Lika olika

De är synkade i det mesta tvillingarna men just ikväll är det lite olika med energin.
Lily kör gymnastikövningar.


Siri har däremot hängt ut "Var god stör ej!"-skylten.

Som sagt...

Min man borde öppna egen restaurang. Igår bjöd han mig på Wallenbergare från himmelriket. Och ett glas Amarone till det.

Tvåan har ett namn

Hej världen, jag heter Siri och är Lilys lillasyster. Det skiljer 19 minuter mellan oss men jag väger 200 gram mer.


Daisy däremot kallar mig Nikkis (efter förslaget Nicky) så vi får se vad mitt smeknamn blir...

Jobbigt.

Jag berättade tidigare i höstas här på bloggen att jag blivit den där jobbiga föräldern. Med det menade jag att jag börjat kritisera Daisys nya förskola och haft ett samtal med ledningen (föreståndare och rektor).
Under mötet uttryckte jag min oro över den stora barngrupp som det är på Daisys avdelning. Det är 23 barn på tre pedagoger. Alla barn är 3-4 år och är med andra ord fortfarande ganska små och behöver mycket uppmärksamhet. Ledningen bad mig ha tålamod, sa att jag inte skulle ta ut något i förskott och att det säkert kommer att bli bra.
Jag blev inte mycket klokare efter det mötet. Men jag inser nu att jag borde ha lyssnat på min magkänsla och agerat direkt.

Nu har det gått några månader.
Det här är facit:
En pedagog är sjukskriven på obestämd tid.
En pedagog har sagt upp sig.
Den tredje gör nu sin praktik på sjukhus och kommer med största sannolikhet att sluta för att börja ny yrkeskarriär.
Det finns inga fasta vikarier utan det är springvikarier i stort sett varje dag som pedagogen (den enda som är där nu, dvs den som sagt upp sig) måste ringa in själv på morgonen.
Behöver jag tillägga att det är uppror bland föräldrarna?

Nästan varje dag vi hämtar Daisy får vi höra att hon inte riktigt varit sig lik. Hemma är hon precis som vanligt och vi har undrat vad de menar. Nu har poletten trillat ner. Hon är ju otrygg. Det är så många vikarier som springer på avdelningen att Daisy inte vet vad någon heter utan hon kallar alla fröken. Hemma är hon blöjfri men på förskolan har de blöja på henne hela tiden (oftast blytung när vi hämtar henne) eftersom de inte hinner med att kolla när hon behöver gå på toa. Hon har inte ro att sova på vilan alla dagar av uppenbara anledningar och gosekaninen har hon nu med sig ute på gården (den har hon annars bara när hon sover). När vi lämnar händer det att hon står ensam i fönstret med nappen i munnen och vinkar. Då går ju hjärtat sönder.

Vi har nu fattat ett kanske radikalt beslut. Vi har sagt upp Daisy plats på förskolan. Efter jullovet börjar hon på en annan förskola med bara 20 barn totalt på hela förskolan och fyra pedagoger. Förskolan ligger idylliskt i en skogsglänta vid en herrgård. Det blir bökigare för oss med hämtning och lämning, det är gångavstånd men krånglig väg och lättast med bil. Men vi tänker att det är värt det. Viktigast är att Daisy blir sitt glada jag igen och känner sig trygg.
Men det jag oroar mig för är hur hon ska hantera ytterligare ett byte till en ny förskola? Hon var ju i himmelriket på den förra (som jag saknar den förskolan) men pga benbrottet blev det en lång paus emellan bytena så det gick ganska smärtfritt i höstas efter flytten när hon skulle skolas in på det nya. Men klarar hon det igen? Eller rubbar vi bara hennes cirklar ännu mer? Det är ju liksom förändringar nog som det är i hennes vardag just nu.
Jag som är värdelös på att fatta beslut om mitt eget liv vänder ju ut och in på mig själv av beslutsångest när det kommer till mitt barn...

Fotad fot

Headern här på bloggen föreställer Daisys fötter när hon var nyfödd och sussade i vår säng.
Nu har vi två barn till i familjen men bloggen får nog heta detsamma och bilden vara kvar. Men jag kanske ska klämma in den här på Lilys lilla fot på ett hörn någonstans?
Tänk att vi har en liten armé av små fossingar här hemma.

Har jag lärt henne det uttrycket?

Daisy säger så mycket roligt nuförtiden. Alldeles nyss höll hon på att spilla nagellack men lyckades parera flaskan och sa:
"Oj, det var nära ögat!"
Det är så fascinerande var hon snappar upp dessa uttryck och kan använda dem i rätt sammanhang.

Så här blev för övrigt min pedikyr signerad Daisy...

De suger musten ut mig

Att amma två små tar på krafterna minst sagt. Jag brottas med ständig huvudvärk och måste dricka kopiösa mängder vatten för att återställa vätskebalansen i kroppen.
Varje morgon får jag frukost på sängen av Håkan när han går upp med Daisy. Efter att ha ätit den kan jag oftast sova några timmar till. Det gäller att hitta sina nya rutiner.

Morgonens frukostsällskap.

Nu den här lyxen

Säsongspremiär av Downton Abbey och makens Moules Frites (han borde öppna restaurang).

Första badet

De är två veckor gamla tvillingarna och det var hög tid för första badet.

Lily var cool och gillade genast att få ett dopp.

Tvåan var lite mer skeptisk...

Men anammade snabbt en avslappnad stil.

Happy Halloween

Daisy gör inte som andra barn och knackar på hos grannarna på Halloween. Nej, hon tar på sig prinsessklänning, komasken, går ett halvt varv runt huset och knackar på vår egen dörr. Bekvämt för alla inblandade.

Morgonstund osv

Eftersom tvillingarna håller mig vaken hela nätterna sover jag mest på förmiddagarna. Mycket tid tillbringas i dubbelsängen. Denna sena morgon fick jag frukost på sängen och medan jag ammade Lily såg aktiviteten ut så här runt mig.

Håkan fick ett leende (eller var det kanske magknip?)

Daisy öppnade nudistsalong i fotändan på sängen.

Lilys lilla hand.

"Ssssh, säg inget till pappa men det var faktiskt magknip."

En order är en order

Daisy: "Mamma, ta en bild när jag skrattar bredvid bebisarna."
Jag: "Okej!"

Presentregn

Känslorna kring att bli storasyster går lite upp och ner för Daisy.
Så här lät det i helgen: "Jag vill inte ha bebisarna mer. Kan vi lämna tillbaka dem?"

Igår lät det så här: "Vad söt du är Lily. Jag älskar dig!"

Men bäst hittills med att få tvillingar tycker nog Daisy är alla presenter. Dels får hon själv paket som stolt storasyster. Dels får hon öppna tvillingarnas paket.

Idag fick hon öppna paket från familjen Hagberg/Johansson.

Daisy fick Dora på dvd som nu går varm på tv:n (speciellt avsnittet där de går på kusin Daisys kalas) och tvillingarna fick galet söta strumpor.

Såna här fina i massa olika färger. Tack snälla ni!

Viktigt meddelande:

Och DÄR kom jag i mina gamla jeans igen. 13 dagar efter förlossning.
Slut på meddelande.

Påhittig

Min man, vi kan kalla honom McGyver, kom på en fyndig lösning för de för stora pyjamasarna (i storlek 44).

Tågordning

Hittills måste jag säga att ha två spädbarn inte är så mycket jobbigare än ett. Sömnlösheten på nätterna hade ändå varit likadan och jag dubbelammar mycket så tiden är konstant.
När de ammat klart kan de ibland hamna på rad i knät.



En sak jag önskar dock är att jag hade tre, eller ännu hellre fyra, händer. Men det vore kanske lite jobbigt att se ut som ett freak.
Och så önskar jag att Lily fick i sig dunderhonungsstandard i min mjölk så att hon växer till sig. Ligger fortfarande på bara 2440 gram och nytt besök på BVC imorgon.

Amning, viktkurva...napp.

Tvåan - alltid steget före i utvecklingen.

Strike a pose

Come on Vogue, let your body move to the music.

Magneterna

Bebisar i allmänhet och tvillingar i synnerhet har en förmåga att dra folk till sig. Det märkte vi igår när vi var ute en sväng och handlade med dem i babyskydden.
Och besöken avlöser varandra på löpande band.
Igår var fina Linda här med Pippi-figurer till Daisy och världens sötaste paket till tvillingarna.



Paketet innehöll galet söta bodys och strumpor. Jag älskar Noa Noa!


Och Linda älskar bebisar hehe.


Spricker deras kinder.


Daisy ville också hålla lite när mormor var på besök tidigare under dagen.


Och tvillingarna bemöter uppmärksamheten på sitt vanliga manér - genom att sova.
Det är som att de laddar hela dagarna med sömn för att kunna ställa till med jävelskap på nätterna.

Pippis kappsäck

Tänk här har jag gått i alla år sedan barnsben och trott att Pippi Långstrump har en kappsäck full med guldpengar.
Men tydligen är det gulliga cash, sk gullpengar.
Hela min värld har nu vänta upp och ner.
Snart kommer väl någon och påstår att jorden är platt också.

Att vara osv

Ibland kan man behöva en stund för att ligga och fundera över livet. Så här åtta dagar utanför livmodern.


Vi har förresten tittat på Att Vara på TV3 ikväll - ett program jag skulle ha jobbat med men det kom en tvillingfödsel emellan. Men åh vad jag gillar det programmet.

Just nu:

Premiärtur med vagnen.

Fokus på storasyster

Den här omställningen är inte helt lätt för Daisy. Hon är väldigt eftertänksam nu och det märks att det är många tankar som snurrar runt i hennes lilla huvud.

Någon som har tips på hur man hjälper henne att vänja sig vid alla förändringar?

Vi försöker fokusera så mycket det går på henne och överösa henne med kärlek och uppmärksamhet.
Idag har vi till exempel gjort armband. Det krävde stor koncentration...


...och tungan rätt i mun.

Grannarna kom över med en present också - enbart till Daisy. Genidrag!
Och farmor, som är här och hjälper till, åkte till leksaksaffären och köpte en försenad födelsedagspresent.


Daisy spelar som en rockstjärna men förklarade så här för oss när hon öppnat paketet:
"Man får inte spela nära bebisarna, då kan de vakna!"

Sötunge.

Blomsterlandet i Sjöberg

Man kan nästan tro att vi öppnat blomsterhandel här hemma. Det är helt överväldigande vilka fantastiskt omtänksamma människor vi har i vårt liv.
TACK farmor och farfar, mormor och morfar, alla på Aftonbladet, Nils och Yvonne, Linda, Helena och Mattias!


Lily och Tvåan fick också presenter från Aftonbladet. Bland annat Rockbjörnen som Daisy genast la på plats bredvid dem.

Morgonutsikt

Nätterna är jobbiga, det medger jag. Inatt har jag sovit drygt tre timmar. Men så vaknar man med den här utsikten och då känns livet lite som vaniljglass.

Nu ska vi iväg till BB igen för koll på Lily.

Det har tagits många tester på Lily och mig.

Hemma

Vi har äntligen fått komma hem!

BB Stockholm har varit fantastiskt. Där har jag fått alla mina tre (!) barn. Men det stannar nog där. Ett tydligt tecken på att en vecka på sjukhus är nog för mig är att jag igår längtade ut när haglet öste ner och hängde ut genom sjukhusfönstret.

Nya erfarenheter hittills är:
• Det finns microblöjor. Alltså blöjor som är mindre än ettan. Ettans blöjor sitter under armhålan på tvillingarna.
• Storlek 44 ser kanske ut som dockkläder men kan t o m de vara för stora för våra småflickor. Håkan fick åka hem från BB för att handla minikläder.

Så här ser storlek 50 ut på dem.

Nästan taskigt att klä på dem ju.

Och Lily kämpar med vikten. Nu har det vänt lite grann men vi måste åka in och kolla henne varje dag. Kämpa Lily!

De gillar spjälsängen hemma i alla fall där de ligger på tvären och vips så har vi en skötbädd bredvid.

Baby blues

Så här fjärde dygnet in på amningen åker hormonerna bergochdalbana i kroppen. Det kanske är därför jag gråter hela tiden. Eller så är det av ren och skär oro och hemlängtan.
Jag har nu legat på sjukhus i en vecka och bara träffat Daisy två korta stunder under den perioden. Jag saknar henne så mycket att det gör ont i själen.
Jag hade hoppats att vi skulle få lämna BB idag men det ser mörkt ut på den fronten.
Ettan var lite seg i starten med amningen och hon har tappat för mycket i vikt. Nu är hon nere på 2420 gram och det vänder inte. Det måste vända. Oron för den lilla sparven gör också att känslorna är lite all over the place som en viss prins visst sa.
Av alla fina namnförslag har vi bestämt att hon ska heta Lily, bland annat för att hon är så liten.

Lily med bekymrad min i matkoma.

En mätt och nöjd lillasyster med bättre viktkurva.

Nattugglor

Hörrni twins, ni kan inte tänka er att sova så här gott på nätterna?

Macka? Macka!

Veckans bästa måltid var helt klart brickan vi fick in efter förlossningen. Denna gång med två små hälsningar.


Och snart, snart får jag äntligen dricka ett glas riktig champagne.