Roadtrip? Nääääääj.

Man ska liksom inte utmana ödet. Just nu känner jag mig inte speciellt smart.
Efter en helvetesnatt ägnade jag dagen åt den syssla jag kanske avskyr mest av allt - att packa. Och nu sitter vi i bilen på väg till svärisarna i Halmstad. Jag har varit nära att skrika till Håkan "Vänd! Vi åker hem igen!" rätt många gånger. Nu sover äntligen tvillingarna och Daisy pysslar med paddan. Vi får se hur länge lugnet håller i sig.
Jag gissar en kvart.
Efter drygt fyra timmar på vägarna hade vi nämligen kommit blott 17 mil. Det berodde bland annat på de här:
• Långa bilköer ut från Stockholm. Det stod still.
• När köerna började röra på sig blev Daisy akut kissnödig. Vi måste svänga av och hitta en mack.
• Detta innebar att bilbarnstolar måste monteras bort och säten fällas för att Daisy ska komma ut. Med andra ord - bökigt.
• Siri skrek i cirka 45 minuter. Otröstlig.
• När hon väl somnat av utmattning körde Lily igång samma skrikfest.
• Vi stannade på en rastplats och luftade tvillingarna samt bytte blöjor. Sedan åker vi vidare.
• Daisy blev akut bajsnödig. Vi fick svänga av och hitta en mack samt böka med barnstolar.
• Vi behövde tanka.
• När vi tankat och var på motorvägen igen blinkade lampan om att oljan måste fyllas på. Vi måste hitta en mack.
• Daisy fick ont i magen pga hunger så vi stannade på McDonalds.
• Tvillingarna blev extremt missnöjda över att sätta sig i bilen igen och skrek i kör. Länge.
• Samtidigt skrek Daisy "bajskorv" och ville att jag skulle köra igång Bamse/ge henne vatten/förklara senaste appen/leka kurragömma.
• Daisy har frågat ungefär 60 gånger "Är vi framme hos farmor och farfar nu?"

Nämen roadtrip. Bra idé.

Minns ni påskarna när man bokade en weekend för att möta våren i Paris på tu man hand?