Dramatisk morgon

I bland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.
I morse blev det en sådan morgon.
Mycket drama så att säga.
Jag vaknade och hade svårare än vanligt att andas. Eftersom alla tre i familjen blev klara samtidigt tyckte Håkan att vi skulle ta bilen till dagis och slå följe till jobbet.
Det blev förmodligen min räddning.
Jag blev sämre och sämre ju längre vi åkte. Efter en stund på tunnelbanan kände jag att det här går inte och skulle just säga till Håkan att vi måste gå av.
Sedan blev allt svart.
Jag svimmade för första gången i mitt liv.
Allt är en minneslucka men tydligen var jag borta i 25 sekunder ungefär och Håkan fångade mig när jag föll framåt. Annars hade det kunnat gå riktigt illa berättade ambulanspersonalen.
Jo, för ambulansen kom också och jag jag fick bäras upp från tunnelbaneperrongen på en bår och åka ambulans till BB Stockholm.
Jag var verkligen helt väck. Riktigt, riktigt läskigt.
Bebisarnas hjärtljud kollades och de mådde bra. Anledningen till att jag svimmade är att trycket blir för stort från tvillingarna på lungor, huvudpulsådern, blodomloppet etc så blodet ströps till hjärnan. Får jag sådana känningar igen måste jag lägga mig i framstupa sidoläge var jag än befinner mig. Som läkaren sa: "Det värsta som kan hända då är att du blir smutsig."

Nu är jag hemma i alla fall, matt och lite febrig, men vilar och har ställt in allt jobb. Barnmorskan hade en poäng när hon sa att jag redan jobbar på övertid och att jag måste sluta bita ihop.