig. Ändå klarar jag det och byter sedan blöjor på båda i Usain Bolt-takt. Effektivitet är numer mitt andra namn.

2. Har med mig twinsen på föräldramöte på förskolan där en politiker bjudits in för att diskutera turbulensen på sistone. Lily börjar knorra direkt. Inser att jag måste amma. Gör det. Kommer sedan på att det kanske provocerar andra föräldrar att jag sitter där och ammar. Är ju liksom så van vid det att jag först inte reflekterar över det. Men så ser jag att politikern håller på att somna och kämpar med de tunga ögonlocken. Tänker att det kanske anses som mer provocerande i sammanhanget i så fall.