Detta är förmodligen bara början. Det kommer att bli ett lotteri inom kort i vilken säng man vaknar här hemma.
Jag vaknade i alla fall lite ledbruten imorse efter en stormig natt. Lily och Siri har inte fått tänder än men nu verkar de små gaddarna vara på gång. Lily hade feber i går natt och var dålig i magen. I natt var det Siris tur. Det var likadant för några veckor sedan när de hade feber för första gången - då var Siri också exakt ett dygn efter Lily i sjuktillstånd.
Det är när dessa situationer uppstår som det märks att det är en prövning i allmänhet att vara trebarnsförälder och i synnerhet att ha tvillingar. Daisy hade kommit in i vårt sovrum och låg mellan oss. När Siri fått en Ipren gick hon och jag in och la oss i Daisys säng för att inte väcka resten av familjen.
När barnen är krassliga vill de ju vara nära och det är svårt att räcka till när de är två små bebbar. Men Siri somnade till slut och jag låg dubbelvikt i Daisys lilla säng. Benen domnade bort och jag är helt stel nu.
Siri däremot verkar ha bra med spänst i benen. Hon stod nämligen för första gången utan att hålla i sig i tio sekunder denna morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar