torsdag 11 augusti 2011

Att klä sig efter sin kropp

Kollade på Stureplan.se:s bilder från Stockholms modevecka. Blev mest illa till mods. Alla såg så svarta, skrynkliga, ängsliga och svåra ut.
Och vissa hade inte riktigt anammat det här konceptet att klä sig efter sin kropp.
Som Beatrice Ask.
Man kan ju göra som Regina Lund också och halvt gömma sig i ett tygsjok.
De enda som stack ut var i vanlig ordning karamelliga Le Kid.



Prata mä na

Har tänkt på en sak som hände på BVC i går.
Daisy gurglade på rätt bra så sköterskan frågade om hon kan säga några ord än.
– Absolut, ”mamma”, ”titta” och ”där” mest hela tiden och ”pappa” om vi har tur.
Svarade jag.
– Ah. Pratar ni mycket med henne hemma?
Frågade hon.
– Ja!
Svarade jag.
Känner nu mer att jag borde svarat:
– Ja?

För vad innebar den frågan egentligen?
• Att Daisy är duktig som redan kan säga de här orden just för att vi pratar mycket med henne hemma.
• Eller att hon inte är så duktig på att prata eftersom hon inte kan så många ord just för att vi inte pratar så mycket med henne hemma.

För i ärlighetens namn, det är inga uttömmande konversationer vi har.
Är hon tidig? Sen?
Va! Va?


Sommarens bästa köp

Låt oss för ett ögonblick låta a daisy day förvandlas till en shoppingblogg.
Låt mig därmed presentera sommarens bästa köp till mig själv. Det vill säga inköp som jag använt mest av allt i sommar.

De här träskorna från Moheda för Indiska. Grymt sköna, okej när det regnar, lagom hög klack och funkar till både jeans och klänning. 599 pix (om jag minns rätt) på Indiska.
De här röda brallorna från Zara (här med träskorna till). Köpte dem i början av sommaren och de funkar till allt, fest som vardag, beroende på vad man tar på sig till. Dessutom sköna som mysbrallor och man blir glad av färgen. Dessa byxor är faktiskt så fab att jag även köpte ett par svarta när jag var i Köpenhamn. Tror de kostar 299 kr bara på Zara.
De här skorna från TOMS. Otroligt sköna (ni märker hur allt nu handlar om funktionalitet va och att det ska vara ”skönt”, inte ”trendigt” eller så. Nya tider…).
De fyndade jag för halva priset på MQ i Halmstad. I vanliga fall kostar de 599 spänn.
Det fina med TOMS är att för varje par skor man köper skänks ett par skor till behövande barn. Så det är lite av en god gärning att shoppa skor där.
När jag motiverade mitt köp just så för Håkan blev han lagom imponerad.
”Jag ser hellre att du slänger ut sjutton par av de skorna du har så vi får plats hemma”, svarade han.
Hmpf. 
Jag shoppar med hjärtat ju.


onsdag 10 augusti 2011

U gotta love this

Det är kanske inte så konstigt med tanke på hans prestationer men fotbollsälskare fullkomligt avgudar ju Diego Armando Maradona.
När Håkan kom hem från Argentina hade han köpt en tröja till sig själv och ett par vitblå flipflops till mig med siffran tio på. Jag sa oj vad fina och undrade vad tian stod för.
Det var lite som att svära i kyrkan.

Så läste jag på Bank & Nivas blogg där Simon skrivit sjukt roligt om sportjournalisten Walter Rotundo som fått två små döttrar.
Tvillingar.
Rotundo gnuggade geniknölarna och döpte dem till detta:
Låt mig presentera Mara och Dona.

Tio pannor jo man tackar

I dag har Daisy varit på tiomånderskontroll.
Hon ligger ett snäpp över på huvud, axlar, knä och tå… närå… men på huvud, längd och vikt.
Men det var helt normalt enligt BVC-sköterskan eftersom citat:
”Du är ju ganska lång Susanne, fast du Håkan är i och för sig rätt ja normallång.”

Så var hon väldigt imponerad av Daisy ständigt glada humör och sa att vi måste vara väldigt stolta och citat:
”Ni kan ju aldrig tröttna på henne.”
Men så säger hon säkert till alla.

I alla fall här är vår resliga dotters mått:
Huvud 46,1 cm
Längd 74,7 cm
Vikt 10 280 gram

Va, är pappa bara normallång?


Daisy och konsten att…

Gå ut ur och in i bild.
Om ni undrar så ja, man måste säga ”BRAVO!” med pipig röst mitt i för att uppmuntra hennes försök att gå.

Sådan mor, sådan dotter








Skitdag

I dag är ingen bra dag.

Jag känner mig tjock, jag tappar hår, jag har ont i magen (känns som värk i livmodern) och min rygg är nära att knäckas på mitten.

Det känns som att ingen bryr sig, alla andra har roligt utom jag, alla klankar bara ner på varandra och tävlar i att bli omtyckt.

Så läste jag i senaste Mama där Frank Andersson får frågan vad det bästa med att ha barn är:
– Jag känner mig verkligen omtyckt, svarade han.

Det var fint sagt ändå om föräldraskapet.
I går kväll kände jag mig väldigt omtyckt av Daisy. I morse när hon vägrade sova sin förmiddagsnap och härjade i två timmar kände jag mig inte så omtyckt.

Det enda positiva just nu är att det regnar.
Vädergudarna visar ändå något slags hyfs.


tisdag 9 augusti 2011

Vad blir det för mat?

Eftersom Daisy fortfarande vägrar barnmat hämtade jag inspiration från Andra Mosboken.
Blev liksom lite enformigt med fiskbullar, stuvade makaroner och falukorv.
Bläddrade blan recepten, kollade vad som fanns i kylen och voilà!

En risotto för bebis FTW.

Just nu:

Bunkrar upp med nya nappar, nappflaskor och flaskborste.
Det slits på grejerna om en säger.




Sommarpratare

När jag körde till och hem från landet förra veckan lyssnade jag på nedladdade Pod-avsnitt av ”Sommar i P1”.
Bland annat lyssnade jag i kapp på de jag missade förra året men länge velat höra. Det var Anderas Lundstedts och Annika Östbergs. Mycket känslosamma och bra båda två.

Och så lyssnade jag på Henke Larssons lite hajpade sommarprat. Det levde upp till förväntningarna kanske mest för att han pratade. Punkt. Man är ju inte så van vid att höra honom göra det.
Men varför och mycket till (rätt utlämnande om hans bror som dog av en överdos) förklarade han i programmet.
Men det jag tänkte mest på var hans val av låtar. Det var liksom en färd tillbaka femton år i tiden av låtar som var radiohits då och väckte en himla massa minnen till liv.
Till exempel:

”Return of the Mack” - tänker på alla timmar i köket på Mornington Hotel när jag gick min traineeutbildning där. Låten spelades jämt på radio och snygge kocken Mac sjöng med.
• Peter leMarc ”Mellan måsten och mitt fönster” - tänker alltid på min moster när jag hör leMarc och när jag satt i hennes vardagsrum och sydde.
• Snap ”Ooops up” – discon på ungdomsgårdarna i Väsby och Sollentuna. Och språkresan i Torquay (då ännu mer ”Rhythm is a dancer”)
• Bob Marley ”Buffalo Soldier” – scoutläger.

Och så Fugees ”Killing me softly”, Uno Svenningson ”Under ytan”, Lenny Kravitz ”Are you gonna go my way” och Terence Trent D´Arbys ”Wishing well” som ju bara var ledmotiv till hela den där eran av ungdomsår.

Alla dessa låtar spelade Henke Larsson. Han kanske valde just de låtarna för att de också påminde honom om olika minnen från de åren.
För jag antar att det inte är låtar han lyssnar på speciellt mycket i dag.
Eller?
Man vet ju aldrig så noga.
Minns en intervju jag läste med Tomas Brolin för en massa år sedan. Han fick frågan på vilken den senaste boken han läst var.
Svaret: Travprogrammet.
Senaste skiva?
Svaret: Någon Absolute Music.


Multitasking

Vi tar som sagt varannan natt nu.
Officiellt har jag semester i augusti och Håkan är föräldraledig så jag tänker att han kan ta varje natt men den förhandlingen gick inte lysande direkt.
Har i och för sig triumfkorten att jag ammat i sex månader, haft huvudansvaret i tio månader och har gått med på att vara hemma en extra månad för att han ska göra karriär…
Skulle kanske ha spelat ut de korten i förhandlingen.
Men varannan natt funkar det med.

Däremot är jag väldigt fundersam kring det här med genetik.
Är det genetiskt att vi kvinnor sover extremt lätt när vi fått barn, vaknar av minsta pip och aldrig skulle kunna rulla över på vårt barn i sängen?
För det känns inte som att mannen på samma sätt ”har det i sig”.

Och sen om Håkan tar Daisy på morgonen och jag får sova vet jag att det ändå är en himla massa jag måste ta hand om sen när jag vaknar. Medan jag kan vika tvätt, tömma en diskmaskin, plocka undan, duscha och fixa på balkongen under de där timmarna på morgonen är det just det och extra allt jag måste ta hand om sen om jag fått sovmorgon.
Då ska kaffekoppar ställas undan, barnstolen torkas av, tvätt slängas i tvättkorgen, matrester på Daisys tallrik slängas och haklappen sköljas av.
Hur kan jag hinna allt det och han ingenting?

Håkan sa i går att jag har mycket mer avslappnad inställning till vårt barn. Jag låter henne krypa runt och upptäcka själv. Han sitter och tittar på henne nonstop, redo att rycka in för eventuella faror som kan dyka upp på hennes upptäcksfärd.
Den här mer avslappnade inställningen kommer med vanan tror jag. Den man får när man här hemma med barn på heltid. Håkan kommer ju få den vanan också då. Så småningom.
Men det här med multitasking, intuition osv kommer det också med (hel)tiden hemma med barn eller har bara vi kvinnor det i oss?

måndag 8 augusti 2011

En explosion vid namn Daisy

Ledsen för dåligt bloggande men vi har varit soooociaaaala under dagen och kvällen.
Bland annat har vi träffat Ida och nya lilla Liv. Ja, och deras härliga föräldrar så klart.
Daisy gick bananas när hon såg alla Idas leksaker och kastade allt runt omkring sig.
– Oj, vem har släppt en leksaksbomb här inne, frågade Idas pappa när han kom hem.
Eh, det var nog Daisy dåra.




Här har Daisy och Ida förflyttat sig till köket och lugnat ner sig lite.



Men körde ändå lite sköna moves.
Sen gick vi (fyra vuxna och tre barnvagnar, poppis!) till Gården och tog ett par öl.



Liv drack dock mest mjölk. Ida och Daisy annat alkoholfritt.





Men var lika glada för det.




Sen åkte vi hem och tokstädade på 40 minuter eftersom bomben Daisy även briserat hemma.
Sen kom middagssällskapet med extremt goda nyheter som gjorde mig så glad och hoppfull att jag inom fem kommer somna med ett leende på läpparna (och hålla tummen så hårt att den blir vit).

Hepp!

söndag 7 augusti 2011

So you think you can sleep while they dance?

Denna söndag måste jag säga har hittills börjat som en av de softaste på hela sommaren.
För det första ösregnar det ute och jag älskar´t.
Att ligga i soffan och titta ut är verkligen något alldeles speciellt.
Dessutom fick jag sova hela natten (vi kör varannan med baby-duty nu) och hela morgonen. Totalt nio timmar!
Daisy vägrade dock ta sin förmiddagsnap så jag fick ta över bollen vid tio. Hade som mål att få henne att somna till reprisen av So you think you can dance som började fem över halv elva.
När somnade Daisy?
10:34.
Nu har jag ätit äggröra med feta och avokado, bölat till Mitchells och Caitlynns dansnummer, läst bloggar och passar på att tvätta gardiner eftersom det regnar.
Hoppas nu att bebis och make sover till halv ett så jag kan se utröstningen av SYTYCD.
Let´s go söndag!

lördag 6 augusti 2011

Hon finns i väldigt många kameror nu

Daisy stod på första parkett i Pride-paraden.
I extas över alla som gick förbi.
Och de som gick förbi diggade minst sagt Daisys outfit.
Gladast blev MrR, Mr Korren Tobbe mfl när de fick se henne från QX-flaket.
Då kom det många slängkyssar från båda håll.
I'm proud of my Pride-baby! Och mina underbara, snyggaste, bästa gay-kompisar.






Sen gick vi på Eken och spanade ut över Stockholm.



Daisy tog gärna på plats på bordet.




Dressed for Pride






fredag 5 augusti 2011

Vad har vi gjort idag då?

Jo, vi har varit och badat.




Jag åt upp allt

Kräftpremiär på balkongen ikväll.




Ni kära bloggläsare har fattat vid det här laget att jag älskar skaldjur va?

Just nu:


Daisy tjuvkikar när hennes pappa duschar.




Pride

Var på Prides schalagerkväll i går. Jag hade tagit på mig klackar för att kunna se över publikhavet och var galet laddad. Hade dock sänkt förväntningarna på showen eftersom bäste Edward af Sillén inte satt vid rodret i år.
Jag borde ha sänkt förväntningarna till Fritzl-källarnivå och sen grävt en tunnel till jordens kärna.
Så uselt var det.
Första akten var en sömnpiller med en massa sega ballader. Ingen stark öppning direkt. Björn Kjellman verkar inte ha haft något manus överhuvudtaget och tycktes ha förberett sig genom att ta just det där sömnpillret.
Andra akten bjöd förvisso på lite mer kända artister men temat var ”Hej, nu sjunger jag min låt som aldrig blev nån hit”. Kul va? Pernilla Wahlgren tackade t o m de i publiken som faktiskt kände igen hennes låt.

I tredje akten kom de flesta tillbaka och sjöng sina hits. Men när kulmen på kvällen är när Pernilla Wahlgren sjunger ”Piccadilly Circus”, Sanna Nielsen ”Empty Room” och Sjriley Clamp ”Min kärlek”, då… då vet man att det var saggigt beyond recognition.

Men jag lyckades sippa i mig en flaska rosé (plus några cider) och hade grymt trevligt sällskap så jag var ju glad ändå.
Höga klackar som sagt.
Eller som Flash (till vänster) skrev på Facebook där jag snodde bilden av honom:
”The Queen of Pride Susanne Nylén is standing above her small knights Jan Johansson and Markus Larsson.”


Och här ser ni bildbevis på att jag drack "några cider".



Tack Flashen, min vän/kollega/trognaste bloggläsare för en grymt rolig kväll!

torsdag 4 augusti 2011

Hände nyss

Klev just på bussen för att åka in till Kungsträdgården och schlagerkvällen på Pride.
Åker gratis!
Sa hej och busschauffören som skulle stämpla sa:
- Du var den enda av alla som klev på som sa hej och var trevlig så jag bjuder på resan.

Det här kommer bli en bra kväll.



onsdag 3 augusti 2011

Sista dagen men kusinerna

Avslutades med lunch och glass i Öregrund.
Där hängdes det mycket vid en stor sten i parken.







Saker man kan roa sig med på landet:

Spela Maxi-Yatzy.
En av oss går ut starkt.
En av oss satsar väldigt fel från start.



Förtydligande: "P" är alltså min syster, "S" är jag.

tisdag 2 augusti 2011

Kissemurra

Kom att tänka på två sköna grejer fyraåriga Felicia sa när vi bodde ihop i Tylösand.

Första var när jag bytte blöja på Daisy.
Felicia: "Daisy är en tjej för hon har en kissemurra och ingen snopp. Jag har också en kissemurra. Du med."

Andra var när hon tog på sig sin bikini ihop med sin mamma på stranden. Felicia vill absolut ha bikini.
Felicia: "Men jag har inga hängbröst som du mamma."

Till saken hör att Felicias mamma är galet snygg, galet smal och har inte en tillstymmelse till hängbröst.

Felicia är för skön ändå.



Det gör ont

Det var pissmyror på stranden.
Jag blev biten.
På foten.
Och i vecket vid de känsliga delarna så att säga.
Det gör ont.



Badar

Daisy var något skeptisk till dopp i Östersjön.


Men kusinerna älskade det.










måndag 1 augusti 2011

Upp och ner

I går somnade hon på två minuter klockan sju.
Ikväll har det varit hoppsan-hejsan-vägrar-sova i vad som känts som en evighet.
För två minuter sedan slocknade hon.

Lite olika det där.

För övrigt kan jag meddela att när bebisen skrattar hysteriskt åt vaggvisorna, då vet man att sångrösten är rätt jävla usel.
Blir liksom lite motsatt effekt då.



Nakenbadarnas paradis

Eller konsten att inte få en enda unge att titta in i kameran.



De har kul i alla fall, Daisy och hennes kusiner.




Får rapporter hemifrån

Det verkar gå bra med golvslipandet.



Anton kämpar hårt.


Är dock glad att jag inte är där med tanke på att detta är vår balkong just nu.


Viktigt meddelande:

Hon går inte än.
Jag vann alltså vadet.
Pappa förlorade.

Slut på meddelande.