Men som ni förstår gick allt bra.
Efter fyra veckor i bensträcket visade röntgen att benet läkt. Daisy fick smärtstillande och slocknade så hon sov sig igenom hela proceduren medan jag satt bredvid och grät som ett litet barn av lycka.
När hon vaknade blev hon lite chockad och ville helst inte lämna sängen eftersom den blivit hennes trygghet den senaste månaden.
Men med en piggelin i magen och lite peppande ord fick jag bära upp henne.
Vi sa hejdå till trekilos-tyngden som varit hennes "kompis" i fyra veckor.
Hon fick sitta i bilstolen och åka med till huset.
Hon vill varken gå eller krypa än. Vi tar babysteps. Men hon vill gärna åka vagnen så vi tog en långpromenad.
Hon slocknade av alla intryck.
Sedan gick vi på restaurang alla tre. Daisy plåtade.
Sedan sov vi gott i dubbelsängen alla tre. Underbar känsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar