Trots solsken har hela den här dagen har gått lite i moll

Idag skulle min mamma ha fyllt 66 år. Det är en födelsedag hon borde ha fått uppleva. En dag vi borde ha fått fira henne.
Hon hade fortfarande många år kvar då solen borde ha fått skina på henne.
Istället vaknade jag imorse med en klump i bröstet och tårar som hela tiden brände i ögonvrån och ville välla ut.
Emellanåt lät jag dem komma.
Det blir så många sådana här första dagar det närmaste året. De första födelsedagarna, högtidsdagarna och minnesdagarna då mamma inte längre är med oss.
Den där klumpen i magen kommer aldrig att försvinna men den kanske kommer kännas lite lättare att bära.
Med tiden.
Men den 20 juli kommer alltid att borra sig djupt in i mitt hjärta.
Det var för tidigt kära mamma.