Stjärna för en dag

Daisy har varit med om någon mycket spännande idag.
Uppdaterar senare med bilder.
Tjing så länge!

Den där kärleken bara sköljer över en

Jag är så himla kär i den här ungen.
Och i min man.
Han får gärna komma hem nu för jag saknar honom infernaliskt mycket.
God natt på er!

Ka-tjing!

De där påsarna med ärvda kläder har slutat komma på sistone.
Efter att ha tokrensat i Daisys lådor bidde det inte så mycket kvar som hon faktiskt kan ha.
För första gången sedan hon föddes fick jag därför gå ut och shoppa en ny liten basgarderob.
Nästan tusen spänn senare gick jag ut från Zara.
Älskar Zara och Noa Noa för barn.
Fick dock lite ångest över att jag bränt så mycket pengar på plagg som hon växer ur på fem minuter.
Väl hemma loggade jag glädjande nog in på Skatteverkets hemsida och kollade min deklaration.
Hörde jag ka-tjing?
Ska nog ta och shoppa till mig själv också på nätet nu.
Det är jag värd.

Ja, hon heter Daisy. Get over it.

Snart har det gått sex månader och jag har säkert fått frågan 600 gånger om vad bebisen heter.
Jag kan nog helt ärligt säga att tre gånger, TRE alltså, har jag fått reaktionen:

– Åh, vilket fint namn!

Jag har räknat. Det gick fort.
De andra 597 gångerna möts jag antingen av tystnad. Så här:

– Vad heter hon? 

– Daisy. 

– (...)

Eller:

– Vad heter hon? 

– Daisy.  

– Jaha.

Nu toppar ju inte Daisy listan över Sveriges populäraste namn och jag tror att bara två personer döptes till det förra året men allvarligt, så udda är det inte. Vi har ju inte döpt henne till något konstigt som Månstråle eller Senap.
Jag börjar bli jävligt trött på att försvara vårt val av namn.
Så från och med nu ska jag alltid svara:

– Ja, hon heter Daisy för vi tycker det är fint.

Bara därför köpte jag en ny tröja till henne i dag.

Kajsa Anka och en tusensköna.

…

 Shit, jag är verkligen på krigsstigen idag. Många irri-inlägg…

Hellre hissmusik då

Med tanke på vad jag skrev häromdagen om att övervinna hinder så kan jag lägga till en sak till på listan:

• Hissar.

Hissar i butiker är ju till för barnvagnar, ja och handikappade då. Men det går ju för f--n inte att ställa sig i en enda hiss med bebis.

För det är alltid en högtalarröst som typ skriker ut: VÅNING TVÅ!

Och i samma sekund vaknar bebisen.

Slår aldrig fel. Testade säkert fem hissar i dag på stan och Daisy, som sov, tittade upp med förvånade ögon varje gång. Slutade med att jag tog rulltrappan överallt i stället.

Irri

Var inne i stan en sväng i dag och käkade lunch med härliga Helena på Wagamama.

Träffade några kollegor på väg till toa när jag skulle byta blöja på Daisy.

Daisy har träffat en av dem många gånger och brukar bli väldigt glad.

Men nu ställde han henne på bordet och tyckte hon var så stadig att han skulle demonstrera det genom att släppa taget en millisekund vilket resulterade i att Daisy tappade balansen och trodde hon ska ramla=blev skitskraj=började gallskrika.

Sedan grät hon hysteriskt bara vi kom i närheten av honom på väg tillbaka.

När vi gick upp en sväng på jobbet och någon man utan hår, som alltså liknade kollegan, kom i hennes närhet började hon gråta.

Fråga: Vad fasen, kommer detta hålla i sig nu?

På vägen hem var jag nära att skrika på/klappa till två tanter.

Tant 1 kommer fram på busshållplatsen när jag sitter och gosar med Daisy i knät. Hon ojar sig över att bebisen minsann är kall för jackan är inte dragen ända upp till halsen under dubbelhakan.

Tant 1 säger: – Oj oj oj, lilla gumman du blir ju kall.

Tant 1 gör: Hon drar upp blixtlåset på jackan och rättar till mössan på Daisy.

Fråga: Vem i helvete ger henne rätten att göra så?

När bussen kommer stannar den mycket längre bort från hållplatsen vilket gör att vi får småspringa lite. Jag trycker på knappen för barnvagn och får upp dörrarna på mig och knuffas åt sidan, försöker parera undan vagnen samtidigt och då går folk av.

Tant 2: Herregud, flytta på dig människa. Låt folk kliva av först.

Fråga: Vad i helvete trodde hon jag höll på med då?

Läs högt med mig nu:

B-I-B-E-L-N

Bibeln.

