Jag var inte helt oväntat den tysta. I vanliga fall är jag ganska social, utåtriktad och pratar mycket. Men i nya sällskap där jag inte känner mig helt bekväm förvandlas jag till en mussla.
Men om alla andra är musslor också kan jag öppna upp och börja skämta bara för att bryta den stela stämningen.
Nu behövdes inte det som tur var. Hade kunnat bli pinsamt.
Inte helt oväntat fanns det vissa andra föräldrar (exakt de jag gissade innan det skulle vara) som ledde samtalen och ställde flest frågor.
Pedagogerna och förskolan fick också extremt mycket beröm. Väldigt välförtjänt ska tilläggas. De är underbara och Daisy fullkomligt älskar stället.
På föräldramötet berättade pedagogerna om deras värdegrund för förskolan. En fråga de jobbar mycket med är genus. Till exempel med hjälp av sagoböcker. Tydligen ska Olika Förlag vara bra.
När denna fråga avklarats och det gått kanske en kvart sträcker en mamma upp handen. Hon är där med sin man också som sitter bredvid henne och hon säger:
"Vi är
jätteintresserade av genus. Det kanske är fler föräldrar här som är det så vi kan starta en grupp och diskutera genusfrågor."
Var nära att räcka upp handen och säga "tjing för att inte vara med där."
Missförstå mig inte nu. Genusfrågor ÄR viktiga och jag har studerat genusvetenskap på universitetet men allvarligt; vem orkar gå med i en föräldragrupp enkom för att diskutera det?
Man har ju redan fullt upp med jobb, barnet, hushållet, äktenskapet, samlivet, vännerna, träningen och jakten på de sömntimmar som erbjuds. LIVZPUZZLET.
Pedagogerna dribblade dock den frågan väldigt diplomatiskt.
Och vad jag förstår gick ingen med i genusgruppen.
Undrar också om mannen i förhållandet också var
jätteintresserad av genusfrågor.
Hoppas.
