Tanken är att hon ska vara pepparkaksgubbe på Lucia men jag är så trött på dem nu

Jag vet inte vad som händer i en när man blir förälder men det är som att man blir lite en annan person (på gott och ont) och plötsligt stannar man upp och bara: "vänta lite nu vem är DU, jag vill ha min personlighet tillbaka."
Jag överdriver kraftigt nu men två helger i rad har jag nu gjort saker som jag inte gjort på å-r-a-t-a-l. Och det är ingen stor grej men oväntat för att vara jag och väntat av en förälder.
Jag har julbakat.

(konstpaus)

Ni dog väl inte direkt av chock nu men...
Förra helgen bakade vi lussebullar. Det var supermysigt och Daisy tyckte det var kul. Problemet är bara att vi inte äter lussebullar och Daisy gillar dem inte heller så nu tar de bara plats i frysen.
Jag såg en kompis Instagram i dag med en bild där de gör pepparkakshus och kommentaren "Sånt här ska man tydligen göra som småbarnsförälder". Jag såg många bilder på pepparkakshus i sociala medier den här helgen. Inget fel med det.
Själv gav jag mig inte på något så avancerat. Vi nöjde oss med att baka pepparkakor idag. För sånt gör man ju som förälder.

Daisy tyckte det var roligt att göra grisar, hjärtan och stjärnor med extra mycket mjöl.

Tålamodet höll ganska länge (läs: en plåt) men sedan gav hon upp och satte sig i soffan och tittade på Pippi med Håkan.

Jag fortsatte baka...

Och baka. Herregud vad tråkigt det var och degen tog aldrig slut.

Jag glömde en plåt i ugnen också. Ni ser vilka tror jag.

Håkans kommentar var: "Du är ju en sämre hushållerska än den prostituerade i Downton Abbey."
...

Insåg när jag skrev detta att jag glömt lägga pepparkakorna i burkar. Sprang ut i köket och gjorde det nu. Pepparkakorna är varken speciellt fina eller goda. Vi är inte heller speciellt förtjusta i pepparkakor. Men nu är jag en god förälder som bakat i alla fall.