Fas? Fas!

Alltså den här fasen Daisy är inne i nu är rätt jobbig. Hon är extremt mammig och bara jag får lägga henne. Hon skriker lungorna ur sig om Håkan försöker. Det är nästan bara jag som får byta blöja eller klä på henne också.
Kämpigt.
Är det en fas? Visst är det en fas?
*håller tummarna*
Annat hon har lagt till med är ett ha-begär, vägra-ta-ett-nej-beteende, och en stark vilja att besitta äganderätt.
Så det var inte med öppna armar och stor gästfrihet som Daisy tog emot Astrid idag.
Det började förvisso med ett par lyckovarv runt lägenheten av pur glädje. Men snart byttes de mot tårar, skrik och ett ständigt upprepande av ordet "min".
Så fastän det fanns en hel soffa och diverse stolar delade de en pall framför Pippi.


Vad är det här för fas? Och hur hanterar man den?