Får jag klandra läkemedelsföretagen?

Det har varit lite drama här ikväll. Håkan är på jobbfest och min moster var här för att hjälpa mig under läggningen av barnen.
I förmiddags fick tvillingarna sin andra omgång vaccinsprutor och Lily fick feber strax före läggdags. Jag skulle ge henne en supp Alvedon och tog fram asken ur medicinskåpet med ena handen medan jag höll den andra på Lily som låg på skötbordet. Jag kände igen den gröna asken och tog ut ett piller lite lätt nervös eftersom det brukar vara Håkan som pillar in de där på barnen. Lyckas utan att Lily ger ifrån sig ett pip och stänger lättad asken.
Panik!
Ser då att jag tagit Daisys Ipren 125 mg istället för bebisarnas Alvedon 60 mg.
Panik!
Suppen är redan gone baby gone.
Jag ropar på moster. Hon tar Lily och jag ringer Vårdguiden. Kön känns evighetslång. När jag väl kommer fram säger sköterskan att hon måste koppla mig till giftinformationscentralen.
Kön där känns evighetslång.
När jag väl kommer fram säger mannen jag pratar med att det var ju inte så bra för det är ju mer än dubbelt så stor dos mot vad hon ska ha.
Jo tack jag har förstått det. Därav PANIKEN!
Han säger att han måste kolla upp detta närmare och ber mig vänta i luren.
Väntan känns evighetslång.
Lilys kinder i blossar i rött.
Mannen är tillbaka i andra änden och förklarar att Ipren är ett så pass milt läkemedel så det ska Lily klara med god marginal.
- Är du säker? Frågar jag.
Han svarar att jag inte behöver oroa mig men att jag inte ska ge henne mer Ipren närmaste dygnet.
No shit.
Lägger på. Lite lättad.
Moster lugnar mig och åker hem.
Jag sitter och vaggar Lily.
Ammar.
Då smattrar det till i blöjan. Det har gått cirka tjugo minuter. Med andra ord ligger det garanterat en upplöst för hög dos Ipren där i. Jag har aldrig någonsin blivit så själaglad över en bajsblöja.

Visst är askarna lika ändå?