Att hänga med Daisy i gympasalen på tisdagar har även blivit min höjdpunkt på veckan. Nostalgin.
I gympasalen har tiden stått stilla i 30 år. Bänkarna, ribbstolarna, plintarna, mattorna, språngbrädorna, balansbomen - allt är exakt sig likt. Det har inte hänt någonting. Det känns tryggt på nåt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar