Ett sista farväl

En vanlig måndag vid lunchtid.
Men ändå den värsta i mitt liv.
En knapp vecka före Mors dag hamnade din aska i jorden mamma.
Det var för tidigt. Det känns fortfarande ofattbart och orättvist.
Men du fick en fin plats mamma. Den finaste i minneslunden. En vinter har passerat sedan du lämnade oss. Nu när våren är här fick du komma till sista vilan. Pappa har tydligen bokat platsen bredvid dig men jag hoppas du klarar dig länge till i himlen utan honom mamma för vi behöver pappa här.
Han hade köpt tre gula rosor, din favorit. En från oss alla tre. Och vi stod där pappa, jag och syrran hand i hand och sa farväl igen. Det kändes så overkligt att se ett slutdatum på ditt liv. Men du hann ändå leva ett långt liv, du slapp lida för mycket och du hann träffa dina barnbarn. Det är jag tacksam för. Bredvid dig i minneslunden mamma ligger en tjej som bara blev sexton år. Ta hand om henne i himlen. Hon behöver nog dig. Pappa berättade hur du köpte blommor till kvinnan som delade rum med dig på onkologavdelningen när det var hennes födelsedag.
Den gesten var så du. Alltid omtänksam.
Vi ska ta hand om varandra nu och försöka se ljuspunkterna i tillvaron. Även om sorgen efter dig har gjort mig sjuk.
Men jag ska ta mig tillbaka mamma och jag vet att du är med mig.
Det finns bara så mycket jag hade velat prata med dig om.
Barnuppfostran, trädgårdsskötsel och ditt recept på köttfärssås.
Det fanns så mycket kvar.
Nu är du en påse aska i jorden.
Men jag tänker att du är inte där. Du är i våra hjärtan.
Du saknas oss mamma.
Nu och för alltid.