Ge inte männen för mycket luft – det stiger dem lätt åt huvudet

Sprang på en gammal kompis i dag som jag inte sett på flera år.
Vi har känt varandra sedan -93 typ, dvs 18 år, dvs en myndig människa senare.
Jeeezus!
Efter att ha pratat en stund kom vi fram till att det finns en plats i stan ingen av oss kan gå förbi utan att tänka på den andra. Det är ett fik i Gallerian.
Där satt vi för fem år sen eller nåt och beklagade oss över snubbarna som vi dejtade/strulade med då. Både hennes kille och min (Håkan) hade lite svårt att bestämma sig och alldeles för mycket var på bara deras villkor. Vi dansade efter deras pipa som såna där brudar vi absolut inte vill vara.
Vi var rörande överens om att de här killarna behövdes tas ner på jorden, komma ner från sina höga hästar och visa lite good old fashioned respect.
Eller som min kompis uttryckte det då:

– De får för mycket luft.

Det där uttrycket har jag använt många gånger sedan dess. Bland annat när jag försökte förklara för Håkan att jag faktiskt var det bästa som hänt honom och att han måste släppa garden. Han var lite trög i starten kan man säga. Tror inte han fattade det där luft-uttrycket någongång dock.
Det gjorde inte min kompis kille heller.
Men någon polett trillade ner någonstans i alla fall.
För i dag är vi båda gifta och har barn med respektive kille som fick för mycket luft.
Hur vi lyckades?
Vi kvävde luften till dem ett tag. Sedan kom de krypande.

Kärlek i luften

Jag vet inte om det är vårkänslorna som spökar men bebbarna var extra kärleksfulla mot varandra på mammafikat hemma hos Linda i dag.
Brudarna är inte rädda för att visa lite affection för varandra så att säga.

Hej Moa, vill du bli min kompis?

Jag lovar att alltid tillbe dig.

Okej då Daisy, you´re in!

Bye bye Michelingubbe

Tänk, Daisy ska få uppleva våren för första gången.
Så himla gött att slippa ha overall och grejer på sig.

Varning

Daisy demonstrerar faror i hemmet:

Att somna med snuttefilten runt halsen är farligt.

Mobiler ger i från sig farlig strålning.

Tittar man för mycket på tv får man trötta och röda ögon.

Man ska heller inte sitta för nära tv:n.

Dagens matlåda

• Pannbiff med potatis och haricot verts som jag fick med mig hem från söndagsmiddagen hos mamma och pappa.

Fundering: Vad kommer Daisy vilja att jag lagar för söndagsmiddagar när hon är vuxen. Jag menar, vi i vår generation lagar ju inte lika mycket husmanskost som våra föräldrar. Eller? Har svårt att tänka mig stå och göra en söndagsstek.

Kommer Daisy typ vilja ha snabbmakaroner och köttbullar? Pizza? Tacos?

Måste jobba på det här. Eller så får Håkan sköta den biten helt enkelt. Jag är väldigt bra på att plocka ur diskmaskinen.

Pappafritt

Daisy tjatade om att hon ville göra ett eget inlägg i bloggen med en hälsning till pappa som är borta på konferens i tre dagar.
Så här kommer den:

Saknar dig redan pappa!

Att övervinna hinder

Post-beby utvecklas en massa nya färdigheter.
Jag förstår mammor som förvandlas till Oppfinnar-Jocke när de är föräldralediga och kommer på en massa fiffiga manicker som underlättar vardagen.
Nu har inte jag kommit på något briljant som jag kan söka patent på och bli stormrik. Men man kommer ju på smarta små lösningar som att hänga Håkans skjorta på änden av vaggan och ställa bordslampan på golvet så att jag fortfarande kan läsa i sängen när Daisy sover eftersom det fortfarande är mörkt och skönt i vaggan. Eller att man sätter en leksak på den där napphållaren så att hon inte kan slänga ner den på golvet tusen gånger när hon sitter i barnstolen osv.
Det finns en massa exempel, inga världsomvälvande som sagt, men ändå småsmarta.

En annan sak jag märkt är alla faror man ser överallt längs vägen. Till exempel går jag aldrig mot rött längre och erfarenheten säger nu att det oftast är medelålders kvinnor som aldrig stannar vid övergångsställen.
Och så det här då med att Daisy kan sova igenom vilda fester eller stimmiga restauranger men vakna direkt av plötsliga ljud.
Ljud som kan störa bebbens sömn i vagnen är därmed en fara.
När jag var på långpromenad/shoppingrunda i dag tänkte jag på hur jag parerade grävskopor som lät för högt genom att välja en annan väg, brudar som pratade gapigt i telefon gick jag en omväg kring, jag valde bort affärer som spelade för hög musik och bannade andra barn som skrek för högt eller grät.
Tänk pre-baby när man lallade runt och inte hade några sådana bekymmer.

Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att yppa hur tankegångarna skiljer sig åt nu från då.
Vi säger så, hej!

Rookiemisstag

Gjorde en sån där nybörjartabbe.
Köpte den här overallen för två veckor sedan i exakt den storleken hon har. Eller hade. Nu är den redan för liten, dvs kort i benen.
Måste. Lära. Mig. Shoppa. I. Nästa. Storlek.

Kan hon bara ha hoppat över storlek 68?

Världens lyckligaste bebis

Formidabel succé och ett efterlängtat återseende!
Så kan man nog sammanfatta dagens babysim. Tror aldrig jag har sett Daisy så lycklig som hon var över att få bada i en pool igen. Hon skrattade konstant, högljutt, och fötterna fick som propellrar i vattnet.
Nya grejer vi fick testa i dag var att dyka från badmadrassen och rutschkanan.
Daisy gav båda tummen upp.

Jaha,vad är detta då mamma?

Shiiiit, jag glider ju.

Rakt ner i plurret bara.

Gött att få dyka lite.

Älskar´t! (mamma ser väldigt rolig ut i sina dykglasögon också)

Bada!

Bada hemma i badkaret ter sig inte lika festligt när man badat i en gigantisk pool i Thailand.

Daisy sprattlar artigt men man ser att hon tycker att det känns lite… fjuttigt.

Som hon kommer älska att gå på babysim igen i morgon.

Badkompisar.

Glad efter bad.

När man inte trodde det kunde bli värre

Kommer ni ihåg vad jag skrev häromdagen om Körslaget?
Nu råkade jag zappa förbi reprisen och hör att Ann-Louise Hanssons gäng kör ”Blommor i sitt hår”.
Är det någon som driver med mig?

Hm, vad ska vi hitta på idag då?

Sitt!

Mina försök att lära Daisy att sitta själv går inte direkt lysande.

Uppdaterad lista

Vad jag har ätit sedan i tisdags och fått behålla:

• Fyra skivor rostat bröd
• En skål nyponsoppa med mandelbiskvier
• Blåbärssoppa
• Fyra glas med Resorb
• Champinjonsoppa
• Fil med bran flakes
• Ris med svarta bönor
• Två rostade mackor med skinka
• Minibruschetta med mozzarella och parmaskinka
• Coca Cola

Nu håller vi tummarna, ok?

Man är uppe på åtta…

Så kommer den med en rak höger och slår knock out på en igen.
Blä.

Hemmakväll vs biokväll

När Daisy var nyfödd bannade vi lite hur många bra filmer som just då gick upp på bio. Vi hade haft nio månader på oss, inte gått på bio en enda gång tror jag, och när vi väl inte kunde längre så var det en massa bra filmer.
Nu upptäckte jag att alla de där filmerna plötsligt kommit ut på dvd. Oj, det gick fort liksom. Så kom jag på att Daisy fyller sex månader om tio dagar och då kändes det inte så snabbt så här i den digitala världen.

Men, många (eller i alla fall tre)  hemmakvällar väntar med dessa rullar:

• The Social Network
• Cornelis
• Hämnden
• Going the distance (när Håkan inte är hemma)
• Mean Girls 2 (skojade bara!)

Dagens djur

Ah mä, hur söt var inte den här bilden då?

Grattis till Peter Wixtröm och Magnus Wennman!

Mina grymt duktiga, fina kollegor som jag gjort så otroliga resor med.
Aftonbladet tog hem totalt 11 utmärkelser på Årets Bild-gala.
Daisy sitter med och tittar men undrar mest varför mamma gråter.
Hur förklarar man för en bebis att det är glädjetårar?

I dag vann Peter Wixtröm Årets Bild. För några dagar sedan blev han vunnit kampen mot cancern.

Daisy och mammas och pappas bröllopsfotograf Magnus Wennman.

Just nu:

Daisy har upptäckt att hon kan köra moppen fram till fönstret och ropa på alla som går förbi på bryggan nedanför.

Hallå där nere!

Andreas Johnsons läpp

Ser Andreas Johnson i Nyhetsmorgon och kan inte sluta stirra på hans underläpp. Vad har hänt med den?
Har han gjort injektioner med valfett eller är det bara munsår?
Mysteriet med underläppen kommer dock inte att få mig att se ”Körslaget” som börjar i morgon även om han är med och man kan studera underläppen närmare. Jag skyr ju det programmet som vinterkräksjukan.

