Ni vet den där tiden vid kvart i sex en måndagsmorgon när man sover som bäst. När man vaknar till och inser att det är en timme kvar tills man behöver gå upp och vänder sig nöjt om för att slumra vidare.
Exakt då händer det.
Daisy som ett par timmar tidigare kommit in i sovrummet och lagt sig tillrätta mellan oss i dubbelsängen utbrister ordet man inte vill höra kvart i sex på morgonen.
Bajs!
Bajs!
Bajs!
Hon sa det alltså inte bara en gång, utan tre gånger, med emfas och redan då borde vi ha förstått var det barkade. Men kvart i sex på morgonen är man inte så snabb i tanken. Sekunden senare sprider sig doften i sovrummet.
Och…
Det blir väldigt kladdigt.
Överallt.
Jag förstår inte hur ett så litet barn kan få ur sig en sådan enorm laddning. Det var fanimej bajs överallt. Medan Håkan med kväljningar duschade av henne i badkaret slet jag av lakanen. Slängde ner dussinet gosedjur i badkaret som Daisy nöjt började rengöra.
Detta är vad jag kallar ett bryskt uppvaknande.
Livet som småbarnsförälder alltså, inte alltid så glamouröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar