Halv sex imorse hade jag fortfarande inte sovit mer än en halvtimme. Slutkörd var bara förnamnet efter en natt där bebisarna ville äta hela tiden och ha kroppskontakt.
Halv sex hade jag en treåring (som också trippat in på småtimmarna) klistrad mot ryggen, en treveckors bebis klistrad vid bröstet och en till som påkallade samma service. En armslängd bort låg en snarkande make. Då hade jag nära till lipen av ren frustration.
Men så går maken och treåringen upp strax efter sju och treveckors bebisarna går för första gången under natten in i djupsömn. Då, just då, hinner jag inte ens tänka hur skönt det ska bli att få sova innan jag slocknat.
Dessa nätter. Bara några månader (eller år?) kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar