Jag har nu legat på sjukhus i en vecka och bara träffat Daisy två korta stunder under den perioden. Jag saknar henne så mycket att det gör ont i själen.
Jag hade hoppats att vi skulle få lämna BB idag men det ser mörkt ut på den fronten.
Ettan var lite seg i starten med amningen och hon har tappat för mycket i vikt. Nu är hon nere på 2420 gram och det vänder inte. Det måste vända. Oron för den lilla sparven gör också att känslorna är lite all over the place som en viss prins visst sa.
Av alla fina namnförslag har vi bestämt att hon ska heta Lily, bland annat för att hon är så liten.
Lily med bekymrad min i matkoma.
En mätt och nöjd lillasyster med bättre viktkurva.
Å, sänder massvis med kramar till dig. Klart att det kommer vända! De där första dagarna är ju extra tuffa, hela jag var en enda snorboll på BB...
SvaraRaderaHoppas ni snart får åka hem. Och Lily- så fint!
/Olivia
Håller tummarna för att Lily börjar äta bättre snart. Fint namn förresten!
SvaraRaderaTörs man hoppas på Jonna för nummer två?
Åh gumman, klart att det är jobbigt med anspänningen som släpper, saknaden efter Daisy och hormoner på det. Tillåt dig själv att gråta så känns det bättre sedan. Allt blir bättre efter lite självömkan. Snart snart får ni åka hem. Håller tummarna för att det ska gå snabbt. Lily, vad fint! Kram Carro
SvaraRaderaTack för alla pepprande ord. De hjälper! Och Jon jag kan glädja dig med att Jonna är farmors favoritförslag.
SvaraRadera