Sommaravslutning och en klump i magen

Idag var det sommaravslutning på förskola. Samtidigt som jag försökte greppa det faktum att tre av 25 barn där på ängen faktiskt är mina försökte jag också greppa att detta var Daisys sista avslutning på förskolan.
Hon fick ett halsband av fröknarna där det stod "Barn är oslagbara".
Sedan visade Daisy och tvillingarna dungen där förskolan har sin koja i "Kungaskogen" och allt är så idylliskt att man tror det är taget ur en Astrid Lindgren-saga. Vid nattningen läste jag Pippi för Daisy och hon sa:
"Pippi går inte i skolan. Det är konstigt för det är ju jätteroligt att gå i skolan. Tror jag. I alla fall i förskolan."
Daisy, min äldsta dotter - snart inte längre ett förskolebarn utan en skolelev.
Stoppa tiden osv please.

Gaaah!

Jag köpte en ny väska när jag var i LA. Från Rebecca Minkoff som jag trodde inte fanns i Sverige men som nu kommit in på Jackie.
I alla fall. Första dagen jag använde den gick blixtlåset sönder.
Så. Himla. Irriterad. Nu.
Lite svårt att reklamera till Nordstrom från Sverige.

Samtal med Daisy tisdag morgon

Daisy sa en obekväm sanning denna morgon: "Mamma, du köper alldeles för mycket grejer till huset. Vi får inte plats."

Fredag kväll i bilder

Efter en match mot tvillingarna i tio ronder som slutade i knock out har jag äntligen landat i soffan.
Drygt två år av världens lättaste läggningar är nu över. Tack för den nya fasansfulla fas.

Vi har hunnit med en massa annat också.



Daisy har varit på pyjamasparty hos grannen. Hittade världens finaste pyjamas på Åhléns. Hon har ju bara nattlinnen annars.


Håkan kom hem från Oslo med presenter till mig och kvalade officiellt in som världens bästa man.


Vi plockade min favoritblommor i dungen i trädgården. Älskar att ha trådgård mot skogen.


Och tvillingarna bevisade att fredagströttheten kryper att längre ner i åldrarna.
Så där trött var de inte vid läggning dock. Så där trött har jag varit sedan dess. Eller så där trött är jag jämt.

Skola? Skola!

Imorse var jag med Daisy och besökte skolan där hon börjar i höst. Allt verkar bra och Daisy tycker det känns superspännande men jag fick lite panik.
Nu är hon stor på något vis men samtidigt känns hon så liten.
Klarar hon sig bland alla större barn i korridoren? Kan hon ta mat själv i skolbespisningen?
Läskigt ju.
Jag blev dock stolt när vi var i biblioteket och hon gick genast fram till hyllorna och började bläddra i böcker. Och hon satte sig och pysslade när det var lekstund. Hon har gått från ett yrväder till att kunna fokusera långa stunder på en uppgift.
Hon har blivit så stor. Ändå så liten i min famn.

Samtal med Siri måndag kväll

Jag har för första gången på alldeles för länge varit på gymet och kommer hem helt slut när barnen sitter i badet.
Förklarar för Daisy att det känns som att jag har spaghetti i benen.
Efter en stund när jag tar på Siri pyjamas...
Siri: Jag vill ha nappen.
Jag: Jag ska hämta.
Siri: Mammakan inte hämta. Pappa får hämta. Mamma har spaghetti i benen. Pappa får köra dig till doktorn.

Eurovision

Tack vare bästa grannen Susanne (fint namn också ju!) fick jag och Daisy biljetter till genrepet av ESC i Globen igår.
Daisy höll koncentrationen och entusiasmen i topp till låt nummer nio, dvs Frans, och sedan övergick hon till att spela Minionspelet på min telefon. Jaja.
Men jag var helt tagen. En fantastisk produktion, underhållning i världsklass och jag blev helt blödig och stolt när jag såg min kompis Edward springa runt nere på scenen och styra allt för Petra och Måns. Det är verkligen som alla säger idag den bästa ESC-finalen någonsin. Trots att fel låt vann.
Men vid ett tillfälle under genrepet bad Daisy mig att ta en bild. Det var när Ukraina uppträdde. Hon har koll.

Den gode dinosaurien

Jag älskar fredagar då man hämtar tidigt, kommer hem till ett nystädat hus och har hela helgen framför sig. Ingen stress med barnen och ikväll blev det en extra bonus.
Håkan råkade (på riktigt) köpa en film på iTunes - "Den gode dinosaurien".
Det slutade med att hela familjen såg den tillsammans. En och en halv timme och alla tre barnen var helt fängslade. Tvillingarna kommenterade hela tiden och var helt inne i filmen. På slutet sa Daisy: "Nu gråter jag på riktigt. Det kommer tårar!"
(Det gjorde jag också...)

Se den! Men ni behöver ju inte råka köpa den för 170 spänn som Håkan gjorde.

Apropå att Zlatan lämnar PSG

Undrar hur det skulle kännas att ha Zlatans självförtroende om så bara för en dag.

Throwback Thursday

Det är ganska exakt fem år mellan de här bilderna.

Samtal med Daisy torsdag kväll

Daisy tittar på uppsnacket inför ESC och Robin Bengtsson uppträder.
Daisy: Jag gillade honom i Melodifestivalen!
Jag: Ja, jag med.
Daisy: Men då stod han upp och sjöng så här.
(Håller i en låtsasmick och kör step touch).
Jag: Precis.
Daisy: Men nu sitter han ner.
Jag: Ja, man kan sitta ner och sjunga också.
Daisy: Är det för att de filmar.
Jag: Hur menar du?
Daisy: Att han inte skulle få plats annars när de filmar. Så hans huvud skulle kapas.

Kolmården! Kolmården?

Idag har vi och ungefär resten av Sveriges barnfamiljer varit på Kolmården. Eller Kömården som Håkan döpte om det till. Barnen var i alla fall väldigt pepp på att få träffa Bamse i Bamses värld och titta på alla djur.

Men frågan är om det inte var att kasta pärlor till svin. Så här lät det nämligen var tionde minut ungefär hela dagen.


Vi: Kolla vilka häftiga noshörningar!
Daisy: Titta, en fjäril!

Vi: Kolla vilka coola tigrar!
Daisy: Titta en fjäril!

Vi: Ser du att elefanten dricker vatten med snabeln?
Daisy: Titta en fjäril!

Vi: Wow, vi sitter längst fram på delfinshowen.
Daisy: "Tyst" (här finns ju inga fjärilar).

Vi: Kolla nedanför linbanan där går ju girafferna som du längtat efter att få se!
Daisy: Titta en fjäril!

Vi: Herregud, det klättrar ju en björn ned för trädet bredvid oss i linbanan!
Daisy: Titta en fjäril!

Näst utflykt kanske blir Fjärilshuset istället.

Siri spekulerar

Siri: Titta, en papegoja!
Jag: Ja, precis. 
Siri: Men var är mamegoja och bebisgoja. 

Rimlig fråga ändå. 

Om jag var en påse

Jag har egentligen väldigt svårt för budskap på olika saker i allmänhet och på väggar i synnerhet. Typ vem behöver påminnas om att "andas" eller känna "kärlek".

Men denna förvaringspåse för leksaker skulle kunna vara gjord efter min devis. Jag ger liksom aldrig upp när något försvunnit. Häromdagen hittade jag en borttappat del till tvillingarnas leksaksbuss och Håkan konstaterade att "det där måste har gjort dig väldigt lugn och lycklig med tanke på hur mycket du letat."

Japp. Något störd är jag.