Jag skrev inget inlägg på bloggen i söndags för jag var så himla irriterad. Det är en lång historia men går i korthet ut på att en mäklare vi ramlade över av en slump blev väldigt angelägen om att få sälja vår lägenhet. Vi hade bara dryftat tanken alldeles nyss men tänkte att tja vi testar. Så det var privat visning i söndags utan att vi lagt ut lägenheten på hemnet och det skulle komma några par och titta. Vi roddade heeeela förmiddagen och rensade lägenheten på överflödiga prylar för jag kan ju inte göra något halvdant.
Sedan körde vi i väg med bilen och en nyvaken Daisy för att vara borta medan visningen var. Efter en halvtimme messade mäklaren (nej, ringde alltså inte). Ingen hade kommit. Ingen.
Miss i kommunikationen med de potentiella köparna från mäklarens sida. Är den enkla förklaringen.
Jag. Var. Så. Jävla. Irriterad.
För ärligt talat har jag bättre saker för mig en söndagsförmiddag än att städa och rensa i onödan. Under vår biltur åkte vi även runt till områden där vi kollat att det finns rätt bra hus till salu. Vi fick ingen feeling. Alls. Snarare tvärtom. Det byggde liksom bara på irritationen.
Men det positiva är att jag kom fram till två saker:
1. Jag vill nog inte bo i hus trots allt.
2. Jag vill nog inte flytta alls. För av alla lägenheter jag tittat på vill jag helst bo här.