Nu är hon stor på något vis men samtidigt känns hon så liten.
Klarar hon sig bland alla större barn i korridoren? Kan hon ta mat själv i skolbespisningen?
Läskigt ju.
Jag blev dock stolt när vi var i biblioteket och hon gick genast fram till hyllorna och började bläddra i böcker. Och hon satte sig och pysslade när det var lekstund. Hon har gått från ett yrväder till att kunna fokusera långa stunder på en uppgift.
Hon har blivit så stor. Ändå så liten i min famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar