Föräldrar och iPhones

Vi har börjat få en fin tradition på lördagar jag och Daisy då vi åker till badhuset.
Jag brukar se föräldrar sitta oombytta vid bassängkanten djupt försjunkna i sina iPhones. Jag är verkligen inte föräldern som säger till andra föräldrar hur de ska ta hand om sina barn. Men idag fick jag nog.
En mamma satt i ena änden av simhallen och tittade aldrig upp från sin telefon. Samtidigt sprang hennes trefyraåriga pojke runt och badade. Plötsligt tog han av sig badbyxorna och badade naken en ganska lång stund. Mamman reagerar inte för hon ser det inte. Hennes värld är i telefonen.
Då ställer han sig vid kanten och kissar, länge och väl, rakt ner i bassängen där alla badar. Mamman reagerar inte. Hon fick kanske ett viktigt sms.
Vi fortsätter bada Daisy och jag. När vi ska hoppa i bassängen igen efter att ha varit vid barnpoolen står samma pojke vid kanten igen. Han tar av sig badbyxorna igen. Och kissar rakt ner i vattnet igen. Mamman har nu förflyttat sig och sitter fem meter ifrån honom men hon ser ingenting.
Hennes värld är ju i telefonen.
Det är då jag får nog. Jag säger till henne:
"Det här är andra gången din son kissar i bassängen utan att du ser någonting. Du kanske ska titta upp lite från telefonen!"
Hon blir helt perplex. Mumlar något och tar sonen i handen och försvinner ut i omklädningsrummet. När de kommer tillbaka efter en stund har hon fortfarande telefonen i handen, kollar var jag är, och stället sig vid kanten nära där sonen badar. När vi sedan går upp sätter hon sig igen, djupt försjunken i telefonen.

Jag kanske är galen och ska sköta min egen business. Men lämnar man verkligen sitt barn utan uppsikt i badhuset? Och måste man verkligen kolla sin telefon precis hela tiden?

För ärligt talat, att få bada och leka med Daisy i bassängen är den bästa stunden på hela veckan.
I min värld.