Ett år av saknad

Det har gått ett år nu.
Det känns som en evighet och en sekund.
Det känns som att tideräkningen började då för ett år sedan.
Allt i mitt liv förknippas med den dagen. Jag räknar inte längre år. Jag räknar tiden före och efter din död mamma.
Detta år känns som en evighet och en sekund.

Varenda minut från den dagen är tydliga minnen. Jag minns hur du såg ut när du låg där död, hur jag såg att livet lämnat din kropp, hur din kalla hand kändes i min. Hur det luktade.
Hur sköterskor kramade om mig och beklagade sorgen men jag skrek bara rakt ut.
Hur jag tänkte att jag dagen innan färgat håret mörkt men att du inte skulle få se det.
Att det var en av mina första tankar är så konstigt men ändå förståeligt.
Det gick ju inte att ta in att du var borta.
Att en ny tideräkning började där och då.
Jag minns det så tydligt samtidigt som det är en dimma.

Ett år har gått sedan den nya tideräkningen började. Det har varit det värsta året mitt liv. Du hade aldrig velat att vi skulle ha det så här. Det vore din värsta mardröm.
Detta år känns som en evighet och en sekund.
Att det gått ett år känns både skönt och overkligt. Skönt för att tiden är min bästa vän i detta trauma.
Tiden.
Tiden lindrar min smärta. Det är det enda jag vet säkert. Jag har velat att tiden ska gå.
Samtidigt trodde jag inte att det fortfarande skulle göra så ont ett år senare.
Jag har klarat alla de "första" dagarna. Första julen utan dig mamma, första födelsedagarna, tvillingarnas allra första, första påsken, sommaren, din födelsedag.
Ett år har gått men var är du min vän.
Min trygghet.
Min mamma.


Nu är sommarn’ här och fjärden ligger blå
Hela stan är tom och dammig, jag har ingenstans att gå
Det är tomflaskor i parken, ingenting i tidningen
Nu är sommarn’ här men var är du min vän

Nu är hösten här och luften är som glas
och jag räknar varje timme för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

Nu är vintern här och natten är så hård
Jag vill tänka på nåt’ annat men att glömma det är svårt
Jag kan inte längre se, det blåser snö i ögonen
Nu är vintern här men var är du min vän

Nu är våren här och vinden ligger på
Trottoarerna är smutsiga och gatorna är grå
och förlåt om jag är dyster, det ska nog bli bättre sen’
Nu är våren här men var är du min vän

Nu är livet här, jag borde hoppa på
Jag har inget att förlora men jag stannar här ändå
Jag har vant mig vid att vänta, jag kan vänta länge än
Nu är livet här men var är du min vän
Nu är livet här men var är du min vän


Lisa Nillson "Var är du min vän"