Det var ingen synvilla för den var bekant.
Det var nämligen Daisys. Namnad och allt.
Farmor hade glömt den där förra helgen.
Jag kände mig lite skurkaktig som tog ner den för de andra föräldrarna kanske inte trodde på att tröjan faktiskt var Daisys.
Linda berättade då om en bekant som nyligen flyttat till Sverige. Han var förundrad över detta fenomen. Att överallt hänger sjalar, vantar och tröjor på staket och stolpar. Han hävdar att svenskarna är ensamma om att vara så hederliga att hänga upp upphittade saker så att de kan återfinnas av dess rätta ägare.
Hederligt så det förslår.
Jag tackar för denna tradition och det gör den blöta tröjan också som nu är hemma igen och värmer sig i torktumlaren.
Daisy brydde sig inte så mycket om den återfunna tröjan. Hon la istället all sin uppmärksamhet på diverse rör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar