Paraden? Paraden!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja med att beskriva gårdagens Pride-parad.
Det var sådan glädje, kärlek, omtanke och eufori i luften.
Håkan är sportchef för Sportbladet och hade äntligen lyckats få ihop alla trådar för ett flak under den rosa och regnbågsfärgade flaggan.
Sportbladetprofiler, sportlegendarer, Aftonbladetprofiler, vänner och kollegor samsades på flaket som var gjort som ett omklädningsrum.
Håkan vara ansvarig. Håkan skulle jobba. Skulle jag med var jag tvungen att lösa det själv med barnen.
Jag hade en plan B och en Plan C. Jag trodde inte att jag skulle kunna gå med i paraden mer än en kvart med alla tre barnen.
Jag hade fel.
Vi gick HELA paraden - från Södermalm till Östermalm. Från klockan tolv till halv fem.
Lily och Siri ömsom sov ömsom log sig igenom hela stan. Storögda, tålmodiga och glada. Jag vet inte vad det är för kryptonit de där bebisarna har i sig men de är de överlägset bästa bebisarna som någonsin skapats. Punkt.
Och Daisy. Daisy den kämpen. Hon började med en och en halvtimmes tupplur innan paraden. Sedan sprang hon med hela paraden. Hon delade ut flaggor till publiken, hon blev en Sportbladet-maskot och hon dök upp i traditionella och sociala medier. Hon åkte flak hand i hand hockeylegendaren Tommy Söderström, hon charmade Peter Wennman, hon stoltserade genom stan på axlarna på Aftonbladets redaktionschef Camilla Norström.
Daisy var helt fantastisk och jag är så oerhört stolt över henne.
Och min man.
Och tvillingarna.
I går gick vi i paraden för alla som inte kan, för kärleken till alla oavsett kön under parollen Vi gillar olika.
Jag frågade Daisy i går kväll vad som var roligast. Hon svarade:
- Att åka lastbil och dela ut flaggorna med nagellack på till alla som var så glada.
Den glädjen vi kände kommer vi att bära med oss länge.