Det dåliga samvetet personifierad

Kommer ni ihåg blogginlägget för en vecka sedan där jag var inne på att om jag överlever den närmaste veckan lär jag komma ut på andra sidan som en våt trasa?
Den stunden är här nu.
Tre timmars sömn inatt och nu ligger jag smått förstörd i soffan. Det tog över en och en halv timme att lägga Daisy till skillnad från de vanliga tio minuterna. Hon vill vara kramas, läsa böcker, känna att jag är där.
Till slut tog Håkan över. Han kom ut igen efter tre minuter. Tre minuter! Då sov hon.
Daisy har helt enkelt saknat mig så mycket att hon nu inte har ro att somna för hon vill ta vara på all tid hon får vara med mig.
Det är min fria tolkning och den hjälper inte direkt mot Det Dåliga Samvetet.
De få dagar jag lämnat på förskolan har Daisy gråtit förtvivlat.
Aj!
(Det var mitt hjärta som brast lite)

Nu ska jag lägga mig. När jag vaknar imorgon ska jag vara en utvilad supermänniska som lämnar och hämtar på förskolan, släcker alla eldar på jobbet och inte ser det minsta sliten ut.
Så.
Säger man det händer det väl?

Daisy, med något skeptisk min när jag hämtade idag. Hon tog dessutom på sig mitt band från Kristallen-galan som för att säga att jag minsann inte ska smita iväg någonstans.

P.S. Håkan sa just att jag ser helt tom ut i ögonen. D.S.