Babyhull

Hej på er, 
Mamma har varit så ledsen hela morgonen men nu lyckades vi äntligen locka fram ett leende på hennes läppar.
Tricket? Vi äter lunch i bar överkropp. Man får ju anstränga sig lite för att peppa mamma. Dessutom är det rätt gött faktiskt. Vi slipper den jobbiga haklappen till exempel. 

Hej hej från Lily och Siri

 

Hjärtat

Jag ska bli lite för personlig på bloggen nu. Privat. Utlämnande. Öppna upp mitt hjärta som blöder. Berätta att jag hulkgråtit idag. Det har hänt många gånger det senaste halvåret. Jag ska komma med en förmaning och en uppmaning. 

Nästa vecka är det ett halvår sedan min mamma dog. Den 29 november slutade hennes hjärta att slå. Hon var sjuk i cancer men hennes död kom plötsligt, oväntat och chockartat. 
Idag fick vi veta att hennes liv inte hade behövt sluta där. Hennes hjärta hade inte behövt sluta slå den 29 november. Hon hade då funnits idag. 
Jag hade haft min mamma.
Mina barn sin mormor. 

Mamma hade genomgått tre cellgiftbehandlingar. Hon hade klarat alla tre trots att det var oerhört tufft och skulle precis påbörja strålbehandlingen. Nästa etapp mot ett tillfrisknande. Vi hade fått upp hoppet igen.
Men hon återhämtade sig aldrig riktigt efter den tredje cellgiftbehandlingen. Efter tio dagar fick hon svårt att andas och hon hade smärtor i ryggslutet. Pappa ville att de skulle åka in till sjukhuset. Mamma ville inte vara till besvär. Till slut lät hon sig övertalas. Hade de ringt en ambulans hade hon kanske överlevt. För de hade förmodligen satt ett EKG. Men mamma ville inte vara till besvär. Istället satt hon i väntrummet på akuten och väntade på att få hjälp av en stressad läkare. En stressad läkare som inte hade tid att ställa en ordentlig diagnos. 
Mamma blev inlagd och fick, efter att pappa tjatat, smärtstillande mot sina ryggsmärtor. 
På morgonen blev hon hastigt sämre. Läkarna ringde och bad pappa skynda sig in. Då visste jag att slutet var nära. 
Han möttes i korridoren av läkarna. Jag hann inte in.
Det gick snabbt. Det var försent. De kunde ingenting göra.
Hjärtat var för svagt. 
Efter att jag suttit vid mammas kropp i vad som kändes och förmodligen var timmar fick vi träffa två ur läkarteamet. Den ena tittade på mig med medlidsam blick. Han hade svårt att hitta orden. Den andra satt som på nålar och tittade stressat på sin jourtelefon. Han gick efter fem minuter. Jag frågade den medlidsamme läkaren vad smärtor i ryggslutet är ett tecken på. 
Han svarade att det i kvinnors fall ofta kan vara hjärtinfarkt. 
Varför sattes då inget EKG på mamma? Varför undersöktes hon inte för hjärtinfarkt när hon kom in på akuten?
Det kunde han inte svara på. Han sa: "Men oavsett svaret på den frågan gör det inte att ni får henne tillbaka."

Idag fick pappa ta del av hela rapporten från Södersjukhuset. Den visade att de gjort fel. Att mamma med största sannolikhet dog av hjärtinfarkt och att hon hade en infektion i kroppen som hade behövt antibiotika. Om hon hade fått en ordentlig undersökning hade de upptäckt detta. Men den stressade läkaren på akuten missade det. Om hon hade fått rätt vård direkt hade hon levt idag. 
Rapporten visade också att hon var så gott som fri från cancern. Hon hade vunnit kampen mot sjukdomen. 
Men kroppen tog stryk av behandlingarna. Och hjärtat sa ifrån. Men hjärtat fick inte hjälp. 

Jag har själv legat på akuten på SöS. Det var några år sedan och jag hade fruktansvärda magsmärtor. De där elva timmarna där var hemska och jag minns att både jag och Håkan reagerade på hur uselt det var på akuten på SöS och vilken brist det var på läkare. 
När Daisy hade över 40 graders feber i två veckor förrförra våren var vi på Sachsska barnsjukhuset på SöS fem gånger. Vid två tillfällen kom sjuksköterskorna ut i väntrummet och bad de barnpatienter som inte behövde akut vård att åka hem. Läkarbristen gjorde att väntetiden var på minst fem timmar. Det tog fem besök på SöS innan de röntgade Daisy och upptäckte hennes dubbelsidiga lunginflammation. Trots att jag varje gång vi var där sa att det var något fel med andningen. 
Här kommer förmaningen. Undvik SöS om du kan. Jag kommer aldrig mer att sätta min fot där. De är förmodligen lika hårt belastade som andra sjukhus i länet eller resten av landet. Men utifrån mina personliga erfarenheter är det nog. Jag tänker tillåta mig att bli lite bitter. Hade mamma åkt till ett annat sjukhus hade hon kanske levt idag. 
Men som den där medlidsamme läkaren sa spelar det ingen roll om vi spekulerar i det för det gör ändå inte att jag får mamma tillbaka. 
SöS kommer eventuellt nu att göra en Lex Maria-anmälan mot sig själva. Men inte mot den enskilde läkaren. Jag jobbar i huset bredvid SöS. Varje gång jag går dit nu får jag panikångest för att jag ser sjukhusbyggnaden. Ibland äter jag och mina kollegor lunch på sjukhusets personalrestaurang. Det kommer jag aldrig att kunna göra igen. För jag kommer tänka att i kön kanske jag står bakom läkaren som gjorde att mamma dog.

Jag har hulkgråtit idag. Det har jag gjort många gånger det senaste halvåret. Och det kommer jag att göra många gånger till. Idag fick vi det vi misstänkt och befarat bekräftat. Min mamma dog i onödan. 
Mitt hjärta blöder. Hennes har slutat slå. 

I år talas det om supervalåret. Här kommer uppmaningen. Utnyttja din rösträtt. Sätt dig in i vad de olika partierna vill ha för sjukvård. Rösta för den sjukvården du vill ha i vårt land. 
Rösta med hjärtat.
Och för alla hjärtan som har stannat. 

Veckans kap

... Är helt klart dessa gummistövlar från Hunter till Daisy. Fyndade, oanvända, på Tradera för mer än halva priset. Och gula!

Kuddfest

Apropå Daisys kalashelg, i fredags när vi kom hem från första kalaset ställde hon höga krav: "Jag ska ha alla kuddarna i soffan!"

Just nu:

Majskroksfrukost.

Daisys kalashelg

Den här helgen har varit en riktig kalashelg för Daisy. Hon har varit på kalas både i fredags och idag - hos sina bästa grannkompisar Milla och Elin. Hon har haft playdate med Melvin och hon har inte varit inne många sekunder. När värmen och solen kommer förvandlas vår gata till ett enda stort nöjesfält för barnen. 
Behöver jag tillägga att hon somnade på soffan halv sju? Ovaggad. 

Håkan sabbar bilden på Daisy och Elin före Millas kalas.

Så. Bättre.

Ännu bättre.

På väg till Milla.

Kalas!

La det svinge.

Vid ett obevakat ögonblick stack Daisy över till grannen Olle också.

Klänningen har farmor köpt i Ullared.

Och när bästisen Elin bjöd in till kalas tog Daisy på sig sin finaste klänning med Bamse.

Hon var mycket nöjd.

Alla fyra grannbarnen på Elins kalas.

 

Babysim med Nyponbebis

Jag vann en plats på babysimeventet. Eller rättare sagt två platser - till Lily och Siri. Jag tog med Siris gudmor Linda och mötte upp ett gäng bloggmammor. 
Med Daisy gick vi på babysim men nu har det ju inte varit lila lätt, av förklarliga skäl, så det var väldigt roligt att tvillingarna också fick testa en gång. Tack Kajsa-Stina, Trygg-Hansa och Babybojen. Kolla in fler bilder på bloggen Nyponbebis. Där ser ni bland annat en bild på Linda och Siri och Lily när hon kikar fram medan vi går ner i vattnet.
Lily plaskade så det stod härliga till och Siri var lite frågande till en början men fann sig och blev som en fena i vattnet. I de generösa goodiebagsen fanns bland annat ett presentkort på Vattenhuset så vi kanske signar upp på en kurs.
Inte minst för att man lätt kan bära båda bebisarna samtidigt i vattnet. 

 

Sju månader idag

+1 på den!

En fem plus-dag

Den här dagen alltså får dubbla high five. Jag har hunnit så mycket. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag varit vaken sedan klockan fem. Herregud, dagen blir ju oändligt lång. 
Och så himla mycket har jag egentligen inte hunnit med men bara att inse att man har en trädgård att sitta och beundra tar ju både tid och kraft. 
Men imorse spelade jag oändligt många spel med Daisy. Ändå frågade hon ungefär var femte minut om hon fick gå in till grannen Elin och leka. Jag förklarade att de nog inte var vakna 06:15 en lördag. Detta argument bet inte riktigt på treåringen. 
Tvillingarna tränade armmuskler och krypteknik medan jag kokade nappar och flaskor. 

Vid lunch åkte Daisy till Melvin på playdate (utan oss päron. En milstolpe faktiskt). Fast Melvins fina mamma var ju där så klart. Någon måtta får det vara. 
Under tiden härjade Håkan i trädgården medan jag och Linda åkte på babysimevent med tvillingarna. Mer om det imorgon. 

Sedan satt jag på altanen och jäste (läs: fixade naglarna och läste inredningstidningar) medan alla barnen sov och maken handlade. 

Sedan planterade vi lite frön och tvillingarna fick känna på gräs för första gången. 

När de somnat grillade vi och hade givande samtal med Daisy (på riktigt!) och kvällen avslutades med Game of Thrones. 

Jag sa ju det!

En fem plus-dag helt enkelt.

 

Samtal med Daisy lördag 06:45

Daisy (viskar): Kom mamma, titta! Det är ett blådjur.
Jag går fram till fönstret och tittar ut. Ser ett rådjur vid hennes lekstuga.
Jag: Ja, titta ett rådjur. Men vad gör den?
Tittar närmare. Ser att den äter blommorna i krukan utanför lekstugan.
Jag: Men vad i... Den äter ju dina blommor Daisy!
Öppnar altandörren och går ut för att skrämma bort rådjuret. Den står still och stirrar bara på mig.
Jag: Stick härifrån rådjuret. Låt blommorna vara i fred!
Daisy: Nej mamma, skräm inte blådjuret.
Rådjuret springer till slut iväg.
Daisy rusar ut på altanen.
Daisy: Blååådjuret! Koooom tillbaaaka! Du får äta mina blommor.
Vi går in.

God morgon!

Här har vi redan varit vakna sedan halv sex och hunnit med morgonens obligatoriska armhävningar. Det är ju ändå lördag. Ni då?

What she said

Har ni hört om UNICEFs app som låser mobilen så att du inte ska glömma att leka med ditt barn?
Galet är bara förnamnet men detta är tyvärr något som speglar vår samtid.
Jag håller fullkomligt med Annika Leone i hennes krönika.

Att sluta amma

Jag ammade Daisy tills hon var sex månader. Sedan tappade hon själv intresset och jag vill minnas att det var väldigt smärtfritt och enkelt att sluta.
Den här gången, med tvillingarna, har jag våndats lite. Dels för att jag ju dubbelammat och producerat så mycket mer, dels för att det gjort så ont när jag försökt dra ut på det.
Men Köpenhamnsresan visade sig vara en lyckoträff på så många sätt. Mina (miss)lyckade försök att pumpa ur gjorde att jag kom hem med två kanonkulor som var redo att avfyras vilken sekund som helst. Men det visade sig också vara sista sucken. Som att jag chockade brösten.
För nu har jag inte ammat sen kanonkulesöndagen. Och det kom liksom inget mer efter det. Allt sinade.
Så nu är jag inne på femte dagen utan att amma. Jag saknar det inte ens trots att jag nog ammat för sista gången i mitt liv. Och tvillingarna har inte visat någon saknad.
Nu väntar jag med spänning på att få min lilla hylla tillbaka - någorlunda intakt.

Bordsskick? Bordsskick!

Lily har en del att lära av Siri när det kommer till bordsskick.

Sex, droger och en DJ

I går var jag på releasefest för Isabel Adrians roman (?) "Sex, droger och en Dj". Det är väl en slags roman inspirerad av hennes liv om jag fattat det rätt. Festen var på Bernie´s på Nosh&Chow och det bjöds på syrliga drinkar och goda hamburgare.

För mig blev det lite en reunion med gamla kollegor. Isabel Adrian träffade jag mycket när hon var med i Robinson för hundra år sedan när jag var på plats i Malaysia och skrev om programmet för Aftonbladet. Då var hon tillsammans med Jerry Forsberg (som vann).

Sedan möttes våra vägar igen när hon var med i "Svenska Hollywoodfruar" som jag jobbar med på TV3. Jag tog med min kollega Annika på evenemanget och väl där mötte vi min chef Max samt Johan Pråmell som jag hängde mycket med i LA för ganska exakt ett år sedan under inspelningen av "Svenska Hollywoodfruar". Det var kul att träffa alla och få komma ut lite. Ni vet sådana där kvällar som ger en energi.

Boken.

Jag och Johan Pråmell.

Jag, Max och Annika.

Isabel poserar för fotograferna. Stelfrusen.

Jag och Annika.

 

Genialisk vän

Min kompis Ronnys kreativitet är genialisk på så många sätt. Själv river man sönder det där skitpartiets valsedel i småbitar i soporna. Vad gör Ronny? Geni! (Förlåt att jag snodde din bild från insta!)

Trolltyg i Tomteskogen

Om ni undrar hur ett snällt troll ser ut är det ungefär så här. Idag är det Förskolans dag och Daisys förskola ska vara vid sin koja i skogen hela dagen. De har trolltema men fick inte se för läskiga ut för de mindre barnen. Daisy blev en blandning av ett penntroll och Trollet Rulle (ni sjuttiotalister vet. Annars googla honom. Tips: Det är Sven Melander). I alla fall. Daisy var mycket nöjd med sin tygtrasa till svans och röda kinder. Jag fick låta kreativiteten flöda på morgonen med blandat resultat.

De är ju så tjocka att man blir lycklig av dem

De här kinderna är bättre än alla lyckopiller i världen. Punkt.

Värmande ord

Tack snälla ni för alla kommentarer från olika håll efter texten till min mamma i måndags. De värmer.
I går fick jag en present av min granne som en tröst eller pepp för att jag typ står upp. Så himla snällt att jag fick torka en liten tår i ögonvrån.
I paketet låg denna fantastiska bok med illustrationer av fabulösa Lovisa Burfitt. Boken är för barn 6-9 år men uppskattas lika mycket av vuxna. Nu har den en hedersplats på hyllan i sovrummet. Tack fina Susanne för presenten och för att du flyttade in på just "vår" gata.

Inbjudan

Såg att inbjudan var i dålig upplösning i förra inlägget. Hoppas denna funkar bättre.

Ebbe utförsäljning

Kan Blondinbella så kan jag. 
Så tänkte jag.
Skämt åsido så var jag ikväll på utförsäljning av fabulösa barnkläder från Ebbe och danska märken som Ej Sikke Lej, Wheat och Molo. Min granne Susanne bjöd med mig. Hon känner Mikael, grundaren av Ebbe så vi fick, liksom Blondinbella, första tjing att fynda innan alla andra inbjudna fick gå loss bland klädhögarna. 
Jag gick loss minst sagt. Det blev ett mindre berg med urfina kläder. Susanne blandade ihop orden lite när vi skulle göra rätt för oss så hon hojtade glatt "Dags för utlösning!". (Hon skulle säga att vi skulle lösa ut oss. Typ.)
Skrattade så mycket att det eventuellt kom några droppar i byxan. Alla mammor och barn runtomkring stod som fågelholkar alternativt fnittrade högt. 
Utlösning eller ej. Ut kom vi i alla fall med varsin stor påse med fynd.
Ni kan också fynda. Utförsäljningen pågår i två dagar till. Se inbjudan och spana in alla fina kläder på www.ebbekids.se.

Pioner en masse

När dagen bjöd på lite mer värme tog jag med tvillingarna och svärmor till Ulriksdals handelsträdgård. Vi åt fanatiskt god vegetarisk buffé och tvillingarna drog till sig mångas uppmärksamhet när de tog nappflaskan i stereo. 
Jag var på jakt efter min favoritblomma pion. En av fördelarna med trädgård är att man kan plantera sina favoritblommor. I juni kommer jag förhoppningsvis att kunna plocka in egna pioner från trädgården.