Junibacken? Junibacken!

Idag tänkte jag att det var en bra idé att åka på mor-dotter utflykt till Junibacken.
Det var en jättedålig idé.
För tydligen hade en miljon andra föräldrar samma idé.
Vi fick vänta över två timmar på att åka Sagotåget. Varenda teaterföreställning var knökfull och kidsen var crazy.
En liten pojke ramlade och började blöda näsblod.
Ingen brydde sig. Ingen hjälpte till.
Jag gav den stackars skärrade pappan näsdukar som jag hade i väskan när han stod och torkade blod med handen.
Junibacken är fantastiskt på många sätt men en mardröm en klämdag som denna. När en timme gått hade jag redan bränt säkert åtta hundra spänn på parkering, entré, glass och lunch. Sinnessjukt.
Men Sagotåget gjorde, som alltid, all mödan värd. Speciellt nu efter att ha sett den briljanta Astrid-dokumentären på SVT som bland annat tog upp hur den högläsningen blev det sista jobbet hon gjorde.
Pippi Långstrump blev dessutom framröstad i DN som den största kulturskatten i Sverige på 150 år.
Idag gick vi lite mer i Astrids fotspår efter att ha sett dolumentären.
Daisy då? Hon var mest nöjd över att få åka Sagotåget och se Skalle-Pers rumpa.