Men Andreas Johnson är en fin kille. Jag har intervjuat honom många gånger. Bland annat när han tävlade i Melodifestivalen 2008 och åkte ut i Andra Chansen med Carola.
Den presskonferensen var den mest kaosartade jag någonsin varit med om. Det var hysteriskt, trångt, jag fick ett kamerastativ i mellangärdet och en armbåge i huvudet. Tyckte synd om Carola och Andreas Johnson som hade alla oss gamar i en flock framför sig.
Andreas verkar dock inte brytt sig så mycket om det. Däremot såg han att jag var helt gråtfärdig av panik så när pk:n var över gick han inte backstage direkt med Carola. Nej, han kom fram och kramade om mig och frågade om jag var ok.
Som om han inte hade annat att tänka på liksom.
Sedan skrev jag den här artikeln medan en reporter hyperventilerade på golvet, skivbolagsmänniskor grät, Carola och Lisa Knapp blev på pickalurven och började spela trummor på efterfesten. Samtidigt blev Andreas Johnson utelåst från sitt hotellrum och gick ner i receptionen i bara kalsonger. Det var crazy.

Efteråt har Andreas Johnson beskrivit den där tiden som ett svart hål.
Nu får han hänga med Carola igen – i TV4-studion. Han just nu i sändning, och hon snart hos Malou.
Vilken timing.
…
Kom på en grej nu: Senast jag träffade Andreas Johnson var på Mellon och efterfesten i Sandviken förra året. Jag var gravid men hade inte ens sagt det till mina föräldrar än. Lisa Knapp var då höggravid med deras andra barn. Jag står och snackar med Andreas och han frågar mig: ”Ska inte du ha barn snart?” med ett flin och en blick som att han minsann såg vad jag dolde för hemlighet. Och jag tänker att det vore ju skruvat att berätta det för Andreas Johnson först och inte sina föräldrar. Så jag svarade något svävande och tog en klunk av mitt alkoholfria vin.

Vad jag har ätit de senaste 60 timmarna (och fått behålla):

• Tre skivor rostat bröd
• En skål nyponsoppa med mandelbiskvier
• Blåbärssoppa
• Två glas med Resorb

Halsen är lika torr som på en kamel i Sahara-öknen i desperat jakt efter en oas och påfyllning av pucklarna.

(Helt otroligt att det finns något till Daisy i mina pucklar).

Kvällen i går gick ändå ok. Daisy hade den goda smaken att somna klockan sex och vakna klockan åtta.

Jag somnade strax efter nio.

Å andra sidan vaknade hon många gånger under natten och ville äta, tror hon har en del att ta i kapp också för det märks att hon dalat i vikt.

Själv har jag en mage som ett Biafrabarn.

Jag har fortfarande feber och är helt under isen

Hur arg jag är över att Håkan måste jobba i kväll:

Jättearg.

Hur arg jag är över att han måste jobba i morgon också, när han egentligen är ledig, bara för att han var hemma i går när det var total krissituation:

Gissa! 

Ljuset i tunneln

Jag ser ljuset in tunneln eftersom jag är på bättringsvägen.
Jag såg också ljuset i tunneln as in ”ska jag dö nu” i går.
Djävulen vad vidrig vinterkräkisen är.
När jag låg i min egen feberdimma i natt funderade jag över om det här var värre än att föda barn.
Det var det ju så klart inte men så kom jag att tänka på Karin Jihde som födde barn när hon låg däckad i vinterkräkis.
Hur f-n är det möjligt?
Som att det inte är jobbigt nog att föda barn så ska man vara helt sänkt redan innan. Den uppladdningen är ju ungefär lika vidrig som att springa maraton på Kissies diet, dvs en burk barnmat.
Nä, den är faktiskt värre.

Håkan fick veta att han levde också. Han jobbar ju natt och lagom till att han slumrade in vid sextiden i går morse efter 14 timmars arbetsdag rusade jag ut på toaletten och började leverera.
Daisy började gråta av rena förskräckelsen.
Så fortsatte det resten av dygnet. Håkan hittade mig i fosterställning på badrumsgolvet och övervägde att åka till akuten. Men vad gör vi med Daisy då?
Han sov en timme på 36 timmar och försökte underhålla en bebis som fortfarande inte är helt kry heller och gnyr hela tiden.
Han fick vaf:a - dvs stanna hemma från jobbet för vård av sjuk fru.

Förlåt mig nu men om det är någon gång jag önskade att vi inte hade en bebis var det i går.

Nu sover Håkan i sovrummet, Daisy i spjälsängen i sitt rum och jag ska lägga mig dubbelvikt i soffan.
Kramp i magen och inte ett gram föda i kroppen, det är grejer det.