Nu ska vi vinna den här skiten

Quiztime.
Tjejerna mot killarna.
Vi är snyggast OCH bäst.

Nyår

Daisys frukost idag. Det är ju ändå nyårsafton.

Samtal med en sexåring...

I lekrummet på McDonalds i Mjölby.
Daisy leker med Elvira, 6, och Elin, 4.
Elvira: Åh, vad söt och busig hon är. Visst är det en bebis?
Jag: Jo, det kan man nog säga.
Elvira: Jag vill ha en sån här lillasyster.
Jag: Men du har ju en, Elin.
Elvira: Men hon är ingen busbebis.
Jag: Nej, men du får väl gå till mamma och pappa och beställa en bebis då.
Elvira: Men jag vill ha den här. Får jag ta med henne hem?
Jag: Eh, helst inte. Nu måste vi åka. Hejdå!

Nöjd

Hemma igen i fåtöljen framför Nick Jr. Snart börjar Bubble Guppies.

Drive

Planen är att köra så länge hon sover.
I somras kom vi till Linköping.
Än så länge har det gått en och en halv timme.
Håkan lyssnar på ljudbok - finns det någonting som är så sövande som ljudböcker?
Tror jag knoppar in också nu.

Sista morgonen

Sista frukosten hos svärisarna innan vi åker hem till storstan.
Daisy sitter i vanlig ordning och flinar upp sig framför sin Wall of Fame och tittar på den digitala fotoramen som enbart visar... surprise... bilder på henne själv.
Det är lite som en egotrippad iPad.

15 månader

I går fyllde Daisy 15 månader. När jag tittar tillbaka på bilderna från de där första dygnen har jag svårt att förstå att hon varit så liten.
Hon sov och sov och sov.
Jag minns knappt hur det kändes att amma men jag minns att på tolvslaget förra nyårsafton så ammade jag och stod i fönstret och tittade på fyrverkerierna.
Ett litet knyte i tyllkjol var hon som låg i min famn.

Vilket år det varit ändå. Mitt första år som mamma.
Mäktig känsla.
Det häftigaste året i hela mitt liv.
Jag är helt såld på Daisy och i varje fas tänker man att nu är hon som bäst, nu får hon inte bli äldre.
Men så kommer nästa fas och hon utvecklar någon ny färdighet och stoltheten dunkar i mammahjärtat och den nya fasen visade sig vara häftig den med.
Och om en vecka börjar hon på dagis.
Vad fort det gick.
Det enda jag önskar just nu är att bara för ett ögonblick få känna Daisys bebisdoft igen.



Nyfödd på BB Stockholm den 28 september 2010.

Som att vinna på Lotto

Vi har fått dagisplats!!
Eller ja, Daisy har fått dagisplats.
Lyckan och lättnaden nu är fanimej enorm.
Dessutom är det på förskolan som jag och Daisy var på besök för ett par veckor sedan.
Nystartat och två minuter från mitt nya jobb.
Den 9 januari börjar inskolningen. Daisy är väldigt redo för dagis.
Väldigt redo.

Hejdå Köpenhamn

Havet ser ilsket ut och nu åker vi mot Halmstad igen där stormen drog fram inatt.
Efter ett intensivt dygn kan jag i vanlig ordning konstatera att jag shoppat mest till Daisy.

Turist javisst

Eftersom jag jobbar mycket med hovbevakning var ju ett besök till Amalienborg givet.
Dessutom ligger slottet på krypavstånd från vårt hotell Phoenix.
Då kan man kosta på sig lite sightseeing innan slutspurten i shoppingbonanzan.

Just nu:

På Victor och tar ett sista glas efter en superb middag på Mash.
Vi tänkte ta en helkväll, men den stora sängen på hotellet lockar mer.
Småbarnsföräldrar som lever klyschan.
Och nu, just nu, spelar de vår bröllopslåt; "Make you feel my love" med Bob Dylan.

Lyx!

Efter shoppingrundan grande stod det hör och väntade på oss på rummet.
Rimmar bra med det här dygnet som går i lyxens tecken.

Sorglös

Vi sitter på Sorgenfri som blivit en favorit i Köpenhamn.
Världen är uppochner för jag drack upp min öl före Håkan.
Smörrebröd och en påse med fynd från COS.
Köpenhamn levererar. Som alltid.

Just nu:

På tåget till Köpenhamn. Jag kommer hinna läsa de här tidningarna i lugn och ro.
Lyx!

Lusekofta

Det här att vi fått vägglöss roar många i vänskapskretsen.
Nästa vecka kommer Anticimex och vi måste lämna lägenheten i ett dygn. Ska ju bli så där roligt.

Men min svåger, som sitter bredvid mig just nu har hittills levererat följande skämt:
”Högst på Suss önskelista i jul stod lusekofta.”
”Suss får inte köra bil för hon kör så lusigt.”

Jag kallar numer min svåger för Hjalmar. Han filar redan på nästa revy.

Misterioso

Vi sitter och tittar på ”Misterioso” nu på SVT. Efter Jenny Tunedals sågning var jag lagom sugen, framförallt för att hon satte ord på min avsky för Beck-filmerna och därmed verkar dela min smak.

Efter att ha sett en timme har jag fnissat några gånger. Inte direkt reaktionen de ville ha kanske. Men allvarligt, Magnus Samuelsson… jag kan inte sluta garva när jag ser honom i den där rollen och med den där mustaschen.

Fint sällskap

Igår var vi och hälsade på Daisys kompis C.
Hon går redan på dagis (lättare det där med dagisplats i Halmstad) och har lärt sig att hålla i grejerna.
Det blev ett intressant spel minisarna emellan. För varje leksak Daisy tog var C där och ville ha just den.
Sjukt sött att titta på ändå. De är som två praliner.

Och i vanlig ordning fick vi en hel påse med lyxiga barnkläder med oss hem.
C och inte minst hennes mamma K är givmilda som få ändå.



Hm, vad är det din mamma har där i handen C?
Ser spännande ut. Får jag kolla?
Nej, Daisy det är MIN kanin?
Inga probs, då tar jag den här manicken som får kaninen att låta istället.
Åh Daisy, du är lite efter. Typ två månader efter mig. Jag har redan fattat att man inte ska stoppa alla leksaker i munnen. Du får skärpa till dig lite nu Daisy om du ska hänga med mig.

Otyg

Att jag och Daisy missade "Trolltyg i tomteskogen" idag är ett satans otyg.
Att istället sova näsa mot näsa i två timmar var däremot väldigt mysigt.
Att Daisy sedan somnade först halv elva på kvällen var ju ett satans otyg.
Men det led inte vi så mycket av för farmor tog den läggningen.
Samtidigt satt vi 150 meter bort på en restaurang med ett gäng kompisar.
Det var allt annat än ett satans otyg.



Det här är den lilla ölen på Wild West i Halmstad. Den stora rymmer en liter och glaset går knappt att lyfta.



Men efter att ha druckit den där litern blir man så här glad. Och maken så här kärlekslysten.



Och hemma väntade den här krabaten som varit lite akrobatisk i sömnen.
Vill. Bara. Pussa. På. Den. Där. Magen.

Nalle Puh

Jag vet inte om det är mer för min skull kanske, men två morgnar i rad har jag gått upp med Daisy strax efter sju - trots att svärmor lovar att ta henne varje morgon.
Men det har varit Nalle Puh-film på tv och Daisy är aldrig så gosig som när hon är nyvaken.
Så vi har suttit där i soffan - kind mot kind - med endast ljusstaken tänd och tittat på Puh.
Där och då kom faktiskt julstämningen.
Sen blev det ljust.

Svensk jul i ett nötskal

Eller genom en tv-tablå:
• Kalle Ankas Jul
• Karl-Bertil Jonssons julafton
• Svensson, Svensson
• Sällskapsresan

Och det här att man kan varenda replik, och till och med rabblar repliken en sekund tidigare.

Tanken nu: Hur länge ska den här tablån hänga med?
När Daisy är stor nog att fatta måste ju hon tycka att det är helt stenålders.

God jul på er!

Jag tackar för era fina kommentarer och lovar att överväga mitt beslut.
Tills dess får ni några glimtar av en julafton.



Julen på västkusten ser ut så här.


Jag fick helt fantastiska julklappar av Håkan och han fick grymma klappar av mig. Höjdaren var nog Thåström-biljetterna.
Daisy var allra gladast över en eltandborste som hon fick av farmor och farfar.
Eller, delad första plats med stolen från gudfar och dockvagnen från oss.



Här tittar Daisy på Kalle Anka med sina julklappar.



I vagnen kan man slänga ner det mesta.



God jul önskar Daisy och jag!

Slutet?

I kväll är det exakt ett år sedan jag började blogga.
Då gjorde jag det för att det här med bebis kändes som a piece of cake. Jag behövde få ett utlopp för mitt skrivande under mammaledigheten, använda min hjärna, och jag hade många funderingar över den nya tillvaron som jag ville dela med mig av.
Och så ville jag så klart skryta med vilken ofantligt söt unge jag fått.
Ungefär som de flesta föräldrar känner antar jag.

Nu har det gått ett år som sagt och vi kan väl konstatera att jag delat med mig.
Inte sant?

Men om jag ska ge er trogna bloggläsare en bakläxa så är det att ni skulle kunna kommentera mer.

Nu står jag vid ett vägskäl.
Daisy ska börja på dagis snart (förhoppningsvis) och jag ska börja på nytt jobb.
Tiden kommer bli knapp men det lär också finnas roliga saker att skriva om.

Så.
Antingen fortsätter jag blogga och ser vart det bär av.
Eller så gör jag en Alex Schulman och slutar nu när Daisy är drygt ett år och börjar bli en egen liten personlighet.

Det lutar åt det senare.

Skulle ni sakna mig?

Jag sover på saken...

God natt hörni!

Gudmor rules

Daisy har på sig en av sina specialgjorda tröjor som hon fått av sin gudmor idag.

Så. Jävla. Äckligt.

Både jag och Håkan har fått konstiga bett på armarna den senaste tiden.
Det är som små blåsor som kliar så in i helvete.
I går kväll såg jag ett litet kryp i soffan.
I morse såg jag en likadan på sänggaveln - och lyckades fånga in det äckliga kräket.

Nu har vi googlat lite. Allt tyder på att det är vägglus.
Så. Jävla. Äckligt.
Det står också att vi måste kalla hem Anticimex.
Dessutom är det en stor varningstriangel för second hand-prylar som kan föra med sig vägglöss.
Min mamma älskar loppisar och kommer hem med diverse fynd.
No more.

Jag äcklas av att behöva gå och lägga mig ikväll.
Jag är glad över att vi ska vara i Halmstad en vecka sen.
Jag längtar inte direkt efter att ringa Anticimex imorgon och boka en tid till efter nyår för total sanering.
Gott nytt år und so weiter.




Betten.



Boven.

Katten

Hittade en video på mitt husorgan Daily Mails hemsida.
Så himla sött.
En katt klappar bebisen till sömns.

Med Daisy på luren

Det kom ett väldigt roligt mejl till ALLA på redaktionen igår.
Mejlet innehöll detta meddelande:
Åopuiääääoåuuiäpopå

Jag garvade och tänkte att här har någon mini fått tag i sin mammas telefon.
Mycket riktigt.
Efter en timme kom ett mejl där mamman i fråga ursäktade sig med att hennes dotter fått leka med telefonen, lyckats få upp ett mejl, skriva något och skicka iväg.
Hon är knappt två år.
Beundransvärt ändå att lyckas med det.
Men det jag studsade på i mejlet är att vi tydligen har en telefonpolicy som säger att barn inte får leka med telefonerna.
Jag har ju laddat ner appar till Daisy till och med.
Måste. Lära. Mig. Att. Läsa. Det. Finstilta.


Å andra sidan, vad ska de göra? Sparka mig?

Året som gick – i Lego

The Guardian har gjort sin årliga lista på ett lite annorlunda sätt. Och jag älskar det.
De har gjort de stora händelserna med Lego-gubbar.
Lego.
Jag blir så glad av det.

Charlie Sheen och hans strippor.

Objuden middagsgäst

En viss person vägrade somna ikväll.
En viss person gjorde att vi inte åt middag förrän halv tio.
En viss person tyckte det var väldigt roligt att vara uppe sent.
En viss person krävde att få äta Baby Bell-ost.
En viss person fick inte nog utan ville bara ha mer.
En viss person bajsade sedan väldigt mycket.









...
Förtydligande: "En viss person" är alltså Daisy, inte Håkan.

Pinsam träningsvärk

Att jag har träningsvärk i armarna idag av att jag drog en pulka igår känns liksom ovärdigt.

Nyårslöfte: Att träna oftare alternativt dra en pulka oftare (bra träning ju!).

Brottningsmatch

Daisy har haft playdate med Barbro idag har jag fått rapporter om.
Medan man själv sprang mellan jobbmöten sprang de på och om varandra.
De låg tydligen och brottades på golvet också.
Tjugo år senare och i en gyttjepöl så det hade varit en helt annan femma.
Kids alltså, vad härliga de är.

Första snön

Förra året var det vargavinter i vad som kändes som ett halvår.
Men Daisy var för liten och fattade ingenting när vagnen fick agera snöplog.
I dag fick hon känna på snö för första gången.

Här är Daisys betyg:
Åka pulka ++++
Kasta av sig vantarna i farten ++
Ramla ur pulkan och doppa bara händer i blötsnö +






Att ramla i snön och inte komma upp +
Att gilla läget och bara sitta i snön +++






Att kramas med sin moster +++++

Sötchock

Att se de här tre kusinerna, och hur kul de har tillsammans, det är så man baxnar.

Rickard Palms nya kärlek

Jag kan inte släppa det här.
Att Rickard Palm efter månader (år?) av tystnad skapar nya rubriker genom att han hittat kärleken.
Hon heter Fanta.
Inte Coca Cola.
Inte Sprite.
Inte Trocadero.
Hon heter Fanta.

Detta gör att de dåliga vitsarna som min far planterat i mina gener slår över i syntax error.

Rickard Palm släcker sin kärlekstörst med Fanta.

Rickard Palm om Fanta: Vi festar till det med Coca-Cola.

Rickard Palm om kärleken till Fanta: Det bubblar så skönt i mig.

Ni fattar.
Rickard Palm är kär.
Så fint.
I Fanta.

Just nu:

Ölpaus på O'Learys i Gävle där vi hälsar på syrran.
Daisy sover i vagnen efter att ha stojat med sina kusiner, Sam Adams släcker törsten, Håkan kollar på Premier League, jag på An Idiot Abroad på storbildsskärmarna.
Däremellan pratar vi om Boston, staden jag alltid saknar.

Nu är det jul igen

Vi fick lite feeling igår.
Drack glögg, slog in julklappar och tittade på "Tomten är far till alla barnen".
Och i morse testade Daisy sin tomteluva.
Let the Christmascelebrations begin!

WTF?

De som tillverkar kaffekoppar, och tillverkar kaffekoppar som inte tål het vätska, utan man bränner sig när det är kaffe i koppen... Hur tänker dom?

Känns ju inte riktigt som att produkten uppfyller sitt syfte.

Tomtenissa

Klassas det som barnarbete att skicka ut sin dotter att köpa julklappar för att man själv inte hinner?

Blev inte mycket klokare av det där

Har just varit på mitt första föräldramöte. Eller nja, snudd på i alla fall.
Informationsmöte för dagisplats på Södermalm i januari.
För att sammanfatta en och en halv timme kan man säga:
Det ser mörkt ut...

Så jag käkar en skumtomte och funderar på det här med att jag kanske tvingas bli hemmafru istället för att börja nytt jobb.
Då måste jag börja inreda med tofsar också och klä mig i leopardmönstrat.

Tar ytterligare en skumtomte och funderar ett varv till tror jag.

Saknar

Hon är hos sin mormor och morfar just nu.
Vid lunch ska jag hämta henne. Det känns som en hel livstid att vänta så länge.

Vem är jag? Vad hände med mitt forna jag?

Har just skrivit en rad julkort.
Rätt många vuxenpoäng på den.

Mvh,
Svårskrivkramp_76

Robyn i SNL

Robyn var med i "Saturday Night Live” i lördags. Det är nästan svårt för oss svenskar att förstå hur stort det här är.
Kolla inslaget när hon gör en bakåtkullerbytta medan hon sjunger ”Call your girlfriend”.

Robyn är som Katy Perry säger ”den otvungna coolheten förkroppsligad”.

Morgonstund

"Ah, there's nothing like the smell of fresh napalm in the morning"
... Är ett klassiskt uttryck från filmen Apocalypse Now.

Jag skulle vilja revidera den:
"Ah, there's nothing like the feeling of träningsvärk in the morning".

Mvh,
Tjejen_som_tränade_dubbelpass_på_gymmet_igår.

Så klart

Gissa vem som köpt den här nappen.