Att resa med tvillingar

Nu har vi snart varit hemma i en vecka och jag tänkte utvärdera hur det var att resa med tvillingar och en treåring. Så här: Vi hade nog inte klarat det utan svärmor. Eller rättare sagt; vi fick ut mer av semestern tack vare svärmor. Utan henne hade vi nog inte sett så mycket av varandra jag och Håkan.
Vi kan också, så här i efterhand, konstatera att det var lite jobbigare än vi trodde att resa med tvillingar. Vi är ju vana vid att bara ha Daisy som var en fröjd att resa med som bebis. På planet hade vi beställt extra benutrymme (mot en större kostnad) vilket räddade flygresan. Jag hade inte orkat en längre flygresa, sex timmar var nog. Daisy skötte sig bra förutom några trotsiga stunder. Och när hon somnade la vi henne på golvet under babysängen.

På planet fanns det också bara en sådan här babysäng. Planen är helt enkelt inte utrustade för tvillingar. Så Lily och Siri fick turas om att ligga där. De var inte heller helt tillfreds med att flyga så de knorrade en del och sov i omgångar vilket gjorde att en vuxen hela tiden fick sitta och underhålla en bebis, den andra ta hand om Daisy och den tredje kolla så att den andra tvillingen sov. Men det fanns stunder när alla sov (inklusive min arm som Lily låg på) och då kunde vi alla vuxna läsa varsin bok.

Att "resa lätt" rimmar inte väl med att resa med tre barn. Detta är enbart vårt handbagage. Jag och Håkan hade ju dessutom varsin bebis i en BabyBjörn på magen. Inför resan hade jag köpt en smidigare dubbelvagn, Baby City Mini Jogger. Den var supersmidig att fälla ihop med bara ett grepp och blev relativt liten ihopfälld för att vara en dubbelvagn. Men på flygbolagets inrådan bokade jag ett AirShell att förvara vagnen i under resan för att den inte skulle gå sönder i bagagehanteringen. Dra mig långsamt i grus vilken urusel affärsidé det är. Jag trodde det var ett skämt när jag hämtade ut denna AirShell-väska på flygplatsen. När vi la ut den på golvet var den lika stor som Daisys lekstuga typ. Dubbelvagnen kunde ha raveparty och bjuda in alla sina kompisar i den. Så stor var väskan. Och värst av allt. Vi var ju tvungna att släpa på den när vi använde vagnen under transfer och på flygplatsen. Det var ju som att släpa på en mindre flyghangar. 

Ja, ni ser ju på Håkans min hur nöjd han var med att bära på denna AirShell. Folk stirrade rätt mycket på oss. Och personalen på Teneriffas flygplats, som tog hand om vagnen när vi lagt ner den i väskan, bara garvade när de såg den. Det krävdes två man bara för att bära väskan.  Här hämtar vi ut vagnen på Arlanda och jag släpade väskan längs golvet tillbaka till AirShells disk i Terminal 5. Lättnaden när jag fick lämna tillbaka skiten = obeskrivlig.