Somnade som en klubbad säl vid halv elva i går. Daisy vaknade fem och var pigg som en lärka men lät mer som ett gurgelmonster goes Ronjas vårskrik av glädje.
Då gick Håkan upp med henne. Jag satte in öronproppar (den lyckan!) och somnade om tills maken trippade in halv nio och sa att han var hungrig (hur ofta händer det ni som känner honom? Exakt!) och tänkte gå och handla frukost.
Nu har Daisy sovit middag, vi har ätit en kalasfrukost och Håkan sover som en klubbad säl.
Det känns ändå skönt att vara hemma och Daisy verkar tycka att det är det bästa som hänt sedan… ja, Thailand då. Hon kan ju inte ha så många referensramar.
– Vi lär ju inte behöva ta med henne till Ulla Winbladh i dag, sa Håkan imorse.
Med det syftar han till hur han brukar bota min post-drömsemester-melankoli.
När vi kom hem från Thailand för tre år sedan och hade varit på Koh Lipe med min svåger och haft den bästa semestern på, ja den bästa någonsin kanske, blev jag sjukt låg. Jag var nästan omöjlig att umgås med för att jag var så vresig över att vara hemma.
Då tog Håkan med mig till Ulla Winbladh på Djurgården för att äta köttbullar och visa att Sverige kan vara rätt mysigt det med.
Sedan var jag botad.
Vilken tur att det finns öronproppar. Så skönt att kunna plugga in dem och stänga ute störande ljud när man verkligen behöver sova. Använder själv öronproppar ibland när jag sover. Dock så brukar jag få ont i öronen av dem. Har du något tips på sköna proppar?
SvaraRadera