Det var hisnande. Och Håkan som är höjdrädd var lite skakis bakom ratten.
Detta var på vägen hem. Innan dess hade vi tillbringat åtskilliga timmar på Loro Parque som enligt broschyren är en av världens nästa djurparker. Vi trodde de bara skrev så för att locka besökare men det visade sig stämma.
My gaaaad vad bra det var! Vi såg vita tigrar, leopard, gorillor, show med späckhuggare och delfiner - på väldigt nära håll.
Så här crazy glada var vi då.
Jag var inte lika crazy glad när Daisy sedan klättrade upp i ett lekträd och försvann cirka fem meter ovanför marken.
Men pustade ut när hon dök upp längst ner igen efter att ha åkt en lång rutschkana.
Nästa stopp blev ganska långt eftersom ödlorna tydligen var väldigt fascinerande.
Och när sjölejonen showade skaffade sig Daisy en ny kompis.
Efter att ha sett Pingus kompisar i alla dess former stannade Daisy gärna till i pingvinbutiken.
Sen petade vi lite på hajar.
Men höjdpunkten var helt klart att få klappa en kanin.
Och då kan man tänka att det är ju onödigt att flyga i en massa timmar, hyra bil och betala inträde för att klappa ett djur som vi har härligt gott om hemma.
Men det är ju dumt att tänka så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar