Just nu:

Jobbar på Rosa Bandet-galan i Missoni för dito ändamål.








Update: Över åtta miljoner drog Lindex designsamarbete med Missoni in till Cancerfonden. Åtta miljoner! Jag bidrog med 499 kr.

New York, New York

I våras var jag på Kanarieöarna två gånger (jobb) och i London en gång och i Köpenhamn. I somras var jag i Berlin på semester.
Nu under hösten har jag varit i Turkiet en vecka på solsemester och ska åka till London nästa vecka (jobb). Håkan var med på Fuerteventura i våras, han har varit i Budapest precis, han var i Kiev i somras och ska åka till Paris i december (allt jobb).
Man kan tycka att vi har rest lite mycket och inte borde ha lust att packa en enda väska till.
Men nej.
Vi hade planerat en resa till Thailand eller Mexico nu i december men jag hade ärligt talat mina tvivel på att sätta mig på ett plan med en superaktiv Daisy i över elva timmar. Dessutom kom lyxproblemet över oss; vi är inte så sugna på en solsemester just nu.
Lär få äta upp den kommentaren i februari.
Så vi tänkte om.
Inte så att vi stannade hemma utan vi bokade en annan resa.
Hehe.
Om bara några veckor åker vi till New York. Helst själva utan barn (tack svärmor!) och lite skäms på oss. Eller?
Nä.
Det här kommer bli kvalitetstid_på_tu_man_hand2.0.

Ärvt av en fashionista

När Daisy var bara några månader gammal fick hon ärva en himla massa fina märkeskläder av Håkans guddotter. De var i storlek 80-86 och då kändes det som att de där kläderna kommer Daisy med fingrarna.
*knäpp med fingrarna*
Så var man där. Och förbi.
Kom att tänka på den där påsen i helgen och Håkan rotade fram den. Det visade sig att Daisy vuxit ur nästan hälften av kläderna redan. Synd på så rara ärtor.
Men den här kjolen bland annat kunde hon fortfarande ha och den är ju helt ljuvlig.



Daisy hälsar och tackar Felicia - en riktig liten fashionista.

Me&I and the supermoms

Ikväll bjöd jag med Linda och Lotta från min mammagrupp på mingel för Me&I barnkläder.
Vilken underbar ventil de är dessa donnor, och vilken lyx det var att ta ett glas vin och prata om mammagrejer en stund. Ibland behöver man det.
Och nej, vi pratade inte om blöjor (men däremot om potträning). Det här med att få lite panik över att ett jämnårigt barn kommit längre i utvecklingen verkar aldrig riktigt gå över. Skönt då att veta att jag inte är ensam om dessa hjärnspöken.



Förutom att dricka vin...



Shoppade vi en del...


Jag köpte bland annat de här byxorna med ett äpple på rumpan.



Och lilla Alva skötte sig exemplariskt. Daisy hade typ rivit stället om hon varit med.

WTF?

Jag som tyckte det var lite magstarkt när Alex Schulman en gång skrev att han i ren desperation för att bota sin baksmälla tog Charlies Alvedon-sup i rumpan men det här är ju något helt annat.

Dagen i bilder

Idag bestämde vi oss för att äta lyxlunch på restaurang. Några barn fick klubbor och Daisy blev minst sagt frestad (läs: galen-av-vill-ha-begär). Så vi var dåliga föräldrar och gav efter för tjatet.




"Är det verkligen helt säkert att jag får äta den här?"




Sedan gick vi till lekplatsen medan Håkan gick hem och städade. Det klättrades en del i sann Daisy-anda.




Daisy åkte rutschkana ungefär femtioelva gånger.




För det var ju så kul.




Men ibland blev hon distraherad av flygplan.




Sedan gick vi hem och badade och testade nya frisyrer.




Och innan läggdags tyckte Daisy det var lämpligt att sortera sina leksaker. De som var i olika delar satte hon ihop igen och kaveln, vispen och grytlappen gick hon genast och la i spisen i sitt rum.
Det är förmodligen en sak hon ärvt efter mig - ordningssinnet.
Av sin pappa har hon ärvt konsten att rapa, fisa och fuska i spel.

Daisys vrålåk

Nu pimpad med ratt och tuta.






Pimp my ride gangsta style.

Liten men stor

Tvååringar är ju verkligen störtsköna. Daisy är så himla glad hela tiden, rutinerna funkar (hon sover tolv timmar per natt i ett sträck), hon härmar allt man gör, hittar på egna hyss som visar att hon utvecklat stor humor och lämningarna på dagis är som en promenad i parken där hon bara vinkar och säger "hejdå mamma".

När vi var på kalaset i går så njöt jag på något sätt av att se att hon var minst och charmade alla. Likadant på barnkalaset förra helgen. Jag har funderat lite på vad det beror på, att jag blir så glad av det, och jag tror det är för att jag inser att det händer alltmer sällan nu att hon är minst.

I veckan fick en av mina nära vänner Hanna sitt andra barn, en ljuvlig liten tjej. Alex och Amanda Schulman (som jag känner lite grann) fick sin andra dotter och det känns som att färska bebisbilder duggar tätt på Facebook. Det rycker lite i livmodern, det ska jag erkänna för jag undrar hur det skulle kännas att ha ett litet knyte som luktar bebis i famnen igen. De gick ju så fort de här två åren. Samtidigt växer oron med de tankarna i banor som "hur skulle jag kunna räcka till?".

Jag mejlade med en kompis från mammagruppen häromdagen och hon skrev om vedmodet över att inte längre få shoppa på avdelningen för barn upp till storlek 86. Och så känner jag också. Jag går fortfarande in på den avdelningen och jublar lite inombords om jag hittar något där i storlek 92. Dels för att det på något skruvat sätt fortfarande är ett bevis på att Daisy är liten (läs: nästan bebis), dels för att kläderna på >92 känns så tweenie. Nej, jag vill inte ha bling på allt eller slimmade jeans. Det ska vara... mjukt.

Jag vet inte vad jag vill säga med detta. Nej, jag är inte gravid igen och jag har inte planer på att bli det snart. Men jag saknar bebistiden OCH jag gillar att Daisy är en härlig tvååring.
Den enkla lösningen är ju att bara umgås i kretsar där hon är minst. Men det blir så klart svårt i längden.

Just nu:

På trippelkalas. Firar en 50-åring, en 15-åring och en 9-åring.



Här är Daisy med de senare två.

En försmak av vintern

Daisys reaktion på första snön: Ta en näve, stoppa snön i munnen och säga "mmmm, gott!".
Och sedan vägra sluta.
Blir en festlig vinter detta.

Hon är inte bara min Linda

Jag blir helt varm inombords, glad och stolt när jag ser trailern för Det perfekta livet  på SVT. Hanna Hellquist kommer att ha med sin bästis Linda. Det är ju också "min" Linda.




Trailern och vinjetten är helt underbara. Åh vad jag längtar efter att se dessa sköningar på tv.








Snygga.

Gelé kan vara bra till mycket

Nu är det två veckor sedan jag gjorde manikyr med gellack och det håller fortfarande så här bra.



Enda problemet är att naglarna växer lite för fort. Börjar nästan likna konkav burleskmanikyr.
[google it]

Hit or miss?

Jag köpte en ny jacka på Zara i går men kan inte bestämma mig för om den är en keeper eller om jag ska lämna tillbaka den. Vad tycker ni?

Shoooot!

Många trogna läsare har påpekat för mig att det är väldigt krpngligt att kommentera på bloggen. Nu har jag ändrati inställningarna och hoppas att det ska hjälpa.
Så överös mig med era åsikter!

Då och nu - höst och vinter

Tre timmar sedan.



Nu.

Älskar Girls

Och jag älskar att Lena Dunham skrivit manus, regisserar och själv har huvudrollen i serien.
Och så älskar jag den här tweeten.

Och så kvällen

Efter en hektisk dag rusade jag hem (efter att ha hämtat Daisy) och förberedde middagen till kvällens bokcirkel.
Jag lagade Pluras hummerpasta med en twist (twisten=grädde).


Grundingrediens.



Färdig rätt. Rekommenderad pastan buccatini. Som tjock spaghetti.



Fina sällskapet.



Boken Fifty Shades of Grey. Snuskig men/och taffligt skriven samt riktigt dåligt översatt. Läs den på engelska istället!
Men lättläst och fyller på något sätt sitt syfte [insert valfri fantasi].



Ett stycke som bäst illustrerar vad jag störde mig på mest med boken; hur Anastasia hela tiden kommunicerar med sitt undermedvetna och sin "inre gudinna".

Vi börjar med morgonen

Imorse bestämde sig Daisy för att ta en sovmorgon.
Lämpligt tyckte jag eftersom Håkan är bortrest och jag undrade hur jag skulle hinna med allt själv på morgonen.
Nu hade jag duschat, fixat mig, satt på kaffe och kokat ägg lagom tills hon vaknade.
Efter frukost borstade jag tänderna och blev lite förvånad när jag kom ut från badrummet ett par minuter senare och Daisy var helt borta.
Hon lekte tydligen kurragömma och jag hittade henne bakom soffan invid elementet fnittrandes.



Hon var så rolig att jag bestämde mig för att vi helt enkelt fick bli sena idag.
Varför?
Jomen flosklerna:
Carpe diem.
Because I'm worth it.

Det säger något om mina referensramar

Håkan är bortrest och jag hade sett fram emot en tv-kväll. Men jag missade både "Torka aldrig tårar utan handskar" och "Homeland" pga jobb.
Jag är dessutom dunderförkyld. Så när den ena efter den andra knappt kände igen mig på rösten ursäktade jag mig med att jag låter som Phoebe i Vänner när hon sjunger Smelly cat.
Ligger nu ensam i sängen nynnandes på denna låt och tänker att lite sexigt låter det nog ändå.
Eh.
Nä men sova nu kanske?

Monday funday

Älskar att mina vänner gillar Project Runway Sverige lika mycket som jag gör.

Fick denna bild häromdagen. Mina kompisar utanför tyglagret.

Just nu på TV3.

Själv sitter jag hemma och ser fjärde avsnittet för säkert fjärde gången.

Har idag också hängt med jury-Marcel.

Och bäste Rohdi Heintz.

Dagens bild:

HBK - om gudfar själv får välja.

I övrigt har vi lekt med min exkollegas son Adam och det blev ett kram- och pusskalas. Mellan Daisy och Adam alltså, inte jag och exkollegan. De väntar för övrigt sitt andra barn. Jag blir lite stressad av det, alla som fortsätter föröka sig så snabbt.
Kluven.
Och lite avundsjuk.

Dessutom har vi köpt en svindyr vardagsrumsmatta och fyndat ett par nya allväderstövlar till Daisy till halva priset. Så det gick väl på ett ut.
Nästan.
(Inte alls.)

Barnkalas

Idag har vi varit hos Osvald som fyller fyra. Han fick en Spidermantröja och en Eric Saade-hatt. Jag tror de var en succé.
Daisy var en ganska ohyfsad gäst som snodde hallonen på tårtan. Sedan gick hon runt till alla vuxna och ställde sig och tiggde som en hund med stora ögon tills hon gick deras hallon på tårtbiten också.








Därefter lekte hon med robotar och bilbana innan det var dags för fiskdamm. Daisy hamnade dock sist i kön och var lite bekymrad över detta.



Men då underhöll vi oss medan vi väntade genom att ta självporträtt.



Daisy fick en specialpåse utan godis (hon får inte äta godis för oss) och moffade i sig en clementin.



Nu sover hon gott och vi ska äta chili till sista rafflande avsnitten av Sons of anarchy. Säsong fyra tog sig mot slutet.

En liten hälsning:

Det var väldigt, väldigt mysigt igår. Tack för lyxiga middagen MrR, Trusan och Apotekaren. Ni är så fina!