Jag minns när överlevaren Emerich Roth kom till mitt gymnasium och berättade sin hemska historia. Hur jag grät. Läser idag att han tydligen föreläser fortfarande. Det går nog inte att föreställa sig vilken insats han har gjort för flera generationer.
Vi får aldrig glömma vår historia. Och vi måste undvika att den skrivs så igen.
En av mina närmare vänner Helena Trus har skrivit en krönika i Aftonbladet idag. Jag tycker att ni alla ska läsa den.
Hon passar på att berätta om den lilla bebisen som växer i hennes mage på ett otroligt modigt, vågat och starkt sätt. Vilken förebild Lilys gudmor är.
Dessa historier lever med oss. Dessa överlevare lever än. När kalla vindar blåser genom Sverige får vi aldrig glömma. Sluta blunda för vad som håller på att ske.
För oss själva, för dom som inte finns med oss längre och för våra barn. Vår framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar