Lika som bär

Jag måste medge att jag är lite hooked på Idol just nu. Slutaudition är alltid roligast att se, mycket roligare än fredagsfinalerna. Efter att ha sett några program kom jag på mig själv med att tycka att många av dem redan är lik en kändis. Så jag gjorde ett litet axplock av ”lika som bär” (feel free att sno Olivia haha).

Håller ni med om likheterna? Har ni fler?

Roshana = Jennifer Brown

Leonard = Zac Efron

Emil Elton = Cecilia Frodes okända barn

Josefine Nilsson = Anna Paquin

Denise = Inger ”Pippi” Nilssons okända dotter

Hatar Cliff-dagar

Jag tror att jag berättat förut om vad min man kallar det när man har maximal otur och totalt missflyt.
Han kallar det att göra en Cliff, efter Cliff Barnes i Dallas.

Idag har jag haft en riktig Cliff-dag.
Daisy var understimulerad hemma och jag orkade inte underhålla henne själv så jag bestämde mig för att gå till Öppna Förskolan.
Det visade sig vara för regnbågsfamiljer.
Alla lesbiska mammor verkade känna varandra och såg att jag inre hörde hemma där.
När Daisy började köra krocksafari med gåvagnen under sångstunden skämdes jag så mycket att vi smet ut.
Tänkte då att vi går till bibblans lekhörna istället.
Kommer dit. Rycker i dörren.
Stängt på tisdagar.

Nu sitter vi på ett café. Jag dricker en sorglig latte, har stänkt ner mig med fruktpuré och Daisy är fortfarande sjövild.

Cliff Barnes.

Ikea (Inte Killars Egna Alternativ)

Eftersom regnet öste ner och Håkan jobbar valde vi alternativet han helst avstår... dvs åka till Ikea.
Daisy var också skeptisk till en början (pappas dotter osv)...



Men sen hittade vi lekhörnan...



Och Daisy gick rakt fram till spisen...



Hm, får lära henne lite om det här med kvinnans uppror, hemmets handbojor osv när hon blir äldre...


Och så köpte vi ramar med väldigt fint namn.

Alternativ är alltid bra

Daisy har nu testat att äta med pinnar ett par gånger.
Det syns kanske inte på bilden men hon tycker det är mycket festligt.
Och ett bra alternativ som funkar när hon matvägrar.

Ett inte helt politiskt korrekt skämt

Lekte lite med iPaden bara.


Det är alltså Daisys små fingrar som trycker så apan skrattar på slutet.

Lyxproblem

Jobbigt ändå att vara så mätt på makens moules marinères att man bara orkar tre små bitar av de här delikata ostarna.



Så var det i alla fall igår kväll. Och sen somnade jag halv elva i soffan. Kul fru man är.

Lång dags färd mot natt

Efter en heldag på stan...



Som en kalv på grönbete i Humlegården...



Och känslan av att se allt ur grodperspektiv i lekparken...



Är det skönt att komma hem och ta ett långt bad... Men fortfarande längta ut.

Lördagslyx

Smörrebröd i Östermalmshallen. Fina grejer.




Förra gången vi var här var Daisy nyfödd. Då kom en dam fram och sa: "Vilket förtjusande barn."
Bara på Östermalm barn, bara på Östermalm.

Barnuppfostran 3.0

Håkan kom hem från jobbet och tog över stafettpinnen Daisy. Så här valde han att sysselsätta henne:

Fixade lite fluff

Gjorde just en kuddhörna till Daisy i hennes rum.

Jaha?

Men det är ju fredag i alla fall

I bland är det som att Daisy kan läsa – om inte bloggen så mina tankar.
Med tanke på punkt nummer fyra i mitt förra inlägg menar jag. För strax efter att jag skrev det gjorde hon så här:

Tömde upp och ner på hela leksakskorgen.

Var mycket nöjd över detta.

Kröp in en sväng.

Och visade sedan förtjust upp x antal leksaker för mig.

Saker jag är trött på just nu:

• Att göra rent Daisys barnstol sjuhundra gånger per dag.
• Att plocka i och ur diskmaskinen.
• Att sortera tvätt.
• Att plocka upp leksaker från golvet, under soffa, skåp, och bord och lägga i korgen.
• Att ha ont i ryggen.
• Att aldrig hinna se True Blood.
• Att skriva listor och inse att jag aldrig hinner pricka av grejerna på listan.
• Att behöva skriva listor.
• Att vara trött.

Ny fas?

Den senaste tiden har Daisy börjat med en rad nya saker som vi här har valt att demonstrera med hjälp av Photo Booth:

Hon går ofta själv och hämtar sin gosekanin och nappen i spjälsängen. Ofta.

Sedan vill hon bara gå runt och hela tiden ha kaninen i handen. Vi går inte längre utanför dörren utan kaninen som hon fick av Kicki.

Daisy vill att jag läser böcker för henne. Hon går in i sitt rum, hämtar lämplig bok, och kommer ut till mig och visar att vi ska sätta oss och läsa lite.

Så här sitter vi då. Daisy sätter sig tillrätta i knät, pekar och hjälper till att bläddra.

Burkar, klossar och allt som kan sorteras och staplas är jättekul.

Det läggs i och ur, i och ur, i och ur…

Kolla här bara vad som gömde sig i den blå burken.

Sen kan jag lite andra saker också:

• Dricka med sugrör 

• Äta russin ur en liten ask

• Rita med penna på papper (förslagsvis)

Fusklapp

Om jag nu inte hinner läsa klart boken till första träffen med bokklubben kan jag ju alltid fuska genom att läsa dagens recension på Aftonbladet kultur.
Men sån är ju inte jag.
Eller?

Just nu:

Klockan är sju, vi har ätit på restaurang, delat på en flaska vin och är redan på väg hem.
Daisy är trött.
Mvh,
The-new-story-of-our-life

På bibblan läser man väl inte?

Eftersom Daisy springer runt som en speedad Duracell-kanin om dagarna så krävs det vissa aktiviteter så att hon får leka av sig och hemmet får vila från bombnedslag ett tag.
Så i dag var vi på biblioteket i Sjöstan som är superfint sedan de öppnade i nya lokaler och extremt, verkligen extremt, barnvänligt.
Men är det inte typiskt ändå att det kan finnas hur många leksaker, böcker och myshörnor som helst men det är alltid sakerna som INTE är tänkta för barnen som är roligast.

Jag ger er några exempel:

Som glasmojängerna vid entrén.

Där man kan göra roliga grimaser.

Och titta på Elsa och Alva genom glaset.

Klättra på precis allt och se hur högt man kommer.

Och sen försöka ta sig ner. (Melvin tittar på mig som att: ”Ska du verkligen låta Daisy hålla på så här?”

Dagens goda gärning

Har skänkt några påsar kläder hit:



Fast egentligen är det nog Erikshjälpen som gjort oss och garderoberna en tjänst.

Äta själv? Äta själv!

Har hört att det finns bebisar på knappt ett år som kan äta själva.
Daisy tillhör inte en av dem.

Boo the dog

Ni kanske redan har hört talas om hunden Boo som blivit en kändis i USA bara för att han är så fluffig och söt.
Läste på Jennie Hammars blogg att han till och med släppt sin första biografi.
Sjuk värld vi lever i men Boo är faktiskt galet söt.
Kolla bara det här klippet och gå in på YouTube och klicka på fler Boo-filmer i pilramen till höger.

Trötter

Jag åker mycket buss, dels för att det är gratis med barnvagn i Stockholm, dels för att det är så äckliga nerpissade hissar i tunnelbanan.
Det gör att jag hellre tar senvägar till målet just för att kunna åka buss (hej snål!) och på bussar hör och ser man ju en del.
Som i dag så satt det en tjej i 25-30 års åldern på buss 59 och sov bakom sina solglasögon, med en stor lattetermos i handen och hörlurar med musik i öronen. Klockan var halv ett på dagen och jag kom på mig själv med att vilja skrika:
– VAD FAAN HAR DU ATT VARA TRÖTT ÖVER?!?

För sanningen är ju den att innan man (jag) fick barn fattade man (jag) ju egentligen inte vad trötthet är. Den är liksom konstant post bebis, oavsett hur tidigt man lägger sig om kvällarna (Håkan föreslog kvart över nio ikväll för övrigt) eller hur många timmar man får sova i ett sträck på natten. För allt går i ett, hela tiden.
Och jag blir därmed uppenbarligen provocerad av andra som visar trötthet.
Den där tjejen på bussen kanske hade jobbat natt, varit ute på krogen, haft en bortamatch, suttit uppe till tre och tittat på True Blood vad vet jag.
Men hon hade faan ingen rätt att vara trött.

Just nu:

Lurar i Daisy mat medan hon får se Bumbibjörnana på iPaden.
Sa någon dålig uppfostran?

....

Nä, tänkte väl det.
Mvh,
Smart-morsa-överlistar-trilsken-bebis.

PS. Tycker det är väldigt roligt att det finns en karaktär i Bumbibjörnarna som heter Torulf. DS.

Lunchdejt

Daisy blev minst sagt glad när hon fick käka lunch med Helena och Mia.

Mitt andra hem här kommer jag!

Lyckoruset jag känner nu bubblar lika mycket som kolsyrepatronen i en sodastream.
Har just bokat en resa till London i början av oktober. Det sista jag gör innan jobbet sparkar i gång.
Och jag reser alldeles själv - utan man och barn. Saknaden efter Daisy (och Håkan) kan kanske bli ohanterlig men jag kan ju alltid trösta mig med pints, god mat, shopping, träning med min gamla PT, häng i Kensington och ligga på korresoffan igen i min gamla lägenhet och titta på Tobbe när han jobbar.
Ja, se det ska ja göra.

