Hello my little mansion!

Det har inte riktigt sjunkit in än så allt känns fortfarande väldigt surrealistiskt.
Men så här är det: Vi har köpt hus.
Vi skrev på kontraktet idag och jag går ärligt talat på små moln - om än på skakiga ben.
För det var inget litet hus vi köpte direkt. När vi väl bestämde oss slog vi på stort och utökade vår boendeyta med 100 kvm. Från 83 kvm till 183 kvm.
Som sagt. Surrealistiskt.
Och väldigt, väldigt fint.
Jag trodde aldrig att jag skulle köpa ett hus och bo i förorten. Men nu är jag snart där och det känns rätt gött faktiskt.
Att se Håkan laga mat i det där köket, att sitta på verandan i solnedgången, att basta en kväll efter jobbet eller sätta sig framför brasan. Det är livskvalitet.
Tror jag i alla fall. Har ju inte upplevt det än.
Daisy flyttade in i lekstugan redan på visningen. Hon tog av sig skorna och jackan, stängde dörren och sa "Jag bor här!".
Så var det med det liksom.
Idag när jag hämtade henne på förskolan fick jag veta att Daisy redan berättat för alla fröknarna att hon och pappa köpt hus.
Tydligen får jag vara med på ett hörn också.
Husägare. Jag måste nog marinera det ordet lite till.
Och kära bloggläsare: Här är det!

Det "lilla" huset.

Köket där Håkan lagar mat medan jag sitter vid köksön och tittar på.

Ena badrummet - med bastu.

Lata dagar vid kaminen.