Det kan också vara en hämnd efter vad jag gjorde med honom första dagen på jobbet – då jag trampade honom på handen, med min klack, medan han låg på golvet och hjälpte mig justera skrivbordet.
Joråsåatte, började bra det här.
Andra dagen hade jag på mig en kofta som var väldigt lik en annan kollegas den dagen. Vi hånades mycket för det. Men jag toppade det idag genom att komma till jobbet i en EXAKT likadan kofta som C.
Joråsåatte, så kan man också skaffa kompisar på jobbet.
Att få visitkorten gick fort. Swooosh sa det så låg de där.
Joråsåatte, frågan är bara vem som ska få korten.
Och så fick jag den här telefonen och trodde först att det var ett skämt. Att de drev med mig. Så var det inte och jag har fällt många kommentarer denna vecka om min stenålderslur.
Därför var skammen desto större när jag råkade (faktiskt! Ingen freudiansk grej här) tappa den när jag sprang till bussen.
Men så finns det tydligen snälla medmänniskor därute för någon äldre herre hittade telefonen i en snödriva och ungefär sjuhundra missade samtal från mig och ringde upp så nu har telefonen kommit till rätta.
Joråsåatte, det var första veckan det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar