Om två veckor åker vi på solsemester. Jag borde bubbla av glädje men har mest ångest. Hej mig! Inte heja mig! Ångest över att jag kanske inte kan ta semester pga jobbet men när har man egentligen tid att ta semester? Inget står ju och faller med mig. Kollegor kan täcka upp och det är ju ingen katastrof att jag lämnar skrivbordet några dagar.
Nästa milda slag av ångest kom genom val av resmål. Kravet var att det skulle vara varmt, soligt och inte för lång flygresa. Jag ville helst åka till Dubai men eftersom vi var ute lite sent med att boka och detta är över påsk var flygbiljetterna rätt dyra. Jag lekte då med tanken att åka till Oman. Eller Ghana. Någonstans som kändes lite mer exotiskt än Kanarieöarna.
Nästa milda slag av ångest kom genom val av resmål. Kravet var att det skulle vara varmt, soligt och inte för lång flygresa. Jag ville helst åka till Dubai men eftersom vi var ute lite sent med att boka och detta är över påsk var flygbiljetterna rätt dyra. Jag lekte då med tanken att åka till Oman. Eller Ghana. Någonstans som kändes lite mer exotiskt än Kanarieöarna.
Det blev Kanarieöarna.
Samma ö-grupp jag aldrig satt min fot på för ett år sedan men nu alltså är på väg till för tredje gången. Först Gran Canaria, sen Fuerteventura (båda gångerna på jobba iofs) och nu Teneriffa. Men medan jag under några dagar velade fram och tillbaka bollade jag detta med en kollega som är trebarnsfarsa. Han sa: "Åk till Teneriffa. Det finns en tid för alla typer av resor men nu är det inte läge för äventyr. Det ska vara all inclusive, barnvänligt och alla är därmed nöjda och glada."
Han har ju helt klart en poäng där.
Så nu är en vecka all inclusive på ett barnvänligt hotell med Lolo & Bernie och hela tjottaballongen bokad.
Allt har sin tid.
Han har ju helt klart en poäng där.
Så nu är en vecka all inclusive på ett barnvänligt hotell med Lolo & Bernie och hela tjottaballongen bokad.
Allt har sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar