Den här bilden är rätt talande för min känsla de senaste månaderna (eller senaste fyra åren). Månader utan djupsömn fuckar upp en något oerhört och hjärnan slutar liksom att fungera.
Och det är inte över än.
Men.
Det har nu gått en vecka sedan tvillingarna flyttade in i gett rum och fick varsin spjälsäng. Innan sov de skavfötters i en spjälsäng i vårt rum.
Jag vill inte jinxa detta på något sätt men... Halleluja!
Lily och Siri sover nu hela nätterna utan att vakna. Kanske är de helt utslagna av värmen men so far so good.
Dessutom sover de längre på morgnarna. Fem har bytts ut mot sex, halv sju och det kan vi väl vara överens om är betydligt mer humant?
Tidigare vaknade man så fort de började vända på sig.
De vaknar säkert tidigare men ligger då och morgnar sig och gör sig hörda först när de är redo att stiga upp.
Vi tjänar säkert 20 minuters sömn på detta. Och 20 minuter är likvärdigt med en timmes sömn i småbarnsföräldrarnas värld.
Gammalt ordspråk.
Dessutom som grädde på moset och cherry on top har Daisy denna sommar slutat med napp (ganska kämpigt) och välling (inte alls kämpigt). Vällingen slutade hon med en kväll i juli hemma hos Cleo. Plötsligt var välling inte längre gott och endast för bebisar. Låt mig nu utbrista mitt andra "Halleluja!"
För småbarnsföräldrarna betyder det nu en mindre nappflaska att blanda varje kväll. En förpackning vällingpulver mindre i köksskåpet och på inköpslistan.
Att Daisy inte längre dricker välling innebär också att hon slutat gå upp och kissa på nätterna för att sedan ta genvägen in i vårt sovrum och lägga sig. Hon sover alltså hela natten även hon i egen säng.
We reclaimed the bedroom!
Jag kan nu läsa en bok innan jag somnar med lampan tänd och allt. Halleluja!
Hej milstolpe jag gillar dig!
...
Och hjälp (!?) vad fort barnen växer. Får ändå lite panik över det. Kan aldrig vara nöjd tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar