Gott nytt år

Jag lämnar med glädje 2014 bakom mig. 2015 vänder det

Dagens tvillingbild

Som att se sig själv i spegeln.

Dagens tvillingbild(er)

När längtan efter att få gunga med storasyster blir på gränsen till övertydlig.


Blicken som säger: Snälla mamma får vi också gå ut?

En fru med många namn

Ni kan numer kalla mig Susanne Leila Ernst Nylén. Jag slutar aldrig att förvåna - mig själv. Den här husliga pysselådran a la Ernst Kirchsteiger och passionen för att baka i sann Leila Lindholm-anda är så långt ifrån min egen självbild man kan komma.
Men här kommer två bilder som bevisar motsatsen. Eller konstaterar faktum.



Middag på Lucia. Jag dukar med strukna linneservetter och spexar till det med pepparkaksformar som servettringar. Who am I?



Idag var min moster och mina kusiner här. Jag bakade chokladmuffins med pepparkakskross i. Och dekorerade med vispgrädde och Daisys hembakade pepparkakor. Hepp!

Tio år senare

Idag har min syster med familj varit här och firat jul i efterhand. Tyvärr ses vi alldeles för sällan. Så det var härligt att få några timmar ihop och se kusinerna leka.

Men mina tankar har också varit någon annanstans många stunder under dagen. Det har väl knappast undgått någon att det idag är tio år sedan tsunamin krävde 543 svenskars liv i Thailand.
Det är utan tvekan något av de tuffaste uppdragen jag haft som journalist. När jag nu själv upplevt avgrundsdjup sorg och jag har barn kommer de där intervjuerna, intrycken, upplevelserna, dofterna och synerna ännu närmare.
Jag minns när jag stod på en av uppsamlingsplatserna för kropparna och det var som en cirkus runt omkring - med matservering, frisör, glasstånd -och fram och tillbaka gick hjälparbetare i vita skyddskläder med träkistor på vagnar. Jag fick en panikattack där och då och skrek att det kunde ha varit min syster som låg där i en av kistorna. För så kändes det. Döden kom så nära. Sorgen drabbade oss alla. En hel nation.
Och intervjuerna med Pigge Werkelin och andra föräldrar som letade febrilt efter sina barn där bland templen. Jag börjar gråta bara jag tänker på det.
Palmerna som nu var blott en halv meter höga, polisbåten som låg två kilometer upp på land, bilen på taket vid vad som varit Blue Villages familjehotell, passen i sanden bland leksaker, allt bråte, lukten av lik, den sötsura lukten som satte sig på tungan. Tystnaden.

Jag har läst många reportage sista tiden om tsunamin. Om överlevare. Om sorg. Och jag har kastats tillbaka tio år i tiden. Mardrömmarna jag hade de där veckorna i Thailand kommer tillbaka.
Samtidigt, när jag läser reportagen, förundras jag över hur de överlevande kommit vidare. Lever ett liv igen.
För att de måste.
För att de kan.
Berörda på djupet av sorgen, förändrade i grunden för alltid. Men överlevare som lever ett liv för de liv som slocknat.

För tio år sedan tog det knappt tio minuter för flodvågorna att svepa med sig allt och alla som kom i dess väg. Efteråt berättade alla överlevare samma sak. De berättade om tystnaden. Den totala tystnaden efter den stora katastrofen.

Över tio meter höga vågor.
Tio år senare.
Fastetsade i våra minnen för alltid.

Hej mitt vinterland... nästan

För inte allt för länge sedan innebar juldagen årets utgång. Man började ladda redan efter lunch. I år var jag och min man istället på lekplatsen med våra tre barn.
För inte allt för länge sedan låg man hela julhelgen framför tv:n och ömsom slumrade ömsom åt godis. Denna eftermiddag bjöd på många stunder långt ifrån det lugnet. Som när Siri ramlade och slog sig så det blödde i munnen samtidigt som Lily och Daisy krockade sina huvuden mot varandra. Det gräts en del i kör då. Apropå kör så går allt i ett kör här hemma. Vi går på knäna. Vi har absolut ingen avlastning alls förutom gudomliga hjälpinsatser från min moster. Det är tufft.
Som idag fick vi en försmak av februari när tvillingarna börjar på förskolan. Att klä på två små samtidigt som en fyraåring härjar. Och de ligger där som små Michelingubbar på golvet orörliga.
Barn hörrni vad härliga de är ändå (jag menar allvar).

Twinsens paket

Lily och Siri är väldigt nöjda med sina julklappar. De gör något som Daisy i stort sett aldrig gjorde när hon var bebis, dvs leker med leksaker.
Alla hennes gamla leksaker kommer nu till nytta. Men de fick så klart några nya klappar.
Mest mjuka paket - för mitt eget nöjes skull.

Just nu:

"Tomten är far till alla barnen" på tv.
Och årets tomte gjorde succé även om Lily började gråta och smarta Daisy senare frågade Håkan om det egentligen var han som var tomte.

Jag har tydligen varit snäll i år

Jag = mycket, mycket nöjd.

Julkrubba? Julkrubba!

Vi var inte uppe i ottan. Bara nästan. Men julaftonsmorgonen började med gudstjänst och julkrubba. En ny tradition vi nu kör för andra året i rad. Nu fick vi med grannarna också. Det var fint att få sjunga julsånger och tända ett ljus för mamma.
Daisy redo för kyrkan.

Hand i hand med Olle gick hon in.






När barnen fick komma fram till krubban ställde sig Daisy längst fram. Så klart.
Avslutningsvis tände vi ett ljus. "God jul mormor" sa Daisy högtidligt och både jag och flera andra fällde en tår.

God Jul

Här är årets julkort som vi skickade ut. True story.

På julen äter man köttbullar

Ikväll har Håkan stått fyra timmar i köket. En liten (ytterst kort) stund hade han sällskap av Daisy. Annars roade förklövern av tjejer sig medan mannen i huset rullade köttbullar. Sedan åt vi. Massor. Ser eventuellt ut som köttbullar nu hela familjen.

Rida? Rida!

I helgen var jag och Daisy på Stinsen Köpcentrum där det fanns skyltar om att man kunde rida. Jag tyckte det lät jättekonstigt att man kunde få rida inomhus men det visade sig, så klart, inte vara riktiga hästar. Men dessa leksakshästar var ju helt geniala och jag pratade med tjejen som drev Riddarstelle och hon berättade att hon hoppas snart kunna bärja sälja dessa hästar. Med tanke på responsen jag fick på den här filmen på instagram lär det bli en omedelbar försäljningssuccé.

[embed]https://www.youtube.com/watch?v=ucAlUvthqdc&feature=youtu.be[/embed]

Merry X-mas

Favoriten MrR hade så här julfina tröjor med dig hem från USA. Dagen före dopparedagen klär sig twinsen traditionsenligt.

Tvillingskratt

[embed]https://www.youtube.com/watch?v=EqLuPznuaTQ[/embed]

Jag hittade det här klippet på YouTube och alla ni tvillingföräldrar där ute lär älska det lika mycket som jag.

När vissa ord blir för svåra för en fyraåring

Daisy badar med tvillingarna när de börjar bråka om en badanka och Daisy går in och medlar på ett väldigt fint och förklarande sätt.
- Du är en sån diplomat, säger jag.
- Är jag en sur tomat, svarar Daisy.

Julklappar utan stress

I år har jag köpt 90 % av alla julklappar på nätet. Jag avskyr stressen i julhandeln. Så i år har jag klickat hem klapparna. Det enda jobbiga är allt spring till postombudet och att man måste slå in sakerna själv. Som det här paketet till exempel. Det lär gå åt en del papper.
Pssst, det innehåller en pulka men säg inget till Lily.

Ett så kallat "pepparkakshus"

Parents of the year har idag gett sig på projektet att göra ett pepparkakshus.
Resultatet blev "sådär".
Trots att det var en färdig byggsats lyckades Håkan spräcka både tak och skorsten. Jag hjälpte inte direkt till på skönhetskontot med att göra en rinnande glasyr.
Vi kallar det "(Pepparkaks)Huset som Gud glömde".
Daisy tycker i alla fall att det är det finaste hon har sett. Och hon är ju domaren.