Ärlig mäklare

Vi hade gett upp tanken på ett hus.
Men så hittade jag ett magiskt Villa Villekulla som har allt vi inte letar efter. Det ligger nästan ute på landet, det har stor tomt, det är riktigt gammalt. Det vill säga att det kräver mycket av oss. Men som sagt, det är så fint. Och dessutom med ett relativt rimligt pris.
- Det måste finnas en hake, sa Håkan.
Så vi åkte dit idag för att se efter.
Mycket riktigt var huset fantastiskt. Och mycket riktigt fanns det en hake. Det fick vi veta innan vi knappt hunnit kliva över tröskeln.
Jag har nog aldrig sett en så uppgiven mäklare som även var brutalt ärlig. Huset ligger väldigt nära ett tågräls så Håkan frågade om man störs mycket av tågen.
Då kom harangen.
- Jo då tågen kan man störas av. De åker förbi åtta gånger i timmen. Det är därför huset är så svårsålt. En annan mäklare har haft det ute tidigare. Huset bredvid här tog ett år att sälja, svarade mäklaren.
Eh ok.
Vi går en runda i huset och blir återigen lite charmade av tanken på att bo här.
Hör då ett annat par fråga om kommunikationerna.
- Det är jättelångt till närmaste tågstation. Du måste åka buss dit och busshållplatsen är ända ute vid stora vägen. Barnen som bor här går i skolan men föräldrarna måste köra dem dit, säger mäklaren.
Och där dog den drömmen.
Dessutom tvingas vi backa ut bilen till stora vägen, cirka två kilometer, för det går inte att vända i snön.
Och ännu en gång bestämde vi oss för att vi ska bo kvar där vi är.
Till nästa helg i alla fall.

Huset. Idyllen. Synvillan.