Just nu:

Lyssnar på Hannas perfekta supersommar i P3.
Gör det ni med.

Soffhäng

Jag tror att den först köptes av MrR som sedan gav den till Daisys gudmor och sen hamnade i mitt knä. Oavsett turordningen är det en lyx att få ligga på soffan och läsa Us Weekly, precis som jag gjorde varje vecka när jag bodde i Boston.

Men fortfarande, efter x antal år, har jag inte fått något klart besked om vad tidningen heter.
Är det:
• Us Weekly (Us som i ”Oss i veckan” på svenska?) eller…
• US Weekly (som i ”Amerika i veckan”) typ…

Någon som vet??

Regression till moppeåldern?

Som om vi inte lekt tonåringar nog på sistone testade Håkan en kompis moppe. Japp, både Håkan och polaren är 40 år. Men det hindrar honom inte från att köra runt på den här sköna rackaren.
När jag ser den fina ljusblå moppen vill jag vara 15 igen, åka runt på gångvägarna halva nätterna och dricka folköl.

Har du ätit nya kläder någongång?

Fyndade kläder till Daisy igår på fina butiken Cirkeline i Halmstad.
Speciellt klänningen från How to kiss a frog tyckte hon var extra god.

Handla smart

Daisy insisterade på att vi skulle åka till Willys, för där är faktiskt blöjorna, mjölkersättningen och vällingen mycket, mycket billigare än på snobb-Ica och dyr-Konsum.
Och who am I att argumentera med en niomånaders prismedveten bebis?
Nä, just det.

Och så är det himla roligt att åka kundvagn förstås.

Kan jag få vakna så här varje morgon tack!

Daisy är på bättringsvägen och idag tittade en tredje tand fram.
Efter några nätters orolig sömn tog hon igen det inatt.
Hon vaknade första gången klockan sex och då lyfte jag över henne i vår säng. Hon vaknade igen sju och fick välling. Höll då igång i en halvtimme och somnade sen igen.
Vaknade... Halv elva!

Nyvakna men extremt utsövda fick vi plötsligt oväntat besök. Först av lilla Felicia som hoppade upp i sängen. Sen dundrade hela det här gänget in.



Det är the perks of being in Halmstad. När som helst kan Håkans barndomsvänner dyka upp.
Älskar't. Älskar dom.
Frågan är vad de tyckte om min osminkade sanning med håret på svaj.

Fast de hade nog mest ögon för de här två snäckorna.



Söta.

Hon kallar henne Daisy boo boo

Jag fick ett sms från Daisys gudmor. Hon har googlat mul- och klövsjuka och vill nu motbevisa läkaren som ställde diagnosen:

”Inkompetent läkare säger jag. Mun hals och fot what ever heter höstblåsor. Sjukdomen brukar felaktigt kallas mul- och klövsjuka. Den får djur, kor… och har ytterst få gånger hittats hos människor. Den andra däremot drabbar barn och äldre. Punkt! Hälsa boo boo att jag slåss in i döden mot halmstadläkare och föräldrar som tror på dom.

Tycker att min guddotter förtjänar upprättelse efter att felaktigt blivit tilldelad en djursjukdom.

Eller för att tala klarspråk: Nobody puts my boo boo in the corner of mul- och klövsjuka.”

Och det är ju så att gudmor har alltid rätt. Och du tar inte striden att argumentera mot henne. Och hör sen!

Det måste ha varit kärlek

Jag vet inte om Daisy blivit lokalpatriotisk under de här veckorna i Halmstad eller vad det är.
Men den enda vaggvisan som funkar just nu är Roxettes ”It must have been love”.

Vilda västern

Ikväll har vi firat mormors födelsedag på Wild West. Där kan man äta ett kilo kött vilket vår gode vän Pepinho gjorde förra året. Vi skippade den biffen ikväll...

Men Daisy fick pannkakor och en tur på Äventyrslandet där hon hälsade på clownen.




Och jag fick smaka på Håkans lilla öl. Var tvungen att hålla med båda händerna.

Just nu:

Firar mormors födelsedag.

Garanterat smittad

Daisys nya bästis Felicia är enligt läkaren i riskzonen för mul-och klövsjukan.
Eller han sa att hon garanterat kommer få det eftersom det är extremt smittsamt.
Men tydligen drabbas fyraåringar lindrigare.
Tur för lilla Flisan.



Ni ser en av blåsorna under läppen på Daisy.



Så här glada var de ändå imorse innan vi kände till vilken smittohärd Daisy är.

Det är Daisy och kossorna

Febern gick aldrig över och Daisy började matvägra.
När hon vägrade dricka vatten (som hon älskar annars) fattade jag att något var riktigt fel.
Då kom blåsorna. I handflatorna, på tungan och under fötterna.
Idag åkte vi till vårdcentralen.
Läkaren tittade snabbt på foten, ställde fem frågor som jag svarade jakande på.
- Okej, då kan jag ställa diagnosen direkt, sa han stolt.
Utan att säga vad det var.
Så gjorde han en regelrätt undersökning och konstaterade att jo, minsann han hade rätt.
- Det är mul- och klövsjukan. Som på engelska heter foot, hands and mouth desease.
Eh.
- Är inte det sånt som kossor får, frågade jag.
- Jo, svarade läkaren. Men även spädbarn och gamla drabbas.
Tydligen är det extremt smittsamt och ett luftburet virus. Så Daisy fick ingen medicin utan beskedet att det bara var att härda ut. Hon kan ha feber i upp till en vecka.
Och anledningen till att hon inte äter är att munnen är full av blåsor. Och det är samtidigt tänder på g.
Nu för hon Alvedon mot febern.
Hon härdar ut.
Daisy och kossorna.

Nytt custom made

Snälla gudmor har tryckt upp nya tröjor till Daisy.
Har hört många av förslagen så jag blev nästan lite chockad när de var så snälla.
Väldigt fina så klart!

Jag kallar oss numer Kollektivet

Denna vecka inleds med den här temasången:

Och farmor är här, och farfar är här, åh vad roligt att gudfar är här.

Och tant Linda är här och morfar är här, åh vad roligt att mormor är här.

Och mamma är här, och pappa är här, åh vad roligt att Daisy är här.

Ja alla är här, precis alla är här, åh vad ”roligt” att alla är här.

Dagens utflykt:

Gick till Varberg och fästningen.



Men vi struntade i att gå in och se på Bockstensmannen. Enligt Håkan är han bara skrynklig som en rutten aprikos och har risigt hår.
Och sånt vill man ju inte betala för att se.
Däremot var hela Varberg mycket mysigt och vi hittade en butik som hette Komin med ett litet krypin för bebbar.


Daisy gillade det lilla trähuset mycket och den där mössan hon har på hjässan köpte vi till henne.



En fåtölj testade hon också innan hon la världens laddning i blöjan och det var läge att lämna butiken.

Bästa inlägget i år

Läste detta inlägget förra veckan och såg nu att Alex Schulman hyllat Fredrik Backmans blogginlägg och satt honom högst på sin lista i Aftonbladet.
Om ni inte läst det gör det nu.
Prepare to bli tårögd.

Nu är det ju inte biologiskt möjligt men tänk om…

Bingo Rimér och Calle Schulman skulle få barn ihop.
Då skulle deras son heta Eric Amarillo och vara en sommarplåga.

+

=

När knopparna brister

Trodde att någon vi känner fått barn och skickat en bild.
Men det var inte över en bebis Håkan brast ut i ett högst omanligt "Naaaaaaaw!"
Det var över denna bild:



Han fick den från A som vattnar våra blommor hemma.
Tydligen blommar Håkans solrosor på balkongen. De han sådde med små frön för ett par månader sedan och vårdat och vattnat in absurdum sedan dess.
Lite synd bara att han inte får njuta av dem just nu.

Fångarna på fortet

På Slottsmällan i Halmstad finns det en byggnad som lite är räddningen när det regnar. Och den räddningen har behövts senaste veckan eftersom regnet oftast har öst ner.
Så där var vi i fredags, ett gäng som är 30+ (ok, vissa av dom även 40+ men de räknas väl ändå in i 30+ eller? För plusset kan ju betyda hur mycket mer som helst).
I alla fall så började vi med att köra go-cart vilket jag älskat sedan jag var sex bast och var på Sommarland i Leksand och fick testa det för första gången.
Jag hatar att förlora så när Håkan varvade mig för andra gången blev jag vansinnig och stampade så hårt på gasen att jag trodde foten skulle krampa. Det resulterade i min bästa varvtid på hela heatet och jag slutade tvåa.
Men jag har ju fått höra det där om dubbelvarvning en hel del gånger i helgen.

Sedan drog vi till Arosfortet som är en variant av Fångarna på Fortet med en massa celler som man ska klara.
Det var så jävla svårt att det nästan blev pinsamt för oss. Speciellt när en massa kids springer runt och klarar cell efter cell som den lättaste saken i världen.
Nybörjare klarar i snitt två celler på en timme. Vi klarade tre.
Roligaste synen var nog när vi hängde tre brudar på en pytteliten pyramid, i vad som kändes som en evighet men var tio sekunder, utan att nudda golvet. Vi byggde på varandra på höjden så att säga.
Sjukt kul var det i alla fall och vi var svettiga efteråt vilket ju tydde på grandiosa insatser.
De grandiosa insatserna resulterade dock i ett mer pinsamt konstaterande på en otränad lekamen när jag vaknade dagen efter med träningsvärk.

Jag har varit på riktiga Fort Boyard för sisådär sju år sedan för en inspelning av Fångarna på Fortet. Då var Kristin Kaspersen och Hans Fahlén programledare och jag och den andra reportern (Johan T Lindwall) för den andra kvällstidningen (Expressen) skulle få testa ett par celler.
I den första cellen möts vi av Kristin Kaspersen som säger att vi ska stoppa in huvudet i ett hål i väggen. Där på andra sidan kommer Hans Fahlén att förklara för oss vad vi ska göra.
Vi stoppar in huvudet och kan alltså inte använda armarna eller resten av kroppen. Jag möts av ett hönsnät under hakan och… en massa spindlar.
Jag. Är. Livrädd. För. Spindlar.
I ett töcken hör jag hur Hans Fahlén förklarar att nyckeln hänger i ett snöre under hakan som vi ska hala upp med hjälp av tungan. Jag ska alltså öppna munnenn och lapa medan spindlar, dessa äckeldjur på åtta ben, kravlar omkring mitt ansikte.
Jag förlorade så klart.
När jag väl fick dra ut huvudet ur det där hålet igen vek sig benen under mig och Kristin Kaspersen fick ta emot så jag inte svimmade.
Sedan dess har jag aldrig någonsin klagat på deltagares mediokra insatser när jag sett programmet på tv.
Det är som med Robinson. Man sitter i soffan och tänker att faan vad långsamma de är eller vad korkade som inte fattar vad tävlingen går ut på.
Men vet ni, jag har testat hinderbanan, plankan och andra tävlingar när jag var med på inspelningen i Malaysia och visst, det kanske ser lätt ut men allt, precis allt, blir tusen gånger kämpigare i den värmen och den fuktigheten.
Det är förlamande för kroppen.
Lägg därtill att de deltagarna är utsvultna.

Eller som när jag fick testa att vara med i Postkodmiljonären och fick hjärnsläpp på de mest enkla frågor bara för att jag hade enorma strålkastare i ögonen och Rickard Sjöberg framför mig.

Eller som när jag fick testa…
Närå skojar bara, där tog det nog slut.
Men kontentan är alltså Arosfortet var skitsvårt för oss som var 30+.
Inte alls ett långsökt inlägg eller hur?

Dåliga samvetet som äter upp en

Dagens googleord: bebis+tänder.

Jag har legat hela eftermiddagen i sängen med Daisy som varit däckad i feber och dreglat så mycket att hon blött igenom flera uppsättningar kläder. Eftersom jag inte ens får komma i närheten av hennes mun och hon vägrar att äta något säger uteslutningsförmågan att det är nya tänder på gång.

Jag såg det direkt när vi kom till svärisarna vid lunch i dag för att hämta Daisy som sovit där över natten så vi fick en utekväll med några kompisar.
Hon var rosig om kinderna, satt bara i farmors knä med en bok och ögonen var helt glansiga.
Dåliga_samvetet_då_som_var_enormt.

Egentligen är det ju ologiskt. Ingen kunde veta att hon skulle få feber och tandsprickning just i natt. Ingen kan klandra mig för att vara en dålig mamma bara för det.
Ändå.
Jag kände mig som världens sämsta mamma som lämnat bort mitt barn när hon behövde mig som mest.
Därför har jag legat bredvid henne i sängen hela eftermiddagen så hon har fått sova.
Hon fick tröst.
Jag fick tröst.

Det här dåliga samvetet som kommer med hela bebis-paketet… Man hade inte riktigt räknat med hur starkt det är.

När solen äntligen skiner gäller det att passa på

Så idag har Daisy chillat i solstolen.



Och testa kajak.



Det var faktiskt galet roligt.

Dumpad för J Lo

Läser i Aftonbladet att Jennifer Lopez och Marc Anthony skiljer sig.
Berättar detta för Håkan som svarar:
"Älskling jag vill ha skilsmässa. Måste åka till USA och se om jag har en chans på J.Lo".

Shame on me

Dåligt bloggande idag men jag har varit upptagen med att leka tonåring.
Typ.
Har kört go-cart och irrat runt i Fångarna på Fortet-celler.
Berättar mer imorgon.
Nu dricker jag vin med kompisar av det kvinnliga könet.
Ja, jag erkänner... i vissa kretsar kallas det tjejmiddag.

Okej, de kanske inte ser så aptitliga ut...

Men satan i gatan vad goda de var.
Som Veronica Maggio skullle uttrycka det: "Jag kommer".

På bibliotek ska man ju läsa böcker

Så det gjorde vi också. I matchande tröjor så ingen liksom kunde ta miste på att vi hör ihop.






En alfabetsbok var extremt rolig. Och ganska ologisk.






Det här är alltså Ö. Ö som i Ööööööh! Och en väldigt sexig karl med tvivelaktig slägga.






Det här är monster som åååååhar sig över sin monsterbebis med rolig frisyr.






Det här är en tyngdlyftare som ser ut att ev ha fött barn med tanke på hur svårt han har för att hålla igen lufttrycket.

Bara för att det regnar

Hänger i lekhörnan på biblioteket för andra dagen i rad.

Hur många plus?

Håkan Hellström igår dåra. Det var första gången jag såg honom live.
Är egentligen inget Håkan-fan. Har snarare gjort en grej av att inte vara det just för att den unisona hyllningen av honom och recensionerna där plussen och lovorden haglar lite får det att vända sig i magen på mig.
För läser man Håkan-recensioner utan att ha sett själva konserten låter det ju som att hela Sveriges recensenter och Håkans publik drabbats av masspsykos.
Eller också är det bara så att han är överjordiskt bra.





Nu tänker jag inte slå på stora trumman och ösa in sex plus men Håkan Hellström var fanimej sjukt jävla bra live.
Så.

Jag verkar dock inte ha varit ensam om att ta min Håkan Hellström-oskuld igår.

Han spelade i Halmstad senast i påskas. På konserten nu frågade han hur många som var där sist. Ett hundratal räckte upp handen.
Håkan blev då lite förbryllad.
- Oj, antingen har jag fått en ny publik eller så tyckte de som såg mig sist att det inte var så bra. Bäst att inte analysera det för mycket kanske.







Ny publik fick han nog bevis på när de största jublen så klart var till "Ramlar", "Kom igen Lena", "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Ungefär de låtarna jag kunde också alltså.
Och "Två steg från paradise".

Håkan. Fin man.

För mig finns ju bara en Håkan egentligen...

Men just nu tar jag min oskuld på en Håkan Hellström-konsert.

Daisys nya bästis

Felicia kallar Daisy sin lillasyster.

Kul med kulor

Vad vi köpte idag på Teddykompaniet:
• En kanin på hjul
• En tärning med bokstaven D
• En kulram



Och så fick hon en docka, för dockor gillar tydligen bebbar i kategorifasen.



Håkan är så omogen att han genast kollade om dockan kunde moona.


Det kunde den.