Barnakuten

Idag reste jag mig upp och lämnade ett viktigt möte. Håkan ringde och berättade att han var på väg till barnakuten med Siri. Min moster var hemma med Daisy och Lily.
Jag kastade mig på tunnelbanan till Danderyds sjukhus. Siri hade hög feber, kort andning och lät helt rosslig i bröstkorgen.
Den superrutinerade läkaren: "Siri är i gott sällskap" och syftade på att i stort sett alla barn på akuten just då var där av samma anledning.
Siri fick andas adrenalin i en pump precis som nallarna på tavlan i rummet gjorde. Hon hade fått virus i luftvägarna.
Virus=ingen medicin.
Vi är hemma igen men måste åka in om hon blir sämre. Och vi kan glömma inskolningen på föris på måndag.
Ändå: tänker på när Daisy var ganska exakt i den här åldern och vi satt på barnakuten på SÖS i timmar.
T i m m a r.
I flera omgångar, många nätter innan hon fick en diagnos (lunginflammation).
Barnakuten på Danderyds sjukhus innebar 7 min väntetid innan vi fick komma in och träffa läkare.