....
Med tanke på mitt förra inlägg dessutom: det går fort i hockey osv.

Ångest light

Hade sån jävla ångest hela dagen i går. Tror det började med att jag Insåg att det är mer eller mindre kört att få dagisplats i Sjöstan i januari.
Sedan byggdes liksom i-landsproblemen på. Trodde det skulle hjälpa med bodypump men det var bara tillfällig återhämtning.
I går kväll kröp det under huden och jag insåg att ångesten och ojandet över en massa i-landsproblem i grund och botten mycket handlar om att jag är uttråkad.
Får man ens säga så när man är hemma med bebis? Till mitt försvar kan jag säga att det nu gått över ett år, de flesta andra har börjat jobba igen och hösten är här.
Anywho, bokade min i-landsångest med en i-landspryl: People i iPad!
Oh My God vad fab den är. Liksom en massa mer smaskigheter än i pappersvarianten och bara 28 spänn i stället för en miljon på PressStop.
I bland är jag så lätt.

Fattas bara hus och hund – för Volvo kombi har vi

Kärnfamiljen från femtiotalet knackade på dörren och vi öppnade tydligen.
För i dag kom mannen hem till kastruller som puttrade på spisen, lax i ugnen och vi satte oss till bords klockan 18 och åt middag.
Barnet åt tillsammans med pappa och mamma vilket sällan händer i det här hushållet.
Kvinnan drack bordsvatten till maten och mannen en folköl.
Efter maten badade kvinnan i familjen barnet och vek lite tvätt medan mannen bytte glödlampor och borrade lite i köket för att barnsäkra fler skåp.

Kvinnan tänker att ett förkläde nu så hade karaktären varit komplett.

Ett ord kan ha flera betydelser faktiskt

På vägen hem rullar vi förbi en liten kille som börjar ropa från sin vagn och peka på oss. Så skriker han:
- Spårvagn, spårvagn!

Vi hade gått i en vattenpöl och det blev spår efter hjulen.
Fyndig unge.

Hon har rytmen i blodet

Det gäller att aktivera sig varje dag så idag har vi varit på babysalsa.
Väldigt roligt även om jag dansar bättre med några drinkar i kroppen. Daisy fullkomligt älskade det och struntade i mig totalt.
I stället gick hon loss på trummor, tamburiner, maraccas och andra bebisar.
Kvinnan som håller i det, Maria Llerena, har gjort om barnsånger och Taube-visor till salsarytmer så man sjöng och dansade tillsammans med sitt barn - eller alla andra barn dansade med sin mamma medan Daisy stod i mitten och showade.
Allt var frid och fröjd tills hon frontalkrockade med en liten kille.
Men då var det nästan slut ändå.

Daisy och Alva.

Daisy och tamburinerna.

Daisy hjälper Maria att trumma.

Flourtanten nästa

Det är ju rätt glest mellan tänderna så egentligen är det helt rimligt att använda en lite bredare tandtråd.

2xTraderafynd: Velourdress från Me&I och skor från Kavat.

Geting

Med tanke på att båda hennes föräldrar jobbar på Aftonbladet är det väl lite som att bära en AIK-tröja om man håller på Hammarby att ha en Expressen-geting hemma.
Men de var bra och hade ett flak på Pride och delade ut uppblåsbara getingar till barnens stora förtjusning.

Karuselloskuld

I går tog vi en spontantripp till Grönan. Båten går ju direkt dit från Sjöstan, solen sken och vi hade inte ens varit där än i går så det var en perfekt idé Håkan fick.

Bäst av allt var att flera av våra kompisa var lika spontana så Janne mötte upp med Ida och Ronny kom farande och åkte berg och dalbana med mig.

Jag har alltid älskat berg och dalbanor och åkte loopen på Liseberg när jag var en centimeter för kort för att få åka egentligen.

Men jisses vad harig jag har blivit. Skrek som en liten gris i Twister och kissade nästan på mig (okej, jag erkänner det kom kanske några droppar också.)

Under tiden satt papporna och drack öl och lät Ida och Daisy springa omkring lite. Daisy charmade en kille som gav ett rosa gosedjur som han vunnit till henne.

Daisy fick ta sin nöjesfältsoskuld genom att åka den klassiska karusellen och veteranbilarna. Sjuk grej att jag har bilder på mig själv i veteranbilarna från när jag var liten och nu är det MIN dotter som sitter där.

Ett besök i Pettson & Findus trädgård.

En sån här kälke hade jag när jag var liten (tror det var pappas gamla).

Elefanten valde vi med Janne och Ida. Ida är rutinerad Grönan-besökare och har årskort.

Sitta och titta på folket som snurrade förbi var roligast.

Veteranbilarna med pappa.

Hej hej!

Med gosedjuret.