Nyttig frukost

Orsak: Vägde mig på gymet igår.



Räknar med att den här LCHF-stilen håller i sig till lunch ungefär.

Dagens kommentar

Felicia, 4 år:
- Är Daisy en flicka eller tjej?

Konsten att inte gå ner i vikt

Studsade upp imorse (efter lång sovmorgon) och tog på mig träningskläderna. Åkte till gymet. Parkerade. La i pengar i p-automaten för 90 min. Tänker att nu ska jag vara duktig och träna länge.
Går mot ingången. Krockar nästan med glasdörren. Ser mörkret där inne.
Upptäcker att gymet öppnar först om en timme.
Åker hem igen.
Byter om.

Högre makter vill inte att jag ska gå ner i vikt.
Ibland är det bra att lyssna på högre makter.

Nu ska jag äta lösgodis.

Kolla barret

Ser ni den lilla hårtussen där bakom örat?
Vi kan nu konstatera att Daisy lär bli blond och att hon har självfall.

Dagens bad:

Tjuvahålan. Efter gårdagens fettfest gömmer jag mig lite i vassen.

Framsteg

Daisy utvecklas lite för fort just nu.
Hon växer så man nästan ser centimetrarna läggas på höjden och stråna på huvudet börjar bli en slags frisyr av blonda tussar.

Och idag gjorde hon ett stort framsteg. Daisy stod själv i säkert tio sekunder. Utan att hålla i sig och med bra balans.
Sedan satte hon sig på huk.

!

Går hon före sista juli förlorar jag vadet mot min pappa.
Någon som har några knep på hur man får en bebis att stagnera i utvecklingen sisådär 23 dagar?

Fett hemskt mycket fett

Dagens lunch: Burger King.
Mellanmål: Gräddglass.
Middag: Pizza.
Kvällsmål: Ett halvt kilo lösgodis till tre filmer.

Beach 2011 goes Biggest Loser.

Ett litet dopp

Vi tar ett eftermiddagsdopp vid handikappsbadet ute i Tylösand och ser alla rika knösar vallfärda ner i sina tjocka frottérockar.


Men de går ju inte ner. Nej nej. De tar golfbilen så klart.




Jag lovar. Nån natt den här sommaren kommer jag sno en golfbil.
Kommer. Inte. Kunna. Motstå. Frestelsen.

Dagens outfit:

Byxor från Zara, top från COS, skor från Moheda, väska Mulberry.
Släng på ett halsband för en outfit som i övrigt inte är så festlig.
Hår ofixat som gått genom spöregn.
Extra finess: cameltoe.

Saker man kan göra när det ösregnar

Köpa fotkit och nagellack och måla utanför ramarna.

Jade heter färgen på tassarna.

Matchande

En till mig och en till mini.
Fortsätter jag så här lär hela familjen snart åka på husvagnssemester i matchande träningsoveraller.

Dagens utflykt:

Gick till Höganäs outlet. Daisy fick en vattenkanna och pekbok. Men roligast var träbacken med Kullamust som vi köpte till farmor och farfar.

 Smak av äpplen, päron och körsbär.

 Jag köpte fyra tekoppar av den här sorten:

Walk a mile on my knees

När poolen ställs fram får Daisy sån fart att vinden viner i hennes små hårtussar.

Lillördag

Daisys recept på en festmåltid:
1. Låt farfar steka plättar
2. Mosa färska jordgubbar
3. Vispa grädde
4. Blanda alltihop
5. Klart!


Tips från coachen: Allt blir extra festligt om man får äta själv.

En after beach sen också kanske?

I dag hittar ni mig på Tylösand.
Jag är inte ensam.

För stora och små

Förra veckan invigde Daisy sitt UV-tält på stranden på Österlen.

Men när vi smällde upp det idag i Tylösand kändes det som att hon vuxit lite:

Kategorifasen alltså

Daisy har varit lite bökig de senaste veckorna. Vi har inte känt igen henne riktigt för hon brukar inte gnälla och klänga på oss.
Så i går läste jag på lite i den där barnboken jag kallar bibeln. Hittills har Daisy prickat av punkt efter punkt i faserna som beskrivs i boken. Och japp, det stämde denna gången också.

Den kallas kategorifasen och inträffar omkring vecka 37 (mellan trettiosex och fyrtio).
Daisy är snart 37 veckor och här är några av kännetecknen som vi kan pricka av (alltså utdrag ur boken):
• Vill helst äta själv och klämma på all mat för att känna konsistensen.
• Är ombytlig och kan ena dagen vilja äta massor för att nästa matvägra.
• Klamrar sig oftare fast vid dina kläder
• Är glad ena stunden och skriker nästa
• Skriker oftare, är oftare kinkig eller gnällig, rastlös och otålig
• Blygare mot främlingar
• Vill att den fysiska kontakten ska vara ”tätare” eller ”närmare”
• Sover dåligt (vaknar oftast tidigare på morgonen och har svårare att somna på kvällen)
• Verkar oftare ha mardrömmar
• Tappar aptiten
• Jollrar mindre
• Sitter ibland tyst och dagdrömmer
• Vägrar att bli ombytt
• Vill oftare ha kramleksaker

Den enda punkten vi INTE kan pricka av:
• Är mindre livlig

Det står också att föräldrarna kan vara helt slutkörda efter den här fasen och det kan jag lugnt gå med på. Men vi är ju två också som hjälps åt och vi har just nu farmor och farfar som hjälp.
Det kunde ju vara värre.
Som den här mamman som är citerad i boken till exempel:

Det känns hopplöst ibland när hon är uppe till midnatt, även om hon leker och är glad. När hon äntligen har somnat kollapsar jag fullständigt. Jag känner mig utpumpad och kan inte tänka klart. Min man ger mig inget som helst stöd. Han blir sur för att jag ägnar mig så mycket åt henne. Han tycker att jag bara ska ”låta henne skrika”.

Ninas mamma, vecka 37 

Det här är en dag jag kommer leva på länge

Några timmar på klipporna vid havet. Läsa tidningar, snacka skit med kompisar, bada en masse.
Få rapporter om att bebisen mår prima hos farmor och farfar. Att hon ätit våfflor och älskat det.
Se nakenbadare ett stenkast bort. Se tre nakna mansrumpor på en dag.
En dag att minnas.

En smak av barndomen

När jag var liten bodde jag i Töcksfors i Värmland. En väldigt liten ort som inte ens är en egen kommun.
Utbudet där var inte så stort. Allt som fanns låg mellan Shell och kiosken, den sk "raggarsvängen". Det fanns kompisar i min klass som aldrig åkt rulltrappa, som aldrig varit utanför Värmlands gränser.
Ibland gjorde min familj utflykter. Som två gånger per år då vi åkte till mormor och morfar i Stockholm och shoppade kläder inför skolstarten (annars var det mest postorder) och åt på McDonalds. Jag beställde alltid cheeseburgare utan ost. Logiskt.
Mitt livs första pizza åt jag i Arvika. Den där pizzerian gjorde vi utflykter till då och då när familjen skulle lyxa till det lite.
På somrarna åkte vi ofta till västkusten. Där fick jag köpa kulglass för första gången. Efter många smakprover hittade jag min favoritcombo som jag hållit mig till sedan dess.
Igår åkte vi ut till glasskiosken i Tylösand och köpte kulglass.
Det blev så klart blåbär, melon och pecannötkola.
Det smakade barndom.

Lite som en sjöman har en kvinna i varje hamn...

... Har Daisy en egen pool i varje stad. Här har farmor och farfar slagit på stort i Halmstad. Daisy badar minst två gånger om dagen.

Det här med barn

Jag har funderat mycket på det här med att ha barn den senaste veckan.
Att få barn är ju en gåva, härligt och givande och allt det där jadda jadda.
Ni som vet ni vet och jag ska inte strö en massa lovord och floskler över detta livets under. (Oooops där kom ett).

Men att ha barn är ju också väldigt jobbigt. Speciellt nu, känner jag i alla fall, när Daisy vaknar prick sju varje morgon, är superenergisk och river ner allt i sin väg.
I går skrek hon nonstop mellan Ystad och Halmstad. Jag tror till och med att jag sa ”håll käften” en gång till henne och kände mig som en oerhört otillräcklig mamma.
Hon blir lätt rastlös nu och kräver nya kickar, nya upplevelser, hela tiden. Att sitta still är inte aktuellt.
Det kräver en hel del energi från föräldern.

Vissa dagar kommer jag på mig själv med att längta hela dagen tills hon somnar på kvällen och jag får egentid. Det där utslitna ordet som jag tyckte lät så töntigt tidigare men nu alltför ofta är höjdpunkten på dagen.
När hon väl somnar pustar jag ut på soffan. Läser kanske en tidning, kollar på tv.
Det tar ungefär en timme, sedan har jag dåligt samvete för att jag tänkt så under dagen. Då saknar jag Daisy, går in i sovrummet för att titta till henne femtielva gånger. Vill allra helst ta upp och gosa med henne men det gör jag inte får då vaknar hon.

När jag var på gymet idag och kände mig som jag för två år sedan (plus några kilo) kom jag på mig själv med att tänka på Daisy mest hela tiden. Jag saknade henne.

Nu undrar jag vad jag gjorde med all tid som fanns innan jag fick barn? Och vad tänkte jag på hela tiden?
Den mest skrämmande tanken: Hur mycket tänkte jag egentligen på mig själv och en massa ickeproblem?

Nu sover Daisy middag i alla fall.
Skönt ändå så jag fick tid att tänka lite.

Tack svärmor!

Vad jag har gjort idag:
• Sovit till halv elva.
• Varit på gymet jättelänge.
• Kört bil ensam och lyssnat på musik på hög volym.
• Kört vilse i Halmstad.

Känner mig som Susanne version 2009.

Fivehead

Imorse var hon i SVT Morgon och idag i TV4:s Nyhetsmorgon.
Denna kvinna har släppt en bok med sin man som heter "Northern women in Chanel".
Men det går inte att fokusera på boken eller vad som sägs eftersom hon ser ut så här:



Går. Inte. Att. Sluta. Titta.

Som om Grottbjörnens folk haft liggläger med Marsmänniskor.
Den där pannan tar ju aldrig slut.
Eller som Tyra Banks brukar säga:
"That's not a forehead, that's a fivehead."

Die Hart

Såg ni den gamla rullen Die Hard på tv häromkvällen?

Det gjorde vi. Men innan jag återkommer till det har vi kollat på videofilmer här i stugan. Japp, video. Det var ju inte alls många år sedan man la videospelaren i källaren men nu när man tittar känns det som ett århundrade sedan. 

Man måste… wait for it… spola tillbaka filmen. Den accelererar upp innan den kör igång spolningen ordentligt. Och så försöker man ställa in text men nej just det, det gick ju inte.

Nostalgi.

Apropå nostalgi då så pratade vi mycket om gamla filmer och musik i midsomras och hur man försökte vara cool i plugget genom att ha kolla på läget.

Håkan till exempel skröt om den nya filmen Die Hart som gick på bio (men han då ännu inte sett). Han uttalade alltså Die Hard med Bruce Willis på tyska och lyckades övertyga sina kompisar om att det var en jävligt hård tysk rulle.

Min kompis L berättade att hon försökte ha musikkoll inför sina klasskamrater genom att säga att den där gruppen Inks är ju riktigt bra.

Hon menade alltså INXS.

Håkan ba:

”Men så sa jag också! Inks!”

Jag kan meddela att Håkan fortfarande sjunger ”I got my first real sex dream” i Summer of ´69 och tror på allvar att Bryan Adams sjunger så.

(Förtydligande: Det ska alltså vara ”I got my first real six-string (som i gitarr)) 

Fördelen med att ha en egen blogg är ju att jag nu kan välja att inte berätta om mina egna felsägningar i ungdomen.

Moahahaha!

Har inte ni några roliga felsägningar att dela med er av?

Jag loooooovar

Så här såg det ut i tidningen i går:

Jag ringde Försäkringskassan också för att meddela att jag jobbat några dagar. Killen i luren sa ok och bad mig vänta lite medan han la in det i systemet. När han återkom sa han så här:

”Lovar du Susanne på heder och samvete att du har jobbat de här dagarna?”

Eh, ja?

Varför skulle man ljuga om det egentligen?

En kock ska hålla sig till att vara kock

Ännu en dag på stranden. Eller dag och dag... Daisy älskar det i en timme sen lackar hon ur totalt på sanden och då är det bara att packa ihop och dra vidare.



Så det gjorde vi och styrde mot Skillinge Hamnkrog för lunch. Kocken där kom ut och gav Daisy en skål med gurka och honungsmelon. Bara så där. Älskar den där kocken för det. Och Daisy älskar honom ännu mer.



Sedan kom vår kollega Martin förbi som har sitt sommarställe i Skillinge. Han berättade att hamnkrogen gick i konkurs i våras och har precis öppnat igen med ny ägare.
De skrev om ägarbytet i lokaltidningen och att kocken som tidigare ägde krogen fått vara kvar men nu gått tillbaka till att enbart vara kock eftersom han (och detta skrev de alltså rakt ut i tidningen) "är så dålig på papper".
Men det var kanske lika bra då. Och en bra kock är han ju uppenbarligen för när Daisy tömt skålen fyllde han på den igen med gurka och melon.

Tack SAS!

Jag har glömt hylla SAS som vi flög med ner i måndags. Fast vi blev stående på Arlanda i en timme pga radarfel. Men det kan vi inte klandra SAS för.
Sin första flygtur tog Daisy med SAS när hon var drygt tre månader. Då bar det av till London och hon fick ett leksakslejon av flygvärdinnan. Den är fortfarande en av hennes absoluta favoritleksaker.

I måndags fick hon en ny, passande nog ett flygplan. Den har redan seglat upp på topplistan. Det har även den där flygvärdinnan som bar runt Daisy i gången medan hon hjälpte passagerarna. Som en liten maskot.
Sedan sov Daisy hela flygresan.

Äppelkriget

Jag funderade en stund på om jag skulle skriva det här inlägget. Om det blev för privat. Men jag är ju frispråkig så ni bloggläsare som träffar mig IRL hade nog fått höra detta förr eller senare ändå.
Så fuck it!

Innan jag fick barn var jag väldigt orolig för hur min kropp i allmänhet skulle förändras och brösten i synnerhet.
Jag såg framför mig att de skulle bli som två äpplen i varsin matkasse. Under amningen blev aldrig mina äpplen överdrivet stora. Och när jag slutade amma var det två sorgliga små degiga saker kvar. Jag sörjde faktiskt.
Nu är det drygt två månader sedan jag slutade amma och jag har gjort en spektakulär upptäckt. Mina välformade äpplen är tillbaka. Kanske inte lika stora som tidigare men intakta. Jag klarar fortfarande penntricket (dvs att lägga en penna under bröstet och den sitter inte kvar) och äpplena är inte degiga som äppelmos längre utan som ett par perfekta Golden Delicious.

Det firar jag med den här låten:

En smak av Österlen

Daisy får testa nya smaker varje dag här på Österlen. Eftersom hon fortfarande är väldigt skeptisk till barnmat får man experimentera lite.
Sen är hon ju värd lite treats of life.

Vad hon fått smaka på hittills:
• Fiskbullar i dillsås.
Mosas med fördel ihop med en potatis. Den största succén någonsin i matväg.
• Citron.
Skeptisk men hon kunde ändå inte låta bli att stoppa den i munnen tio gånger.
• Kiviks äppeljuice.
Mycket gott men det blev bara en liten klunk.
• Päronyoghurt från Skånemejerier.
Yuuuuuummmy!

Surdegsrevolutionen hålls intakt

I går åkte Håkan Österlen runt, gick in på konditorier i Simrishamn, febrade längs vägarna mot Skillinge. Allt i jakt på surdegsbröd till de färska räkorna han köpt.
Jag frågade om det inte gick lika bra med en vanlig baguette.
Han tittade på mig som om jag svurit i kyrkan.
Till slut gav han upp och gick in på ICA, kom ut lika glad som en fotbollstokig femåring som just fått träffa Zlatan.
Han hade hittat surdegsbröd på ICA och triumfen lös i hans ögon.
Nu är jag lite orolig för min man. Är det inte dags att ta den stockholmska surdegsrevolutionen ur honom?
Tur att vi ska vara en månad på västkusten.