Saker jag inte hade förväntat mig av förortslivet: Att få nya vänner för livet.
Igår kom min svärmor med ett genialt förslag. Hon tyckte att jag skulle smita över till min grannkompis S efter att barnen somnat "nu när båda våra karlar är bortresta och allt".
S hävdar att svärmor förtjänar Nobelpriset för detta förslag och jag är benägen att hålla med.
Så efter en långdragen läggning igår som gjorde mig seg och på dåligt humör smet jag över till S och blev genast på bra humör.
En, eller två, vinflaskor senare skuttade jag hem. Det tog tre sekunder.
Alltså alla dörrar som öppnas nu. Vi kan sitta och prata till punkt utan barn. Vi kan dricka vin och snacka som på krogen fast hemma. Och vi har hela tiden mindre än krypavstånd hem.
Det är bara frustrerande att vi inte upptäckt detta tidigare. Nobelpriset till svärmor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar