Idag skulle du ha fyllt 67 år mamma. Du borde ha fått många år till. Det är din andra födelsedag där du inte längre är med oss. Men denna gången lyckades jag tänka tillbaka på de fina stunderna vi haft och inte bara drunknat i tårar av saknad. Mörkret är inte nattsvart längre. En gryning i horisonten har fått mig att se att livet måste gå vidare hur ont det än gör. För nu vet jag att du är med mig mamma. Att du hör när jag pratar med dig. Att du håller min hand när jag ska somna. Att du vakar över barnen och att du vet att tvillingarna blev 21 månader i lördags. Daisy pratar ofta om döden. Att min mamma är död. Att hennes mormor är död. Och att jag behöver en mamma. Hon är så klok Daisy. Jag ska kämpa för att hålla ditt minne vid liv i hennes själ.
Du är oerhört saknad mamma. Mitt hjärta brister när jag tänker på dig precis som ditt hjärta brast. Jag önskar så att du fick hålla om barnen igen en sista gång. Det önskar jag kunde vara min present till dig mamma. Du fattas oss. Jag bär dig med mig för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar